Den första som dör

Svininfluensan breder ut sig. I går rapporterades om ett fall i Tyskland. Idag läser jag att den upptäckts i Finland. Grissjukan har nu påträffats i elva länder på totalt fyra kontinenter. WHO har höjt risknivån till fas 5 på den sexgradiga skalan.

Det gäller att utsätta sig för så få smittorisker som möjligt…

Jag nyttjar kollektivtrafiken och trängs på bussar på väg till och från jobbet. Jag jobbar på ett dagis bland en massa snoriga barn. Dessutom tränar jag på gym och delar träningsmaskiner med ett otal andra svettiga monster.

Jag tvingades äta tre penicilinkurer i vintras vilket förmodligen immunförsvaret ännu inte återhämtat sig ifrån och på toppen av det ligger jag på en sådan hög träningsintensitet att immunförsvaret ändå ständigt är försvagat.

Om det finns något allvar i varningarna och om svininfluensan når Sverige med fientliga avsikter är jag sannolikt en av de första som dör.

På radion spelas the Ark. One of us is gonna die young.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

08:58 april 30, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Lögn, förbannad lögn och reklam

Dottern har börjat spela fotboll.

Självklart roligt att hon vill ägna lite av sin tid till idrott även om jag kanske hellre sett henne intressera sig för tennis eller golf. Men det är såklart en egoistisk önskan och samtidigt oro om framtiden som pensionär…

Hur som helst. Jag hade lovat henne att vi skulle köpa skor idag så det blev en tur till Stadium på Backaplan. Jag fick för mig att jag hade sett någon annons om något förmånligt erbjudande på skor.

Mycket riktigt. I butiken var det svårt att missa dealen på skor. Det var nästan svårt att överhuvudtaget se några skor. Så många var plakaten i butiken. Alla med texten: Alla skor 20%.

Jag hade svårt att komma överens med personalen i butiken om att en fotbollssko faktiskt är en sko. Vad fanns det att bråka om? Man har den på foten om det nu inte skulle räcka att det heter sko.

Tydligen fungerar det inte så på Stadium. ALLA skor inkluderar INTE fotbollsskor. Jag hade säkert kunna bråka en del om det där och fått den rabatt jag kunnat kräva. Jag hade ju ändå ett trettiotal skyltar i butiken på min sida. Jag hade god lust att göra det också. Men avstod i min dotters närvaro och betalade fullt pris.

Det är jävligt lätt att hosta ur sig löften via annonser och allehanda reklam för att locka kunder till sin butik. När kunden väl är där gäller sedan inte ett skit. Då kommer någon lam jävel dragandes med något skitsnack om att det ena efter det andra är exkluderat. Och att en fotbollssko tydligen inte alls är en sko.

Visst. Jag kan väl åka därifrån och uppsöka någon annan butik. Men vem i helvete ersätter mig för den tiden som försvunnit för att Stadium ljugit mig till deras butik?

Det är så det funkar. De sitter i något jävla möte. Någon slänger ur sig en idé. Någon kanske opponerar sig varpå den första försvarar sig…

Det spelar fan inte någon roll vad vi skriver i annonsen. Det kan vi ta tillbaka. Huvudsaken är att vi lurat kunden till vår butik. Folk har inte tid att ränna runt så det spelar ingen roll om vi tar tillbaka erbjudandet. Har de bestämt sig för att köpa en produkt hos oss kommer de att göra det oavsett om erbjudandet står eller inte.

Någon påstod att det finns tre typer av lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik. Orden tillhör väl någon stackare som hade det svårt med siffrorna. Mycket riktigt kan man vinkla något hur fan som helst med statistik. Men för den sakens skull blir det aldrig lögn. Statistik i sig är inte lögn. Det är användarens syfte som framkallar lögnen. Reklam däremot. Det är synonymt med lögn. När alla inte är alla är det inte fråga om vinkling. Bara lögn.

Så till alla som överhuvudtaget har något med reklam och annonser att göra, och till Stadium… Dra åt helvete.

Intressant om , , , , , , , , ,

19:44 april 26, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , ,

Piratprat, vinylköp och rövknull

I lördags firades musikkonsten. Tydligen. Det gjordes genom det globala arrangemanget Record Store Day. I Sverige anslöt ett trettiotal butiker och bjöd på levande musik.

