Phelps är simningens John Cleese

Det här med simning… Vad i helvete är det frågan om?

VM i simning avslutas idag i Rom. Simningens olympiska status måste granskas. Skit i det där med dräkterna. Det finns annat att ta tag i. Simning i sig är möjligen inte konstigt. Att tävla i att simma så fort som möjligt är väl lika naturligt som att tävla i att springa så fort som möjligt.

Men… Att simma så fort som möjligt på så många olika sätt som möjligt. Vad är meningen med det? Varför räcker det inte bara med att simma fort?

Bröstsim, ryggsim, fjärilssim… Hur översätter man det till löpning? 100 meter baklänges? Sidledes? Höga knän? Kräftgång? Indianhopp? Det är väldigt mycket John Cleese över simning.

Dessutom finns det en jävla massa regler i simning. Man får inte simma under vattnet hur länge som helst. Man får inte vända hur som helst. Du får inte sparka hur som helst. Eller knappt ens när som helst. Och jag har inte ens nämnt dräkterna…

Varför räcker det inte med att ta sig fram i vattnet så fort som möjligt? Precis som i löpning. Först i mål vinner. Tänk om du inte fick ta hur långa steg som helst. Eller ha hur höga knän som helst. Eller låga. Eller att nävarna måste vara knutna. Och överkroppen aldrig fälld framåt…

Lite cred får man ju ge simsällskapen. De lyckas ju lura hela världen att Michael Phelps är någon slags kung. Bara för att han lyckas simma snabbt på en massa olika roliga sätt. Och varje krönikör och annan pajas som får möjligheten att yttra sig la kronan på Phelps hjässa. Bara för att han fick bära med sig en massa guld från olympiaden förra sommaren. Utan att granska i vad. 2 guld i stafetter över fri stil och 1 guld individuellt på 200 meter fri stil. Det kan jag köpa. Och visst, det är tre guld. Men… Bara ett enda individuellt värt att nämna. Med sådana mått borde ett par hundra andra idrottare nämnas i samma mening som Phelps. Övriga fem guld som var så förbannat fantastiska var ju bara olika sätt att bada sig i mål på. Löjligt.

De får väl syssla med vad de vill på sitt eget mästerskap. Men den olympiska statusen måste fan granskas. Golf är tydligen ingen sport. Men att simma lite lustigt. Det är sport.

Om det står ett gäng simmare på en strand som ser ut mot vattnet och upptäcker någon som håller på att drunkna 50 meter bort… Ska vi skicka han som är rankad på plats 300 i frisim eller han som har världsrekordet i bröstsim…? Och när han äntligen kommit dit ut och nästan räddat stackaren… Då dör stackaren för någon domare har stoppat simmaren  och diskat denne för någon meter för lång undervattenssim.

intressant om , , , , , , , , , , , , , ,

13:46 augusti 2, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Lite kär i Grynet…

Jag är den sorten som tyckte Hey Baberiba var jävligt bra i två eller kanske tre avsnitt och som sedan tröttnade rätt snabbt. Den sorten som älskade Blomstertid. Och den sorten som älskar Sommaren med Göran.

Var på premiären i fredags. Utan några större förväntningar. Egentligen kanske utan några förväntningar alls.

mirja turestedtgrynetStoryn är kanske inte helt unik. En fyllesoppa på midsommar. Men rappa, vältajmade och snygga repliker och en fullkomligt lysande Magnusson låter aldrig skratten tystna i salongen. Om man får en fullsatt biosalong att leverera en närmast öronbedövande skrattsalva av den lastgamla ordvitsen Ann Ahl så är man fan jävligt duktig.

Moa Gammel är möjligen snyggare än någonsin men det är syndigt charmiga Mirja Turestedt som får en redan suverän film att stiga till makalösa höjder. Det är inte utan att man sitter och förälskar sig i henne. För övrigt, det kan inte vara en slump att Mirjas rollfigurer lånar namn av stiliga Grynet Molvig?

dag finnUtan att avslöja något känner jag mig tvungen att även publicera bilden på vraket till 80-talsikon som spelar en minimal men ytterst central del av ett av filmens absolut roligaste skämt.

TV4:s Ronny Svensson pissade på Magnusson och ansåg honom inte man nog att bära upp en långfilm. Att han bara var en sketchpajas men försvarade honom lite milt med att det var hans debut. Nu kanske inte Blomstertid lyder under rubriken långfilm men skulle likväl ha kunnat producerats så. Blomstertid där Magnusson spelar tre roller och utan problem mycket trovärdigt lyckas bära både historia och karaktärer in över mållinjen. Ronny Svensson har inte bara dålig smak. Han är illa påläst för att tituleras filmexpert.

Man kan lyssna på en seriefigur som året om bär hawaiiskjorta och khakishorts och missa svensk films kanske bästa komedi någonsin eller så kan man bege sig till närmaste biograf och ett par timmar senare komma ut som en förbannat mycket gladare människa.

andra bloggar om , , , , , , , , , ,

11:34 augusti 2, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,