Man vill inte sluta som Ulf Ekberg

Det blir snart svårt att upprätthålla en intressant tråd om löpning. Bla, bla, bla. Det blir lätt förbannat trist. Can I get a hooah…?

Återkommer inom kort. Men först. Bryter av med en kort omvärldsåskådning.

Värld och värld och väää… Vä…stberga… Vä…rdedepå… Vä…nförfrågan…? Kanske. Äh. Omgivningsåskådning.

Det smällde till i besöksstatistiken i onsdags. Anledningen ett två år gammalt inlägg som påpekade skillnaden mellan spanska ryttare och fotanglar. Det vore väl inte mer än rätt om jag också fick dra lite nytta av rånet? Sponsorer sökes. För två dagar sen.

Populära sökord sedan rånet. Spanska ryttare. Och. Fotanglar. Och de kanske mest intressanta. Tillverka fotanglar. Och. Köpa fotanglar.

Facebook. Vad är det frågan om? Fick en sån vänförfrågan från en helt okänd. Noterar senare att vi har några gemensamma ”vänner”. Jag och främlingen. Kollar med ett par och ingen annan verkar veta vem hon är. Men de har bekräftat deras vänskap. Va? Jag är för gammal för sånt här. Jo. Nu vet jag. Facebook går ut på att samla på sig så många jävlar som möjligt som man sedan med löjligt hög frekvens oförklarligt vill uppmärksamma på att man har så förbannat tråkigt att ens enda syssla verkar vara att driva en virtuell bondgård. Och trots det ett par gånger om dagen göra ett quiz för att ta reda på hur lycklig man är…

Jag tror jag ska jobba omvänt. Radera några tveksamma. Varför? Jo. Med minnet av Ulf Ekbergs fest för ett par år sedan till vilken han bjöd sina närmaste vänner. Inte fler än 400. Närmaste? Jooooo. Hur lyckades han skala ner det till den nästan obefintliga samlingen? Ulf Ekberg i Ace of Base. Inte Livets-Ord-pastorn. Sektmedlemmar får väl inte ha vänner? Eller var det Ekman han hette?

Nä. Man vill inte sluta som Ulf Ekberg. Ingen av dem. Hörde om ett par som separerade och hon skulle flytta. Hon bad honom om hjälp med flytten. Han hänvisade till hennes 300 vänner på facebook… Väldigt roligt. Och sant. Och lite sorgligt.

Och AIK är kvar i serieledning i Allsvenskan. Jo då. Vi kan ju knappast hålla ordning på alla pojklag som spelar med för små mål.

Jo. Till sist. Äntligen. Världen. Eller? Vä…llingby? Kändisdjungeln. De påstår sig vara i djungeln. Varför ska vi tro det? För att de säger det. Ok. Om de nu är i djungeln, varför orkar inte produktionen på något sätt skildra det. Ett par kamerasvep är väl fan det minsta man kan begära? De ser ut att vara i djungeln men varje miljö som presenteras är så pass liten att Bygglovs-Willy ensam skulle kunnat slänga ihop det själv på en förmiddag. I kanske Vällingby. Och då fikar han ändå jävligt ofta på en förmiddag.

Jag gillar sån skit man inte behöver följa. Sån man kan gå förbi nångång i kvarten och ändå hänga med i. Sån som när det verkligen börjar hända något tydligen har brutits för reklam… Mikkey Dee verkar förvånansvärt ödmjuk.  Och Pippi Långstrump som man älskat så länge är så långt ifrån charmig att lösningen på Palmemordet måste anses nära.

Och som Bengt Grive sa… Och vad är klockan?

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

02:15 september 25, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Miljömonstret är tillbaka

Igår startade det då. Något slags VM i miljöförstöring. Nåväl. SM åtminstone.

Glöm industriers kemiska avfall och skit. De kan väl ursäktas med att de förmodligen producerar något ändå.

Men. Elitserien i ishockey… 55 omgångar allmänhetens åkning. 330 matcher ingenting. Och sen får ändå nästan alla plats i slutspelet. Det är fan inte mycket till produktion det.

Redan i premiären avverkades en nästan 100 mil, vägavståndet, lång resa enkel väg. Och många fler blir det.

Rögle i Skåne har minst 100 mil till fyra klubbar i serien. Och förhållandet är givetvis det omvända. Och när de sedan ska drabbas samman en onödigt stor mängd tillfällen blir det en jävla massa mil för ingenting. Och hur mycket miljöförstöring producerar en jävla massa mil för ingenting?

I fotbollen använder man sig av en dubbelserie som kröner svenska mästarna. I ishockey möts alla fem gånger. Fem! Den 150 mil långa sträckan mellan Ängelholm och Luleå görs tur och retur fem gånger. Och sen har vi ytterligare 325 matcher för att kora svenska mästarna. Nä, just det. Då först börjar slutspelet. Och bara fyra av tolv lag har försvunnit. Och i värsta fall kan då Rögle och Luleå mötas ytterligare sju gånger.

