Jag antar utmaningen
Jag skall tydligen börja springa.
Målet är att delta i en tävling och klara milen på 60 minuter någon gång under 2010.
Dagens status:
*Jag har inte tränat överhuvudtaget sedan juni 2009 och inte sprungit annat än till bussen sedan sommaren 1994.
*Jag hatar allt vad tävlingar heter, jag har ingen vinnarskalle what so ever.
*Jag mår dåligt när jag utför fysisk aktivitet och någon tittar på mig – jag vill helst sitta på spinningcykeln längst bak i det mörkaste hörnet och gå på gymmet när det är folktomt.
*Jag blir förbannad om någon försöker pusha mig till något som jag inte känner för. Om någon skriker ”Kom igen nu, 10 till klarar du” så vill jag helst ge den personen en rak höger istället för att lusten att bevisa något för mig själv eller någon annan infinner sig.
Så, förutsättningarna är kanske inte de bästa…
Men, jag antar utmaningen och jag ser mig själv klara det!
På tisdag, 5 januari 2010, kör jag mitt första träningspass på löpbandet.
21:21 januari 3, 2010
Publicerat av
egirl |
19 kommentarer
Go Em! Ska bli roligt att följa din resa!
TACK!! =)
Wow, jag är imponerad!
Det kommer säkert gå hur bra som helst!
Tappar du motivationen så är det ju bara att gå tillbaka till detta blogginlägg så du ser vad du nu lovat hela bloggSverige!
”vad du nu lovat hela bloggSverige”… Toppen. Verkligen. Jag känner ingen press alls…
Tack, jag skall göra mitt bästa! Jag kanske kan få komma ut till dig och rasta Lissie, dra Edgar i pulkan & köra Tim i barnvagnen som alternativ träning en dag?
[...] Så skrev jag tidigare i ett inlägg i vilket jag önskade mig mer gemensam tid med mina två kärlekar. Löpningen och min underbara kvinna. Jag hade utan förhoppning lockat med en utmaning. Hon har antagit utmaningen. [...]
Fan milen under timmen fixar du. Ska inte skriva för mycket men det kan bli så jävligt att du fastnar för löpningen. Det har hänt att folk fastnat i löparträsket och inte kommit ur det:) Jag ska följa din väg mot milen. Lycka till!
Haha, det är nog precis där mannen här hemma vill att jag skall fastna..
Får se hur det går, men det känns spännande & roligt – precis vad jag behöver för att komma igång igen! Tack för tanke och pepp! 
Vilken kul utmaning! Hihi, känner igen detdär att man vill drämma i en rak höger om ngn försöker pusha en… Kommer också att följa dig!
Tack, kul med lite support! Det gick bra idag & mannen har inget blått öga, ännu…
Kul utmaning!!! Jag kommer heja på dig!! Känn ingen press… hehe
Min fru brukar ge mig fingret när jag försöker pusha henne, du är inte ensam om dom där känslorna
med alla dessa kommentarer från ”löparsuperstars” känner jag ingen press alls…
Skämt å sido, Tack! Jag blir jätteglad för alla hejarop och allt stöd som jag kan få – det lär behövas utmed vägen!
Skönt att veta att man inte är ensam om sitt aggressiva beteende…
Toppen! Jag hejar pa dig! Det ar alltid bokigt att komma igang innan lopningen slutar bli en pina – sa var det for mig for tre ar sedan (nu lat det nastan som det tog tre ar for den kanslan att forsvinna men riktigt sa illa var det inte…:)).
Jag har nagra ytterst enkla tips. Hitta de dar grejerna som gor att det kanns bra och roligt for just DIG! Peppar det dig att spela AC/DC pa repeat i en timme sa gor det! Hatar du att harva pa svettiga gym sa forsok hitta en fin utomhusslinga som DU gillar! (I kylan kanske det inte ar riktigt sa enkelt men anda…). For statistik om du ar analysnord! Eller skaffa nya traningsklader om det nu far dig att vilja springa! Varje grej som du skulle kunna anvanda som bortforklaring till att INTE springa maste vandas till en fordel, sa enkelt ar det. Om du sedan kan vanda negativlistan och gora den till en mer positiv sadan sa har du kommit ganska langt. Fast det har du ju redan i.o.m. att du antagit utmaningen! Lycka till!
Jo, en sista grej; nar du gar omkring i dina high heels [in motion], kom da ihag att dina ben kommer att vara supersnygga av all lopning:)
Hahaha ja,jag hoppas verkligen inte att det tar tre år för då lär jag tröttna innan
Tusen tack för tipsen och hejarop – det värmer & behövs! Lite nya kläder kom med hem ihop med löparskorna – det var första steget för att gör detta kul. Nu får jag känna på det under ett par gånger för att se och känna efter vad som känns rätt & ”jag”. Jag återkommer med hur det går!
Men att kunna visa upp ett par riktigt snygga ben i stilettklackarna till sommaren är ju en motivation om något
Härlig utmaning! Det blir intressant att följa dina framsteg, men känn ingen press när du nu som sagt berättat för ”hela blogg-Sverige” om ditt mål
Personligen tycker jag resan mot målet är mer givande än att klara målet. Tränar själv för att må bra/bättre, utvecklas och ha roligt.
Lycka till med dagens första pass på bandet!
Helt ärligt så blev jag super nervös (och jätteglad) när såg alla kommentarerna… Men jag är motiverad och det känns spännande och kul så det har ju börjat bra i all fall!
Anledningen till att jag antog utmaningen var att jag behöver ett mål med min träning, inte bara ”för att må bra”. Och motivationen för att bara gå och köra pass på gymet försvann helt i somras så det här känns helt rätt nu – jag skall nå fram till något och kan (förhoppningsvis) se ett resultat av min träning.
Så tack för pepp & stöd
Kul med alla peppande kommentarer.
Och nu med bloggen upptäckt finns det som man säger på väg upp i Berg-o-dalbanan… Ingen återvändo!
Idag, Kärleken min, börjar resan.
Lycka till.
Jättekul, men nervöst… alla är ju så duktiga…
Men det var kul idag, jag är nöjd!
Och du är ju mer rädd för uppförsbacken i Balder än vad jag är så det kanske går bra det här…
Då är det premiär idag då, kommer säkert gå bra med dom nya ”snabba” skorna! Ska hursomhelst bli spännande och följa utmaningen. Lycka till!
Haha, de snabba skorna satt som en smäck! Tyvärr så var benen inte lika snabba… men de försökte hänga med i tempot.
Det var roligt i alla fall
Fortsättning följer…