Jag fortsätter att tycka till. Var så säker.  Håll dig uppdaterad på rosenblom.org

Men jag kan inte låta bli att kommentera ett urklipp från den tv-tablån som presenteras på superstart.se

Jag ska inte ens kommentera det. Det talar alldeles utomordentligt för sig själv.

Lennart Swahn dog i augusti 2008

Sådant är dock kvällens uppdrag. Matlagning i annans kök. Och jag är nästan lite nervös löjligt nog. Hovmästaren har dock en Plan B…

Märker du att det går åt helvete ger du mig signal så trycker vi en extra femma i fördrinken.

Kommunikation är således nyckelordet. Och sprit… Underbart.

I år har jag snickrat ihop något nytt i huvudet och jag är inte riktigt säker på om jag går i mål med det. Men varför skulle jag inte göra det…?

Och så var snart 2009 historia. Må kockguden vara med mig ikväll. Och vilken annan gud ni än önskar vara med er. Idag och 2010. Gott nytt år.

Med hälsningar från Oldsberg, Hegerfors eller vilken annan göteborgare som helst…

Hur som helst. God Jul.

andra bloggar om tomten, julafton, ingvar oldsberg, arne hegerfors, göteborg, julklapp

Ny julebrygd – Dricks av livsnjutare sedan 1848

Hur nytt känns det? Det blir knappast Guldägget för den reklamskaparen…

Roligast är det kanske ändå när man besöker Mariestads hemsida. Jag gjorde det för att hitta reklamfilmen. Varningstext möter besökaren…

Kan det förekomma… Kan? Hojta gärna till om ni hittar en dryck utan alkohol…

andra bloggar om ernst billgren, julöl, mariestad, guldägget, alkohol, reklam

Det huvudsakliga syftet med Förenta nationernas klimatkonferens var att få världens ledare att enas om åtgärder som skulle stoppa eller åtminstone bromsa den globala uppvärmningen.

Låt oss vara lite kritiska mot en sådan agenda.

I Sverige råder fullständigt snökaos. Och det är nästan löjligt kallt. Lokaltrafiken är på många ställen utslagen. Och motorvägarna stängs av lite då och då som följder av olyckor. Och jävligare ska det bli.

I Kina råder fullständigt kaos. I Grekland och Turkiet har skolor hållit stängt, hela öar har varit strömlösa och hundratals flygningar har ställts in. I Polen rapporteras många ha frusit ihjäl. Och på många ställen i Europa saknar flera hundra tusen elektricitet. Så även i USA. Där rapporteras flera delstater vara lamslagna och folk uppmanas stanna hemma. Världen över har kyla och snökaos stört och ställt in all möjlig trafik, slagit ut ström och till och med tagit livet av folk. Kung Bore har världen i sitt våld.

Samtidigt sitter världens regenter och söker lösningen för att det inte ska bli lite varmare här på jorden. Är det så svårt att förstå varför de inte kommer överens? Skulle det verkligen vara så fel om det blev två grader varmare? Hade det inte varit ett fiasko om de faktiskt kommit överens om att det skulle bli lite kallare…?

Stoppa globala uppvärmningen lyder uppmaningen. Globala vad sa ni? Var?

Är det inte läge att sätta igång och skynda på den där globala uppvärmningen…?

intressant om politik, klimatmötet, cop15, snökaos, kyla, globala uppvärmningen

Jag hade väl egentligen inga större förväntningar när jag såg den första. Jag överraskades. Ordentligt. En jävligt bra film. Och fan va bra Noomi Rapace är. Och snygg. Den andra filmen var inte mycket mer än okej och samma mönster gällde för några jag hann diskutera serien med och som tyckte att avslutning var i det närmaste fantastiskt.

Så jag såg framemot en fantastisk avslutning. Den var… Okej. Den späda superkvinnan Salander som nästan ensamt bär den första filmen är av naturliga skäl raderad ur Luftslottet som sprängdes. Ena delen är hon halvt död. Den andra delen inlåst. Det som bär den tredje delen är enbart mitt nyfikna intresse av upplösningen. Det är en hyfsat rörig och slafsig avslutning som i vissa moment lämnar lösa trådar och där rättegången är kriminellt osammanhängande med ett orimligt avslut.