Jag vet inte varför. Men låt gå. Skivaffärerna kan behöva lite extra uppmärksamhet. Skivaffärerna som lider sviterna av det omfattande nedladdandet. Att arrangemanget råkar infalla dagen efter domen i rättegången mot Pirate Bay är en tillfällighet. Men kan såklart uppfattas som någon slags segerfest.

Stannar bara kort till vid Pirate Bay, Ipred och rättegången. Det är ett ämne såklart värt ett eget inlägg. Mindre klart om jag återkommer i ämnet. Allt är bara så otroligt korkat. Nöjer mig med att förbryllas av hur i helvete piraternas vänner kan undgå att förstå att nedladdning är stöld. Hur jävla uppenbart kan det bli? Skulle samma idioter kliva in i en skivaffär, hälsa glatt, plocka på sig ett par plattor och samtidigt som de vinkar sig ut genom dörren kvittra ”all kultur är gratis”. Nä. Ingen av dem skulle göra det. Det vore ju stöld skulle de protestera. Vilka jävla snillen.

Apropå Skivaffärernas dag vill jag uppmärksamma och minnas mitt första skivköp.

Den första gången jag ensam begav mig till skivaffären. Det måste ha varit lite av ett äventyr. Varför skulle jag annars minnas. Jag har för mig att butiken kallades Sundbybergs Skivcentrum. Nu heter den tydligen bara Skivcentrum.

Jag vet inte hur tankarna gick. Att jag skulle köpa en platta med Belinda Carlisle låter så här i backspegeln synnerligen orimligt. Men det gjorde jag. Runaway horses. Möjligen var det för underbara Heaven is a place on earth funderar jag nu. Men den var på plattan innan. Så var det för Leave a light on? La luna? Minns ingen annan på albumet ens när jag läser på konvolutet. Eller var hon min Samantha Fox?

I söndags var det premiär för Filip och Fredriks Söndagsparty. En synnerligen tvivelaktig sådan. Jag hade verkligen sett framemot programmet. Det skulle bli så jävla storartat. Det gick sådär. Jag vet inte om det finns utrymme för ursäkter. Direktsändning kräver erfarenhet. Och den annars så fantastiska duon har inte sänt live sedan deras tv-debut under OS 2000. Det visade sig tyvärr alltför väl.

Värst av allt var väl ändå att Marilyn Manson inte var värst. Den vedervärdige Manson fick se sig besegrad med hästlängder av Howlin’ Pelle Almqvist. Det är verkligen oroväckande för jag är övertygad om att det var allvar. Men Almqvist fullkomligt rövknullade klassikern Unchained melody. Storartat var det?

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

23:25 april 21, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 8 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kanske dödade jag henne

Sen blev det tomt.

Vi passade så illa ihop. Hon och jag. Jag. Och en katt.

Jag hade länge en dröm. Någon slags mardröm. Skräcken att träffa en tjej som jag förälskade mig i och som jag mest av allt skulle vilja leva resten av mitt liv med. Om det inte vore för att hon hade katt… Må det aldrig hända.

Katter är fan det farligaste som finns. Oberäkneliga, opålitliga och förmodligen en hel massa andra ofördelaktiga ord som börjar på O. Jag har haft ett par kattincidenter. Katterna är Lucifers lakejer. Min relation till katter går bortom fobisk.

Jag skulle uppleva skräcken. Det som inte fick hända hände. Och herre jävlar vad jag måste ha kärat ner mig. Plötsligt hade jag flyttat till Göteborg. Bara det märkligt nog. Och snart låg jag i soffan med en katt på bröstet. Min dotter hade svårt att tro att det var sant.

Nu var den här katten inte som andra katter. Hon var inte elak. Hon ville inte dra fördel av min rädsla. Lika rädd var hon för mig som jag för henne. Vi visade varandra respekt och höll en behaglig distans. I nästa steg närmade vi oss varandra på det mest försiktiga vis. Och snart kunde jag utan problem till och med somna med katten i sängen. Märkligt nog gick det så långt att jag trivdes och till och med önskade hennes närhet.

Förutsättningarna var usla. Resultatet det motsatta. Esmeralda tog hand om mig och närapå botade min fobi. Åtminstone förvandlade den till en mildare rädsla. Det är mycket bara det.

Esmeralda och min kära sambo var varandra väldigt nära.

Sen kom stockholmsjäveln och mördade katten.

Kanske stal jag för mycket uppmärksamhet. Kanske gjorde det henne ensam. Kanske gjorde det henne sjuk. Kanske är det därför jag som dödade henne.

