Segt och oflexibelt

Idag var det segt att komma iväg till gymet. Jag ville bara hem, dra på mig myskläder och krypa upp i soffan och läsa bok! Men Mr r peppade mig och fick iväg mig till gymet och nu känner jag mig nöjd och härligt trött i hela kroppen.

Jag körde styrka och tog ut mig ordentligt. Men det var olidligt tråkigt… Så jag försökte fokusera på annat genom att ”gå ut ur min bekvämlighetszon”.

På min reseledarutbildning fick vi inpräntat i oss att man måste vara flexibel. Det var en av de viktigaste egenskaperna och något vi fick träna på mycket. Det gör man genom att tvinga sig själv att inte sätta sig på samma plats varje dag, att ta olika vägar till/från jobbet, att utföra sina sysslor i olika ordning etc Det här har aldrig riktigt gått ur mig och jag försöker fortfarande vara flexibel i min yrkesroll och när jag rör mig ute bland andra människor på ex utbildningar och möten. Och det har jag inga problem med, jag tycker till och med att det är lite roligt att ta ”någon annans plats ”bara för att se deras reaktion… Men hemma är jag väldigt oflexibel, jag har jag min hörna i soffan, min plats vid bordet och min sida av sängen och det går INTE att ändra på… Och på gymet är det likadant.  Jag vill gärna ha ”mitt” skåp i omklädningsrummet, ”mitt löpband”, ”min” spinningcykel och ”mina” maskiner när jag kör styrka. Är dessa upptagna så stör det mig och min fokusering och jag störs av att detta stör mig… Hemma är en sak, där är det ok att ha sitt ”dance space” som de säger i DirtyDancing, men på gymet måste jag vara flexibel!

Så idag använde jag konsekvent ”fel” maskiner och jag hade så fullt upp med att känna mig obekväm att jag glömde av att det var tråkigt! Visst är det konstigt att så små detaljer kan skapa så starka känslor? Någon annan som upplever samma sak?

Nu är i alla fall dagens träning avklarad trots en seg kropp och ett segt sinne och nu blir det kaffelatte och skidstafett!

20:33 februari 24, 2010 Publicerat av egirl | 4 kommentarer