Real life or Cyberspace?
Om ni har hängt med här den korta perioden som jag har bloggat om min löpning så vet ni ju att jag äntligen har börjat träna igen efter ett längre träningsuppehåll. Förra året mådde jag dåligt och hade ingen energi över för träning. Jag kom sakta men säkert tillbaka och för att peppa och motivera mig så gav Mr r mig en utmaning. Han sa också att jag skulle testa att blogga om mina med- och motgångar mot målet. ”För att få motivation, lära känna andra och få hjälp/ inspireras av deras framgångar” samt att jag skulle känna en extra press att fortsätta och inte lägga av med träningen. Det fungerar! Jag har avslöjat mitt mål för hela ”bloggsverige” och jag får mängder av inspiration, råd och pepp från massa träningsglada och underbara människor. Det betyder massor för mig och har medverkat till att jag från att ha sprungit 0 meter sprang över 20km förra veckan. Och älskade det!
Men samtidigt så stressar bloggandet mig lite. Inte alls på det sättet som Miss Agda så klokt har skrivit om här, jag jämför mig inte med ultralöpare, gyminstruktörer som kör flera pass i veckan eller med dem som tränar inför ett marathon. Jag blir imponerad över deras bedrifter och motiverad att klara av mina mål, men inte stressad över att jag skulle träna för lite eller prestera dåligt. Nej, jag blir lite stressad över att det tar så mycket av min tid. Jag skall inte bara planera in träning flera gånger i veckan, jag skall också skriva om mina pass. Sen vill jag ju läsa och kommentera hos alla andra som inspirerar och motiverar mig också…
Jag har ett jobb som tar mycket tid, jag har en fantastisk sambo och en underbar bonusdotter som jag vill tillbringa kvalitetstid med, jag vill kunna träffa mina vänner, jag vill läsa böcker – den ultimata avkopplingen, hemmet skall hållas efter… När jag planerar min vecka/mina dagar och ser att det blir tight att hinna med allt så är valet enkelt: jag väljer real life istället för cyberspace. Jag vill inte leva mitt liv och uppleva mina relationer bakom en datorskärm. Så bloggen får komma sist.
Men jag är nyfiken, vad väljer ni andra bort? Sömnen? Jag är imponerad av att ni klarar av att jobba, träna, skriva egna inlägg och kommentera ”överallt”, leva… Tips tas tacksamt emot!
Jag kommer att fortsätta blogga, läsa och kommentera. Det ger mig ju så otroligt mycket! Men jag måste tillåta mig själv att ta ”blogg vila” då och då och inte stressa upp mig över det . Jag har haft nog av stress och krav i mitt liv och jag övar på att välja det som ger mig glädje och får mig att må bra och säga nej till alla negativa och dåliga vibbar. Man kan inte vara duktig och snäll mot alla andra och glömma av att lyssna på/ta hand om sig själv…
22:44 februari 15, 2010
Publicerat av
egirl |
6 kommentarer
Bra Emelie! Jag har lite samma funderingar, man har ju inte eoner av tid, precis. För mig har bloggandet blivit lite av en hobby, så jag känner mig lite stressad när jag aldrig hinner, eftersom jag tycker det är så kul! Jag lever också i en ganska hektisk period i mitt liv just nu, och det som stressar mig mest är att jag är så osocial! Jag hinner inte ringa eller träffa mina kompisar så ofta som jag vill, men jag har försökt bestämma mig för att de som är riktiga vänner förstår. Och de väntar på mig tills jag kommer tillbaka igen… Det är nog jättebra att ibland ta sig en funderare på vilka prioriteringar man vill göra i livet! Lycka till med löpningen! Kram
Tack Lisa! Det är ju just det – det är så himla roligt med bloggen men tar så mycket tid från annat… Vi får helt enkelt försöka puzzla ihop allting efter bästa förmåga
Ang att ha lite tid för sina kompisar så vet jag precis vad du menar. Men tro mig, de förstår mer än man anar och finns kvar där med ett leende när man har tid igen! 
Halloj där! Slank in här på ett bananskal via Petra… Grymt mål du satt upp! Sund inställning du har också! Lyssna på dig själv i första hand och på andra därefter. Så gör i alla fall jag. Jag inspireras av andra som sätter sina mål och jobbar hårt mot att nå dem – oavsett vad målen är! Självklart är det svårt att låta bli att imponeras av ultralöpare eller maraton-wannabes (japp – skyldig!), men de/vi har ju samma resa som den som aldrig löpt och siktar på sin första halvmil! Vem vet, dina mål kanske ändras under resan… Och du – prioritera ALLTID real life! Finns inget bättre än en livekram, ju
Lycka till!
Hej Magnus, välkommen hit! Och tusen tack för de fina orden!
Det är just mixen av ultrarävar, nybörjare och alla där emellan här i bloggvälden som är så charmig och som peppar/inspirerar. Har fått kontakt med underbara människor och dessutom massor av nya idéer och tips på saker som jag vill testa, men en sak i taget 
Känner att jag redan fått suget efter löpningen och ”fastnat i träsket”, så blir jag inte skadad så höjer jag ribban när milen är avklarad! 
Men det är klart att real life är roligare än cyberlife. Det bästa med bloggandet är ju alla nya kontakter och vänskap som skapas med hjälp av bloggarna och nätverken. Jag hinner inte alltid blogga och jag vill inte alltid göra det och skiter helt enkelt i det då. För mig handlar det mycket om att få inspiration och ibland motivation med min träning. Ibland funkar det faktiskt även som en ventil till livet. Jag försöker bolla så mycket jag kan med livet, tiden och sömnen. Det som får ta stryk är tyvärr sömnen men jag vet att kroppen säger ifrån och då får jag helt enkelt stanna upp i livet en stund och sova. Jag har också helt valt bort att ta bilder och lägga in. Inte för att jag inte vill utan för att det tar sån tid.
Skit i att stressa kring bloggandet. Vi har alla olika syften med bloggarna. Jag vill inte tjäna pengar på min blogg och känner ingen press på vare sig utseende eller innehåll och prestation. jag redovisar de resultat jag vill vare sig de är uppåt eller nedåt. Du MÅSTE fortsätta blogga för jag måste ju få veta hur allt går, dessutom tycker jag om att läsa din blogg.
haha, du är underbar!
Jag lovar att du skall få veta hur det går och tack för de fina orden. You just made my day! 
Har haft andra bloggar tidigare (när jag bodde utomlands bla) Och det är nog den där mixen av inlägg som jag måste hitta tillbaka till. Att se det som en ventil med inriktning mot träning men att jag även kan slänga in lite annat då och då när andan faller på. Nu känner jag nog undermedvetet lite krav på att ”bara” skriva om träning och resultat… Men det är ju faktiskt min blogg och jag som bestämmer
Jag skall sluta stressa, skriva vad jag vill och ta blogg vila när det behövs med gott samvete. En stor kram till dig!