Esmeralda hamnade i något tillstånd av multipla personligheter. Ena stunden sökte hon vår närhet. Nästa skrämdes hon av den. Hon verkade inte må bra.

Vi köpte biljetten till hennes sista resa. Och vi vinkade henne farväl. Sambon tårfyllt. Även jag fällde en tår. Jag kunde knappt tro det. Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. En out of body experience. Som att stå bredvid sin kropp och se sig själv göra något man inte alls förstår något av. Grät jag över en katt? Jo.

En katt som någon gång faktiskt tyckte om mig. Jag tyckte om henne. Jag visade det. Ändå dödade jag kanske henne. Nu saknar jag henne.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

12:27 april 18, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Från rotavdrag till Gekås

Det har talats en del om rotavdrag nu. Nya regler. Bra för beställaren. Bra för byggsektorn. Osäkert för den enskilda hantverkaren. Här sitter jag i en hyresrätt och bryr mig föga.

Rotavdrag kan man glömma som hyresgäst. Håll i er. Här kommer en jävla övergång. Jag fick i veckan i stället stå ut med en rotfyllning. Under vilken jag lyckades somna. Tydligen förbannat märkligt. Men om det nu ska vara så viktigt att sova, varför inte passa på när man ändå har riktigt tråkigt? Hur som helst udda. Tydligen.

Apropå udda. Peter Wahlbeck. Senare samma nämnda dag var jag på Ruby bar. Stand up. På scen konferencier Robert Larsson, göteborgssonen Niklas Andersson och den högst märklige Peter Wahlbeck. Larsson och Andersson bjöd på skön humor. Wahlbeck på något udda. Såklart. Jag skrattade. Vissa tillfällen möjligen olovligt mycket. Varför vet jag inte.

Bytte några ord med honom efteråt. Det var om möjligt än märkligare. Köpte ändå ett par dvd av honom. Det är ju trots allt någon slags underhållning. Film für alle och Bank für alle för en hundralapp.

Har du inte dem? frågar han uppriktigt förvånad, trots att han nyligen påpekat att han fått köpa tillbaka ett lager från distributören för att ingen vill ha dem.

Film für alle innehåller den smått legendariska musikvideon Ullared. Och apropå det blir femmans nästa Färjan-projekt en dokumentär om Gekås… Hur kul kan det bli? Wahlbeck har svaret…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

20:10 april 13, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Vart tog häxorna vägen?

Det har varit vilda diskussioner hemmavid.

Sambon påstår att man påskar, klär ut sig till kärring och knackar dörr, på påskafton. Jag vidhåller å det strängaste att skärtorsdagen är det korrekta tillfället.

Nåväl. Det blev kanske inga vilda diskussioner. Jag har rätt. Och helt ärligt är det ingen av oss som bryr oss det minsta så det kan väl kvitta. Så länge jag får sista ordet. Och rätt.

Nu visar det sig att vi båda tydligen har rätt. Eller åtminstone så pass många som likt min sambo har fel så att det verkar vedertaget.

I västra Sverige påskar man på påskafton. Överallt annars verkar det vara skärtorsdag som gäller. Någon har fel. Förmodligen är det samma kända skara som har lite problem med uttalet av ordet kex…

Nu har ju själva påskandet gått helt åt helvete. Det är fan ingen som blir särskilt kärringlik nuförtiden utan de små tösarna ska vara så sockersöta.

Påskkärringen härstammar som bekant från häxorna. Man kan då förmoda att själva påskandet går ut på att knacka dörr och skrämma folk som då ska resultera i att de köper sig fri med godis och pengar. Lite som det amerikanska trick or treat.

Men istället ska som sagt flickorna vara så söta som möjligt och dela ut påskkort… Vad fan var det som gick fel?

Andra bloggar om , , , , , ,

00:44 april 10, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 12 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Anekdot om annat skalv

Det måste varit ett jävla skalv i Italien. En förbannad tragedi.

Ett stort antal har dött. Många fler skadats. Så många som 70000 saknar hem.

En naturkatastrof av sådana mått så nära som innanför Europas gränser. Anledning att känna oro?

Sverige är tydligen det enda landet i Europa som inte jordskalvssäkrar hus och andra byggnader. Kärnkraftverken är säkrade. Men det är också allt. Hur det är i Italien är svårt att undgå att fundera över nu. Men förmodligen handlar det väl om väldigt gamla byggnader som drabbats.

Sverige riskerar tydligen inte att drabbas av större allvarliga skalv. Även om skalv ändå drabbar oss. Jag har ingen aning om hur vanligt det är. Jag har känt av ett. Inte allvarligt. Dock väldigt tydligt.