Så helt plötsligt mitt bland konfettit av trasiga pusselbitar dök hon upp. Utan förvarning och från ingenstans. Min sommarförälskelse. Mirja Turestedt. Såklart än mer vacker utan de ticks som hon tillskrivits när vi först lärde känna varann. Ja, jag vet inte hur jävla ömsesidigt det var. Men ändå. Och så var filmen plötsligt förbannat bra för en stund. Nåväl. Åtminstone väldigt mycket mer intressant. Det gick snart över. För Mirjas karaktär tar inte alls stor plats. Tyvärr.

Det skall klargöras. Det är inte rörigt så att man misslyckas förstå. Det är mest rörigt så att filmen tappar det som varit så bra.  Karaktärer minimeras. Detaljer förkastas. Nya namn droppas hejvilt och nya personer kastas in utan vidare och från alla möjliga håll. Ingenting tas riktigt på allvar och det verkar mest viktigt att få storyn i mål. Trots att filmen är 2h30 lång är det från första minuten bara bråttom att komma till avslut och jag ångrar att jag inte orkade vänta på tv-versionen som ska vara dubbelt så lång och förmodligen dubbelt så bra.

Men ändå. Klart filmen är bra. Ett par minuter Mirja Turestedt kan rädda vilken film som helst.

andra bloggar om stieg larsson, luftslottet som sprängdes, bio, film, millennium-trilogin, noomi rapace, lisbeth salander, mirja turestedt

Tissel och tassel har gjort gällande att vissa inte bryr sig ett jävla dugg om mina löparförehavanden. Med anledning av det antar jag att det fyller någon slags funktion att lyfta allt löprelaterat ur ingen jävla modeblogg och placera det på en ny sida.

Därför går jag nu live på egen domän. Det ursprungliga och karaktäristiska i ingen jävla modeblogg, sarkasm och satir, fortsätter jag bevara här.

Allt löprelaterat publiceras på http://rosenblom.org

Väl mött.

Slog mig ner och förvånades över deltagarna som inte alls var de som skulle medverkat i den nya programledarduons debut. Mycket riktigt bröts programmet helt utan information efter omkring sju minuter och en ny vinjett fick inleda rätt avsnitt.

SVT körde med andra ord av misstag andra avsnittet. Det som ska visas först på fredag.

Nu ställs ni inför två alternativ…

Antingen vill ni själva sitta och klura ut det första resmålet på fredag. Väljer ni detta slutar ni läsa här. Eller så vill ni utnyttja informationen här och kanske slå mynt av det. Varför inte slå vad med familj och vänner i soffan? Få kvällen på krogen betald? Slippa diska i en vecka? Om ingen vågar tävla mot er kan ni slå vad om att ni klarar resmålet på tio poäng, eller kanske sämst på åtta poäng för att inte göra det alldeles för genomskinligt.

Väljer ni det första skulle ni slutat läsa för flera rader sedan. Nedan följer svaret.

Ni kommer få höra ledtrådar om mörka åren, galna mödrar, ett rosa hus och en viss Juan. Resan går till Buenos Aires och om ni vill glänsa redan från startskottet kan ni väl slänga ur er ett hyfsat säkert Det här ser ut som Campana... vari  resan nämligen startar.

Hör av er på fredag och berätta hur det gick.

Lycka till.

andra bloggar om svt, på spåret, kristian luuk, fredrik lindström, ab, Hans Rosengren, Jessika Gedin, Marcus Birro, Johanna Koljonen

Återkommer till Idol. Jag skrev det igår. Juryn har tjatat till leda om vikten av att välja rätt låt. När de sedan själva skulle välja låtar gick det verkligen åt helvete.

Idag kan man läsa om Laila Bagges missnöje över Calles finalplats.

Tove åkte ut tack vare ett uselt låtval. Juryns låtval. Och juryn ville ha henne i final… Laila Bagge ska nog fundera över sin egen insats. Och Calle bekräftar…

Ville de ha Tove i final så kanske de skulle ha gett henne låtar som inte var så problematiska för henne.

andra bloggar om idol, idol-juryn, laila bagge, calle kristiansson, tove styrke

Något som en gång i tiden betydde någonting men som sedan ifjol inte är vatten värt. Men ändå…

Svenska dagbladet fullkomligt pissade på sitt eget pris genom att dela ut guldet till handikappidrottaren Jonas Jacobsson som från favoritposition tog Paralympicsguld nummer 14, 15 och 16. Stort? Givetvis. Bragd? Aldrig.

Det är inte så att jag missunnar handikappidrotten utmärkelser eller vill tillintetgöra  deras insatser. Men bragdguldet ska delas ut till en idrottare vars prestation varit en bragd. Inte till någon som gjort vad som förväntats. Bragd… Är det någon som vet vad det betyder? Jag kan inte klandra er. Juryn har ingen aning. Och de ska ändå dela ut ett pris i bragdens tecken. Så om inte ens de vet, ingen skugga över er andra.

