Femkamp, fylla, förbannat regn och kanske lite sumo…

Så var det midsommar igen.

Plötsligt är det noga med vad man ska göra. Så noga att det blir irriterande.

Fredag. Det är fan ingen som frågar annars vad jag ska göra på fredag. Men nu är det midsommar. Och då är det viktigt. Som ett mått på hur bra man är. Helst ska man vara ute i skärgården.

Så jag har sagt att jag ska fira midsommar på någon ö. Det hade jag fått för mig. Det var fel. Det kan väl kvitta. Det lät säkert så mycket bättre än jag vet inte. För jag vet faktiskt inte helt säkert. Jag bara följer med.

Midsommar. Femkamp, fylla och förbannat regn. Femkamp är ett absolut måste. Femkamp. Lekar. På midsommar ska man leka. Annars verkar det inte så jävla kul att leka. Det är sällan man hör om en femkamp i trädgården en annan dag än just midsommarafton. Varför?

Lekar är förbannat kul. Helst ska man ta det ett steg längre. Tll det smått dumdristiga. Som en omgång sumobrottning i det regnvåta gräset. Gärna lite senare på kvällen när promillehalten börjat spela ut sin roll. Ja, tidigare än så lär man knappast komma på idén.

Som midsommar för nio år sedan. Vi skulle till Grekland på midsommardagen. Jag och min då ofödda dotters blivande mor. Lite mer än smakfullt på lyset slog jag mig för bröstet och utmanade en av gubbarna som redan stod i startposition strax efter att ha gått segrande ur en sumoduell. Det tog väl två sekunder efter att startskottet ljudit till att jag halkat i det daggvåta gräset, i fallet fält den 30 kilo tyngre motståndaren, landat på ryggen och fått denne över mig…

Jag bet ihop för att bevisa att det fan inte var så farligt. Smällen var nog värre än så. Någon timme senare påpekades min grönande hud och det blev en tripp till akuten. Två timmar innan taxin till flygplatsen var beställd kom jag hem med en spricka i revbenet och mängder av triangelförsedda piller utskrivna. Två timmar… Sumobrottning lät mig nästan missa resan. Istället orörliggjorde den mig och lät mig lägga på tio kilo på två veckor…

Alkohol… Vad vore man utan det? Hel?

Tur att jag nu redan hunnit avverka Greklandsresan.

Men vem vet. Jag kanske gör comeback på sumoarenan i år. En Farbror Blå ryktas närvara vid dagens festligheter och det vore väl en fjäder i hatten att fälla en sådan…

Andra bloggar om , , , , , ,

12:08 juni 20, 2008 Publicerat av | Allmänt | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Som grabben på mellanstadiediscot

Jag har försökt samla tankarna till ett inlägg om Sveriges insats i fotbolls-EM.

Inte ens när jag anstränger mig kan jag forma något vettigt. Det är bara tomt.

Inte tomt som för fyra år sedan då man förväntade sig förlust mot Holland i kvartsfinalen. Då var det tyngre för stunden efter att vi som jag minns det tagit över i förlängningen och låg närmast segern innan vi sedan förlorade på straffar.

Då var det en intensiv tomhet som gick över efter någon timme. Det var ju så nära. Nu är det ännu tomt. Det var inte ens nära. Det kändes bra på förhand. Avancemanget kändes rimligt. Till och med troligt. Men blågult bjöd aldrig till. Man närvarade och tog för givet att det skulle lösa sig.

Ungefär som att få en fisk på kroken och sedan låta bli att veva in i tron att resten ska gå av sig själv.

Eller som på ett mellanstadiedisco. Man slog sig för bröstet för att slå i sig mod och så bjöd man upp en tjej. Sen stod man där och dansade. Med betoning på stod. Det var just det man gjorde. Stod och inte mycket annat. Vad fan var vitsen med det?

Så var det mot Ryssland. Kaxigt påstod vi oss i stort sett vara klara. Vi ställde oss på dansgolvet. Så stod vi där. Och ryssarna dansade oss sönder och samman. Vad fan var vitsen med det?

Vad var vitsen med att bjuda in en hel nation till fest och sedan bara bjuda på utspätt vatten?

Jag kan inte minnas en enda målchans från andra halvlek. Knappt ett avslut. Och när avslutet äntligen kom då blev Källström utskälld av lagkapten Ljungberg. Med en lagkapten som inte vill vinna blir det svårt.

Anders Svensson sammanfattar det väl igår på fyran.

Det kändes som de var hetare än oss och det är oroväckande. Kan man inte tända till till en sån här match så har man problem.

Landslaget saknar i mångt och mycket hjärta, vilja och hunger. Tre måsten för framgång. Jag var innan turneringen inte övertygad om att föryngring krävdes. Nu är jag det.

Alexandersson och Allbäck tackar för sig i landslaget. Tråkigt. Verkligen jättetråkigt…

Det sägs att hoppet är det sista som överger en. I matchen mot ryssarna försvann hoppet. Ändå hänger Lagerbäck kvar som en jävla parasit. Hur fan blir man av med honom?

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

10:06 juni 20, 2008 Publicerat av | Allmänt | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , ,