Som sagt… Inom kort…

Inom kort ter sig ibland vara en förbannat lång tid.

Men va fan. Omedelbart kan ibland innebära flera år när det handlar om vallöften och dess förverkligande så nog kan vi låta min nära på tre månader långa frånvaro anses kort.

Så hur lyder ursäkten? Det finns bara så mycket annat att viga sitt liv åt. Och jag antar att Kärleken och dottern är nöjda.

Det har fan kommit något i vägen varenda gång jag haft för avsikt att avlägga rapport. Semester till exempel. Och bröllop. Yngsta systerns på vilket jag förärats uppdraget som toastmaster och den närapå omöjliga uppgiften att sjunga Gärdestads För kärlekens skull under den kyrkliga vigseln. Debuten som toastmaster var i det närmaste briljant. Sången omöjlig att kommentera. Vad är det för jävla låt? Talet? Det måste varit uselt.

Minnesnotering… Om du håller hälften av endast två förberedda tal och ditt inte ens på minsta sätt kommenteras så kanske du ska ge fan i att hålla något tal i fortsättningen…

Och samtidigt, eller åtminstone däromkring, som systern gift sig var jag avgiftad. Drogen blogg regerade mig inte längre. Förr infann sig någon slags panik när en dag närmade sig kväll och man bara publicerat ett eller två inlägg… Bloggandet är maniskt. Men för varje dag som passerar blir den inläggslösa dagen allt mer betydelselös. Som rökavvänjning kanske. För varje dag som passerar blir saknaden av giftet alltmer avlägset.

Apropå det. Jag slutade snusa i somras. Igen. Möjligen är det exakt fyra månader sedan idag. Jobbigt? Inte en minut. Vill man så kan man. Att det inte går att sluta är förbannat hyckleri. Går det inte så vill man inte. Och hur jävla svårt är det att erkänna det? Det är vill inget att skämmas för att man vill röka eller snusa? Det är väl förbannat mycket värre att erkänna att man inte kan sluta. Varför ståta med misslyckande?

När jag sist utnyttjade den här arenan skulle jag springa en halvmara i Halmstad. Sen var semestern slut. Jag återvände till arbetet på dagis. Vad händer då? Man blir sjuk. Väldigt sjuk? Nä. Bara sådär förbannad halvdant sjuk så att det bosätter sig hos en. Blir hemmastadd och vägra försvinna. I två månader höll helvetet mig borta från träningslokaler och löprundor. Två lopp fick strykas ur kalendern. Jag tyckte mig må bättre frånsett den evigt besvärande halsen. Nautilus öppnade i stan. Jag fixade ett kort. Tränade fyra gånger. Förbannat stark var jag i nio dagar. Och ganska glad igen. Mycket mer än så var jag tydligen inte värd. Halsfluss, deklarerade doktorn tidigare i veckan.

Det är något i svalget som jävlas med mig. Något som skapar ett obehag när jag sväljer. Jag är inte förkyld. Har inte feber. Jag känner mig inte det minsta sjuk. Men jag har tydligen halsfluss. Och tvingas äta penicillin. Och har träningsförbud. Livet är en fest. Verkligen.

Och hur länge har jag haft halsfluss? Jag har känt samma obehag sedan i somras. Om inte längre. Hur många gånger har jag tränat hårt nog för att orsaka hjärtat framtida men? Svaret skulle inte dröja. Nog hade hjärtat fått sig en törn. I onsdags blev jag föremål för en grundlig utredning under alldeles för många timmar på Östra. Som om jag hamnat i ett avsnitt av House med den oönskade skillnaden att det bara resulterade i fortsatt ovisshet. Läggas in för observation och ännu fler tester? Eller inte? Läggas in eller inte? De hade svårt att bestämma sig. De lät mig till sist åka hem…

Nåväl. Någon brydde sig åtminstone tillräckligt mycket för att bekosta en massa tester. Och besvärade sig dessutom med att ge order om uppföljning. Träningsförbudet är ju en riktig käftsmäll när jag äntligen åter kommit igång. Men å andra sidan. Nu är jag ändå sjuk på riktigt. Med ordinerad behandling. Kanske lika bra. Istället för att bara gå och gissa. Så… Förbannade halsfluss? Nä. Äntligen halsfluss!