Robin Söderling utnämnde jag, om än med villkor, tidigare till vinnare. Nu uppfylldes inte villkoret. Och nu i efterhand vill jag radera det. Av den enkla anledningen att ingen annan idrottare ens var i närheten av den grundläggande prestationen.

Söderling står ansvarig för en helt makalös prestation. Han besegrade Rafael Nadal i Franska Öppna.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna gav facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå. Matcherna mot Nadal på grus var knappt värda att genomföra. Utgången var allt utom oviss. Tiden var bortkastad.

I allra högsta grad om man dessutom hette Robin Söderling. Bara fyra veckor tidigare möttes de på just grus. Nadal vann såklart. 6-1, 6-0.

Men sedan. När det verkligen gällde. Robin bröt Nadals svit på 31 raka vinster i Franska Öppna och dödade därmed drömmen om en femte raka titel. Den ynkliga spanska superdivan blev dessutom så knäckt att han var tvungen att ta en paus från tennisen ett par månader.

Skada var den officiella orsaken. Den verkliga förmodligen en annan. Nadal var knäckt. Han detroniserades och ramlade ned till andra plats på världsrankingen. I tennisens årliga slutspel förnedrades Nadal sedan totalt och fick åka hem utan att överhuvudtaget ens vinna ett set.

Robin Söderling avslutade inte bara en fantastisk svit. Han avslutade Nadals storhetstid. Och spanjoren kommer inte tillbaka. Och det om något är en bragd utan jämförelse år 2009.

andra bloggar om robin söderling, tennis, bragduldet, svd, bragd, rafael nadal

Och det är inte utan att man undrar om han körde en Golf.

Det råder vad det verkar stora tvivel kring vad som verkligen hände. Det är tyst och väldigt hemligt. Inte ens polisen verkar få förhöra stjärnan. Man skulle kunna säga att Woods tiger…

andra bloggar om tiger woods, golf

Det gick så jävla mycket åt helvete som det bara kunde gå. Vi fick ny förbundskapten. Men Anders Svensson försvann inte. Snarare tvärtom. I Erik Hamréns första elva har han blivit lagkapten… Helt ofattbart. Ett sju år gammalt frisparksmål är tydligen fortfarande tillräckligt för att platsa i blågult.

Den som förväntade sig ett nytt fräscht grepp om landslaget lär känna sig lurad. Det gör jag. När man inte trodde det kunde bli sämre så kom Hamrén och bevisade motsatsen. Erik Hamrén har inte ens debuterat och jag vill redan ha tillbaka Lars Lagerbäck…

andra bloggar om fotboll, landslaget, förbundskapten, anders svensson, lagkapten, erik hamrén, lars lagerbäck

Ja, jag vet. Jag har lagt ut den här videon ett par gånger förut. Den kan dock aldrig publiceras för ofta.

Tjejen och gänget tog resan till Ullared imorse. Det ska ju va så bra i Ullared. Och plastpåsarna är tydligen jävligt billiga. Frågan är vad det spelar för roll om det är stängt… där det skulle va så bra…?

andra bloggar om ullared, peter wahlbeck

Handelns Utredningsinstitut, som jag då kanske lite klantigt kallade Handelsakademin, har bestämt sig. Årets julklapp blir en spikmatta.

Precis som jag mycket träffsäkert påpekade den 5 september. Någon som behöver någon annan högst väsentlig information om framtiden?

andra bloggar om handelns utredningsinstitut, årets julklapp, spikmatta

Ett annat stort tennisnamn figurerar nu i en polisanmälan. Björn Borg Footwear har mörkat och ljugit om de otillåtet höga halter gift som återfinns i en av deras produkter. Sandalen i fråga har nu återkallats från butikerna.

En annan sandal som led nederlag idag… Adam Sandahl Grupp. Frontfiguren satt i SVT:s morgonsoffa som en av återstående tre kandidater i Melodifestivalens moment Webjokern. Jag vill tro att han gjorde någon slags karikatyr på sig själv och visade upp ett smaklöst ohyfs men samtidigt även en överlägsen charm. En love-to-hate-and-hate-to-love-typisk figur som jag måste påstå att jag älskar.

