Försenade gratulationer

Jag noterade det igår. Det är inte ofta jag har fel. Igår hade jag det.

Jag hade tänkt fira bloggens födelsedag. Nåväl, uppmärksamma den åtminstone. Jag missade den med två dagar. Och när det ändå hade skett kunde jag lika gärna låta det försenas ytterligare en dag.

Den 2 maj startade bloggen på rosenblom.blogg.se och lever nu vidare här. Fram till och med i torsdags, den 1 maj, hade jag publicerat 1264 inlägg. Låter som oroande mycket på bara ett år. Har jag haft tid med något annat överhuvudtaget? Det råder nog delade meningar om det… Men bloggen skall firas. Tveklöst. Den har åstadkommit en hel del det passerade året.

Bland annat har den placerat mig i Göteborg. Bara en sådan sak…

Som nedan löd inledningen på mitt bloggande…

Jag välkomnar mig själv till min egen blogg i en förbannat lam ursäkt för att slippa leta rätt på den där blå plastpåsen vars innehåll skall godkännas och vara ansvarig myndighet tillhanda inom knappa timmen.

Mycket riktigt gott folk. Till bakgrund av nedräkningen till deadline för deklarationen ljuder startskottet till mitt bloggande.

Möjligen inte den vanligaste anledningen att starta en blogg. Och apropå deklarationen… Var har den blåa påsen gömt sig i år?

Andra bloggar om , , , ,

14:53 maj 5, 2008 Publicerat av | Allmänt | 2 kommentarer

etiketter: , , , ,

Någon slags förälskelse

Vår, vårkänslor, förälskelse, kärlek.

Den kronologiska ordningen kan diskuteras. I följande fall ramlar de över mig allihop samtidigt.

Det är att förknippa med tv och att det faktiskt handlar om Talang 2008 gör hela upplevelsen till ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Om det någonsin förekommit någon slags romantik i Arkiv X så är det just det avsnittet jag hamnat i.

Jag älskar Just D. Jag älskar Snook. Musik som lockar mig att le och bara må bra. Fan, spela Just D´s Sköna skor på min begravning och ni ska få se mig återuppstå, flyga ur träfracken, gunga och dansa skiten ur kyrkan.

Svensk svängig charmig hip-hop. Kungarna är Just D. Ännu långt efter deras avsked. Snook är tvåa. Några få har lyckats någon enstaka gång. Fattaru gjorde det med Mina hundar och Första femman. Profilen med Aldrig mer. Frida med Dunka mig. Och så har Mange Schmidt lyckats ett par gånger.

Listan har blivit längre. RMK & Co heter min nya kärlek.

En synnerligen charmerande ung man, hans vokala side kick och en dito på elgitarr. Texten är på intet sätt genialisk men det är ett skönt gung och på något sätt låter det som så mycket mer än bara två röster och en elplanka.

Se RMK & Co i Talang 2008

Och det lyckas rycka upp en sjuk, ynklig stackare. Några varv till på repeat och jag kanske åtminstone kan låtsas vara frisk snart…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

13:17 maj 5, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,