Det var under min sejour i Delsbo. Sommaren 2003. Vi hade hus där. Något slags kedjehus där ena fasaden, tillika väggen i vardagsrummet, var detsamma som en del av tomtgränsen vilken låg mot en del av grannens gräsmatta.

Vid tillfället verkade föräldrarna tillhörande nämnda granntomt bortresta över helgen och sonen i huset samt ett antal ungdomar i mitten av tonåren tog tillfället i akt att berusa sig och spela lite boll på tomten. En kort stund fick väggen mot vårt vardagsrum agera bollplank. Jag orkade inte bry mig då. Det var några dova dunkar som snart försvann. Det blev tyst ett tag. Men sedan kom något som jag så här i efterhand vill minnas som en duns. Möjligt som sagt en efterhandskonstruktion. Efter vad som kan ha varit en duns ställde sig de båda vitrinskåpen som stod utmed väggen att dansa. Med hyllplan av glas och fyllda med glas framkallades ett förbannat ljud och det var omöjligt att inte visualisera den mindre explosion av glas som snart skulle fylla vardagsrummet med skärvor för flera tusen kronor. Adrenalinet kokade och förmodligen tog det två kanske maximalt tre sekunder från smällen jag möjligen föreställt mig till att jag hunnit se de dyra glasen explodera och hunnit ta mig ut på terassen för att läxa upp småfyllona.

Där fanns ingen. De hade omöjligen kunnat hinna fly. Vad fan var det som hände. Från att ha kokat, tokig av ilska stod jag bara några sekunder senare som ett jävla fån till frågetecken och förklarade för min dåvarande sambo att där ingen fanns.

Dagen efter läste jag i tidningen att ett mindre skalv hade drabbat Delsbo. Eller drabbat… Jag vet inte om något for illa. Låt säga att skalvet presenterade sig. Hur som helst, pusslet var lagt.

Vad nu detta har med italienska L’Aquila att göra…

Andra bloggar om , , , , ,

16:51 april 7, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , ,

Amatören, den elegant spydige och kvotering

Johan Pråmell har tagit plats i juryn till Talang 2009. Han vill förmedla professionalism kring egen person och intar en osmaklig överlägsenhet som tack och lov faller så underbart platt. Han definierar ett proffs. Och sig själv…

Vad som skiljer en amatör från ett proffs är att en amatör hoppas – ett proffs arbetar. Vad jag hoppas att vi hittar i Talang i år, det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag hoppas att vi hittar någonting fullkomligt unikt. Ett unikum. Det är vad jag hoppas.

Pråmell. Proffs eller amatör?

Robinson rullar vidare. Jag kan inte påstå att jag lurats att riktigt engagera mig ännu. Men helt klart har ett par favoriter utkristalliserats. Som underbart vältalige Erik Billing. Men framförallt elegant spydige Christian Ternstedt.

Förra veckan levererade han det underbara…

Allt går enligt planerna. Viktnedgång, solbränna…

Igår var det lagkamraten Rafael Ortega som hånades efter förlusten i pristävlingen.

Rafael har tjatat i två veckor om hans åttapack… Han är på gymmet sex dagar i veckan och jag dricker vin typ sex dagar i veckan. Och jag hade mer energi än vad han hade…

Kvotering. Utan att rota djupare i det. Inkvoteringen av kvinnor har sänkt kvaliteten på Parlamentet så till den grad att det vissa avsnitt knappast kunnat kallas humorprogram. Sofia Bach, Pia Johansson, Sissela Kyle, Petra Mede. Inkvoterad utfyllnad.

Men nu har äntligen ett par riktigt roliga kvinnor tagit plats i panelen. Josephine Bornebusch och Claudia Galli. Det tog tio år men äntligen behöver man inte byta kanal bara för att en kvinna skymtas i panelen i ingressen.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11:04 april 5, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 28 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Folkfest i fantasin

Idag inleds Allsvenskan. Vissa har onekligen laddat annorlunda.

All övrig text är egentligen överflödig. Klippet ska få tala för sig själv. Något av det roligast jag någonsin upplevt.

På Söder är det folkfest i vår fantasi…

Andra bloggar om , , , , , , ,

08:13 april 4, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Hungriga barn – skämtet som dog

Fan. Jag missade att leverera ett jävligt bra aprilskämt. Det grämer mig.

Upplägget är följande.