Och så får jag stryk av grannkärringen när jag råkar slänga ett kuvert i pappersinsamlingen…

Ishockeyn i Sverige, vad är det för jävla skämt? Rädda Jorden. Stoppa Elitserien.

andra bloggar om , , , , , , , , , linköping, hv71

15:54 september 22, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 32 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Zlatan tillbaka till skolbänken

Jag vet inte hur man ska sammanfatta det, men om det krävs ett självmål för att slå Malta så kanske man ska ge fan i att åka till VM.

Jag tycker inte att vi gör en svag match, säger Lars Lagerbäck. Ett uttalande som måste rendera i en enkelbiljett till arbetsförmedlingen.

Spelarna maler på om att det viktiga var att tre poäng. Kan svenska fotbollslandslaget få ta del av den ökade satsningen på matematiken?

Det hade räckt med fem mål. Fem mål mot ett Malta som i fredags förlorade med 2-0 mot Kap Verde. Någon som kan upplysa mig om Kap Verdes tidigare fantastiska framgångar? Fem mål mot ett Malta vars spelare försörjer sig som posttjänstemän som i vilken annan svensk division-två-klubb som helst. Fem mål och det hade med största sannolikhet räckt med segrar mot Danmark och Albanien för att vinna gruppen. Om vi nu kryssar mot Danmark kanske vi till och med missar kvalplats tack vare några trötta divors gå-fotboll. Men nu skapade Sverige inte ens tillräckligt med målchanser för att göra fem mål, så…

Säg mig Lars Lagerbäck, på vilket sätt var det nu inte en svag match…?

andra bloggar om , , , , , , ,

12:39 september 10, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Robin säkrar bragdguldet?

När Robin Söderling slog Rafael Nadal i Franska Öppna tidigare i år började det skrikas om bragdguld. Visst. Vinsten var i det närmaste osannolik.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna gav facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå.

Robin bröt Nadals svit på 31 raka vinster i Franska Öppna och dödade därmed drömmen om en femte raka titel. Den ynkliga spanska superdivan blev dessutom så knäckt att han var tvungen att ta en paus från tennisen ett par månader.

Inatt har Robin möjlighet att bryta ännu en makalös svit. Roger Federer jagar sin sjätte raka titel i US Open och har fram till idag 39 raka segrar i tävlingen. Dessutom skulle han då bryta den föga smickrande sviten av elva förluster på elva försök mot den nuvarande världsettan.

Robin är förmodligen närmare nu än någonsin. Robin har förvisso inte satts på några större prov i turneringen än men det jag sett har imponerat på mig. Federer har inte alls imponerat. Möjligen höjer han nivån nu mot Robin när det behövs. Men jag vet inte om det räcker.

Och om det inte gör det. Då är det dags att på allvar återuppta bragdguldssnacket. Men, helt ärligt. Vem fan bryr sig om bragdguldet? Svenska Dagbladet själva har ju inte en aning om vad en bragd är och fullkomligt pissade på sitt eget pris förra året när det tilldelades Jonas Jacobsson som från favoritposition tog Paralympicsguld nummer 14, 15 och 16. Stort? Givetvis. Bragd? Aldrig.

Bortsett från det. Vinner Robin så har han ensam dödat tennisens två längsta ännu levande sviterna i år. Två fantastiska sviter. Bragdguldet vore klart. Motståndet i kategorin är dessutom knappast överväldigande i år.

Men som sagt. Vem vet vad ordet bragd betyder när juryn sammanträder i år.

andra bloggar om , , , , , , ,

17:14 september 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Trist tennis bjuder på stor humor

Tennisen är inte vad den var för många år sedan. Dagens stora stjärnor är en spanjor med stora armar, lite extra hår och ett pannband och en schweizare lika pålitlig och tråkig som, passande nog, en klocka.

Dagens tennis saknar profiler. Profiler som McEnroe, Connors, Nastase, Leconte. På banan vill säga. På presskonferenserna finns det fortfarande några som bjuder på stor underhållning. Andy Roddick är kungen. Och det har nu visat sig finnas en drottning. Inte lika självklar som kungen. Och jag vet inte om hon har några fler lustigheter att förgylla sitt CV med, men följande diamant räcker långt.

Den tidigare belgiska världsettan Kim Clijsters avslutade sin karriär bara 23 år gammal för två år sedan. Nu har hon gjort comeback och inför matchen i andra rundan i pågående US Open analyserades motståndet, smått korpulenta fransyskan Marion Bartoli.

She’s improved a lot compared to a few years ago when I was still playing. I still think her weakness is her movement.

Vilket då är belgiska för hon har blivit bättre men hon är fortfarande fet

Jag vet inte om det verkligen gick hem som ett skämt. Eller om det ens var menat som sådant. Men jag  och en annan expert bildar en duo som bollar idéer kring spel på tennis och som länge raljerat kring Bartolis lite för breda uppenbarelse. För oss är det något av en monsterhit.

andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

10:41 september 3, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,