Hur som helst. Bloggen… Är jag tillbaka nu? Så mycket korkat som händer i världen, stort som smått, blir det nog svårt att fortsätta hålla tyst. I vilken omfattning? Förmodligen mindre ofta. Men förbannat mycket bättre. Syna mig.

20:00 november 14, 2008 Publicerat av | Allmänt | 12 kommentarer

  1. Jazzhoppan skriver:

    Tjohooo du e tillbaks! Bloggvärlden har saknat dina bitska, ironiska och sköna inlägg. Jag skulle oxå behöva skriva en sammanfattning om vad som har hänt det sista halvåret… Jag är förövrigt tillbaka i dina gamla hoods, jag ska hälsa från sjöarna 🙂

  2. Jazzhoppan skriver:

    Tjohooo du e tillbaks! Bloggvärlden har saknat dina bitska, ironiska och sköna inlägg. Jag skulle oxå behöva skriva en sammanfattning om vad som har hänt det sista halvåret… Jag är förövrigt tillbaka i dina gamla hoods, jag ska hälsa från sjöarna 🙂

  3. ullrika skriver:

    jahaja. vågar man hoppas på att ”rosenblom – återkomsten” blir en större succé än ”rosenblom bryter tystnaden”?

    😉

  4. rosenblom skriver:

    Jazzhoppan:

    Något skall jag väl kunna tillföra. En synnerlig bristfällig sammanfattning skall påpekas. Trist om inget annat hänt de senaste månaderna än att jag varit sjuk…

    Sherlock viskar att du inte bara är i mina gamla hoods utom mina urgamla hoods Rissne…?

    Ullrika:

    Du behöver inte hoppas på det. Du kan lita på det.

  5. Jazzhoppan skriver:

    Rosenblom: Nä inte Rissne… Skogsbacken 🙂

  6. rosenblom skriver:

    Jazzhoppan:

    Se där. Även den gode Sherlock har sina brister… Så kan det gå om man byter namn… 😉

  7. Jazzhoppan skriver:

    Rosen: Nygammalt namn och nygamla hoods 😉

  8. Nina skriver:

    Grymt att upptäcka att du är back on track! Hoppas allt är strålande där ”på andra sidan”. 🙂

  9. rosenblom skriver:

    Jazzhoppan:

    Toppen. Du är som klonad ur ett program med Bosse Larsson… 😉

    Nina:

    Trist… Gör ju allt för att hålla mig off track…

  10. Nina skriver:

    Riktigt, slant förstås på tangenterna, men bloggande är ju inte livsfarligt iaf (inte i de flesta fall), så då är det väl bra att du hänger här och inte i spåret!

  11. rosenblom skriver:

    Nina:

    Haha… Genomtänkt tolkning men det var inte alls så jag menade…

  12. Nina skriver:

    Nope, där slutade nog min tolkningsförmåga, tyvärr..:)

Kommentera inlägget

Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function show_manual_subscription_form() in /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-content/themes/Andreas04/comments.php:94 Stack trace: #0 /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-includes/comment-template.php(1472): require() #1 /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-content/themes/Andreas04/single.php(52): comments_template() #2 /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-includes/template-loader.php(74): include('/customers/1/a/...') #3 /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-blog-header.php(19): require_once('/customers/1/a/...') #4 /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/index.php(17): require('/customers/1/a/...') #5 {main} thrown in /customers/1/a/d/rosenblom.org/httpd.www/ijm/wp-content/themes/Andreas04/comments.php on line 94