Jag jobbar på en förskola som någon slags kock. Mattant om någon frågar pedagogerna på samma sätt som jag säger dagisfröknar om dem. Jag börjar dagen klockan sju och förbereder frukost, serverar den, diskar och lagar lunchen som skall serveras kvart över elva. På två avdelningar för totalt 40 personer. Dagen fortsätter fram till fyra men att känna rutinerna fram till lunch räcker i sammanhanget. Sammanfattningsvis är det lögn att söka befinna sig annorstädes på förmiddagen. Allra värst såklart under lunchberedningen.

Nu var det så trevligt att fröknarna igår bemödat sig att försöka lura mig den 1 april till ära. När jag kom till köket satt där en lapp med meddelandet att jag skulle befinna mig på chefens kontor för ett möte halv tio till halv elva. Ett kontor som inklusive ombyte är dryga kvarten avlägset. Den uppmärksamme konstaterar det omöjliga.

Nu faller det för deras del så väl ut att i kommunens korridorer är allt möjligt. Ju mer korkat och framförallt onödigt desto troligare. Möjligheten att jag skulle köpa det var alls inte minimal. Så mycket kan jag ge dem. Men nu bar jag dagens datum så färskt i minnet att det ändå aldrig var nära.

Deras önskan var att få skåda något slags vredesutbrott över det korkade i att förlägga ett möte mitt under lunchberedningen. Det de märkligt nog lyckats förtränga är det faktum att de själva gjort så mycket underliga saker den senaste tiden att det fan är lögn att framkalla någon slags ilska längre.

Bara kort efter att jag avslöjat dem planterar sig den perfekta planen i mitt huvud. Men då såklart för sent.

Jag skulle givetvis varit så jävlig att jag låtsades gå på finten och konstgjort arg utan ett ord försvunnit för att sätta mig i det där mötet som inte existerade. Och så skulle de stå där. I den föga smickrande skamvrån. Utan mat till barnen bara för att de hade den osmakliga lusten att försöka reta upp kocken…

På radion spelas Twisted Sister. Stay hungry

Fan. Att jag missade den lätta. Jag fick det ju serverat. Det är sällan som kock. Ändå missar jag det. Fan.

Intressant om , , , ,

20:35 april 2, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , ,

AIK ringer Rosenblom

Hej. Det här är Mikael Stahre, tränare i AIK…

För en kort stund for en sån berg- och dalbanelik magkänsla genom mig och jag kände jag mig som Björn Skifs i ett jävligt gammalt program med dolda-kameran-format där Skifs lurades att tro att han skulle få spela en match med Tre kronor. Jag har för mig att upplägget var något i stil med att det råder en krisartad skadesituation och Skifs var ju ändå en talang i unga år. Skifs svalde betet…

Det var i måndags strax efter lunch som någon ringde och i displayen presenterades som Okänd.

Stahre fortsatte raskt om något om skador som om han ville förklara anledningen till sitt samtal. Orden tränare och AIK i kombination med skador ramlade över mig som bitar av ett pussel jag lyckades lägga snabbare än Kikki Danielsson hinner trycka i sig en falukorv.

Jag hann om möjligt med ännu högre hastighet skaka det av mig. Det fanns inget pussel att lägga. Mina blygsamma meriter skulle såklart tillföra föga även i ett skadetrasigt AIK.

Jag vet inte hur mycket man hinner på en mikrosekund. Jag hann varken packa någon väska eller boka tågbiljett. Om det för den mikrosekunden var borta kom mitt förnuft mig åter utan att jag hunnit luras.

Hade däremot Sundbybergssonen Stefan Rehn sökt förstärkning hade dock känslan av en allsvensk debut varit förbannat påtaglig. Det är ju ändå på västkusten jag numer befinner mig och blåvitt är väl alltid i behov av hjälp. Dessutom har ju IFK:s tränare haft förmånen att spela mot undertecknad och givet då vet vilken fördel de skulle kunna dra av mina kvaliteter…

Så vad handlade nu detta om? Den slarvige skriker aprilskämt. Ni andra minns att det var i måndags. Det var inte ens ett skämt. Det var förvisso Stahre. Men Stahre som via bandat material informerade om läget i AIK inför premiären i Allsvenskan.

Varför? Inte en aning. Jag har väl hamnat på någon lista.

Men jag tar med mig det här och lägger till meritlistan. Att jag faktiskt blivit uppringd av AIK:s A-lagstränare. Anledningen nämner jag aldrig.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

17:24 april 1, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , ,