Åldersnoja? Inte en chans :)
På mitt företag får man ledigt på sin födelsedag om den infaller på en vardag. I år fyllde jag år på en söndag och skulle alltså inte få något extra ledigt. Men jag har så mycket komp att ta ut så jag tog ledigt både måndag och tisdag och unnade mig själv en riktigt lång födelsedagshelg! Jag har haft middag för familjen, varit ute och ätit och gått på bio med Mr r, tränat, haft shoppingdag med Mamma Kerstin och druckit ett glas vin till lunchen, tagit sovmorgon mitt i veckan… Jag har verkligen njutit, tagit hand om mig själv och bara gjort saker som jag tycker om!
Nu är jag 34år. Och det känns underbart! Jag älskar verkligen att fylla år, jag får fortfarande den där pirriga, förväntansfulla känslan i kroppen dagarna innan precis som jag fick som barn. Jag blir löjligt lycklig och glad över uppvaktning som frukost på sängen och att jag får välja min favoriträtt till middag. Men framförallt så tycker jag om att bli äldre. Det är inte siffran i sig, men känslan, lugnet, självkännedomen och tryggheten som kommer med åren. Jag lever självklart i nuet och njuter av allting som jag upplever och går igenom nu. Men samtidigt ser jag utan rädsla och åldersnoja fram emot att fylla 40, 50, 60…80 och att få upptäcka vad livet har på vänt runt hörnet för just mig! Tänk vad många möjligheter och upplevelser som finns kvar, vad mycket jag skall hinna lära mig om mig själv och hur många skarpa svängar livet kan ta? Jag vet, av erfarenhet, att det inte alltid är lätt och roligt. Men att ta sig igenom de hårda sträckorna, resa sig och starkare gå vidare är ju en del av utmaningen.
Att jag dessutom är gladare, tryggare, starkare, lyckligare och mer vältränad än jag var när jag var 18, 20 eller 25 gör väl sitt till denna positiva syn på åldrandet…!
20:05 februari 16, 2010
Publicerat av
egirl |
12 kommentarer
Shit vilket powerinlägg. Det träffade precis där det skulle. Jag ska komma ihåg varje ord för jag har alltid åldersnoja när jag fyller år. Jag tycker inte ens om att fylla år. Jag kom ihåg frukost på sängen, när man önskade mat och allt det. Så vill jag ha det igen. Jag fyller 34 i år på självaste midsommarafton. Det ska jag fira med en hejdundrande fest och så ska jag kräva frukost på sängen! Och visst stämmer det med formen och utseendet. Jag är helt klart mycket snabbare i dojjorna i dag och definitivt MYCKET SNYGGARE än när jag var 24 år gammal:)
Jag började genast använda bloggen som en ventil för allting som snurrar i hjärnan…
Klart du skall ha värsta festen och frukost på sängen och massa annat ”ompysslande” – det skall man unna sig och njuta av! Så släpp det där med åldersnojan, tänk om och förvandla din födelsedag till värsta egodagen som du bara skall njuta av!
Och vi 76:or är som fina viner – vi blir bara bättre och bättre med åren!!
Jisses va gamla ni är…
Tur att jag har någon som kan skänka balans till den fantastiska åldersnoja jag har. Det är kanske inte så mycket åren i sig. Det är det där med att jag blir så mycket snyggare för varje år som går. Ska det fortsätta så här kommer jag få ett helvete när jag är 50…
Däremot har jag aldrig varit så skadad som nu. Gissar att jag kommer få pris som ”Most handsome 40 year old man in a wheelchair” om några år. Toppen!
Ja jisses…
Du får ut och leta lammkött nu! Fast du kanske får ställa in dig på att dras med mig för 17åringar är sällan intresserade av avdankade löpare i rullstol…
Men vänta du bara: allt skall bli bra!
Du är snart hel igen och kan springa allt du vill och mer därtill och sen kommer du att leva stark och snygg vid min sida hur länge som helst… Precis som Akasha och Lestat…
Prosit…?
??? :S
Grattis!! Vilket härligt inlägg, behövde jag verkligen. Jag har åldersnoja och ålderssträck ibland. Inte sunt alls ju
Men Miranda, åldersnoja redan vid 21år… Lägg av!
Du har ju dessutom redan hunnit med hur mycket som helst – tänk vart den erfarenheten kommer att ta dig! Lev och njut!
Underbart att läsa dina kloka rader: Skall försöka anamma din livssyn, den känns sund och fridfull!
Tack Maria, det var fint sagt! nu blir jag nästan lite generad…
Kram
Vilket lysande inlägg. Precis så känner jag också. Jag jobbar med tonåringar och inte en endaste gång känner jag att jag längtar tillbaka till den åldern. Visst blir man bara snyggare, starkare och framförallt mer trygg i sig själv för varje år som går. Jag brukar försöka förmedla detta till mina krisande tonårsflickor, med varierade resultat.
Välkommen hit Mina! Tack
Ja, visst är det en skön känsla? Men jag förstår att det är svårt att förmedla den. Kommer själv ihåg att jag som tonåring knappt kunde gå till brevlådan utan en ”party make-up” och ”rätt kläder” på mig ifall någon skulle komma förbi… Grymt skönt att vara klar med den tiden! Men vad skönt för dina tjejer att ha en trygg och stabil person i sin närhet att vända sig till! Lycka till! 