Sandahl misslyckades trots en storslagen kampanj med en låt som skulle få pöbeln att rösta på deras låt. Vinsten gick till ett bidrag i vilken refrängen är resultatet av ett magsjukt neandertalarpar.

På den ytterst eminenta och i det närmaste oklanderliga melodifestivalbloggen Schlagerpinglan påtalade jag tidigt i en kommentar att den här sortens tävling aldrig kan vara rättvis. Bästa låten kan inte koras så här.

Jag var en grinig jävel som sammanfattat skulle hålla käften. Sen gick det ett par dagar och snart tyckte alla som jag. Med det undantaget att alla tryckte gasen i botten och använde ord som fusk och var förbannade och just sådär jävla griniga som jag påstods vara men inte var i närheten av.

Smått förnöjt ler jag. Såklart.

Dessutom mycket nöjd med att helt okrystat ha fått in mina favoritämnen tennis och melodifestivalen i samma inlägg…

andra bloggar om tennis, robin söderling, björn borg, adam sandahl grupp, svt, melodifestivalen, webjokern, mist, schlagerpinglan

Fantastiskt vad lite man kan få uträttat på två timmar.

Väldigt lite underhållning. Överhuvudet taget väldigt lite gala. Vad annat att vänta när vår enda världsstjärna Zlatan någon timme innan deklarerat sitt tvivel inför fortsatt landslagsspel? Han har väl som jag påpekade i förra veckan förstått att han har spelat sitt sista mästerskap.

Och nu…! Adam Alsing slog på stora trumman som för att presentera något alldeles extra. Han slängde ur sig alla möjliga utmärkelser som vunna mästerskap, kungamedaljer och en brittisk riddarorden. Det var en storslagen presentation och nu väntade man sig en fantastisk entré. Och så rullade en minuterlång video och salen reste sig och levererade en ovation till en man som inte brydde sig om att vara där…

Årets mål.

Hur fan går det till när de nominerar kandidaterna? Hårdast skott vinner? Det är sällan någon finess över målen som kandiderar som Årets mål. Varför tittar de inte på alla mål? Hur låter det när de får uppdraget? Ta något mål från de två första omgångarna, något mål från de två sista och så blundar ni och tar ett från damallsvenskan för jämställdhetens skull. Resterande 500 mål däremellan? Skit i dem. Vem bryr sig? Det är Fotbollsgalan…

Tobias Hyséns näst sista mål nominerades. Inte för att det var snyggast. Utan för att det föll inom ramen för vad nomineringsjuryn orkar gå igenom.

Emil Johansson vann väl rättvist av de nominerade. Men helt ärligt. Och även från en svartgul… Att Tobias Hyséns andra mål hemma mot Kalmar inte ens var nominerat är ett skämt. (6:25 in i klippet)

Det några sekunder långa inslaget där Reinfeldt stegade upp och avlossade högersläggan var längre än hyllningen av svenska mästarna. Dessutom verkade den löjligt korta hyllningen endast vara en ursäkt för Jessica Almenäs att lite för många gånger få säga Tack mannen.

Hela galan är bara en soppa. Hur i helvete kan Jos Hooiveld och Olof Mellberg vara nominerade till samma pris? De bär inte samma nationalitet och spelar inte i samma liga. Antingen arrangerar man en gala för Allsvenskan. Eller för svenska fotbollsspelare. Nuvarande cirkus är helt löjligt ointressant.

Och han som la grunden till det svenska VM-kvalfiaskot fick pris som bästa mittfältare…

andra bloggar om fotboll, fotbollsgalan, allsvenskan, zlatan, adam alsing, henrik larsson, årets mål, tobias hysén, emil johansson, fredrik reinfeldt, aik, jessica almenäs, jos hooiveld, olof mellberg, kim källström

En klassisk dubbel.

Det hann väl inte gå mycket mer än en kvart innan guldet i stort sett var klart. Åtminstone hade lugnet infunnit sig. Tendensen var klar. Guldet skulle bärgas.

Det enda orosmomentet var väl att mannen med pipan möjligen skulle kunna gå på någon av kärringen Sebastian Erikssons alla löjeväckande dåliga försök att filma till sig fördel.

Roligast var det i första halvlek när Eriksson på offensiv planhalva tar sats för att sätta in en tackling, missar helt och hållet, tappar balansen och faller handlöst. Alla moment utan att någon egentligen är i närheten. Sedan syns Eriksson ligga och vrida sig i vad som verkar vara dödssmärtor. Lite för länge för att bara vara en reaktion. Plötsligt springer han sedan omkring som om ingenting hänt…

Det är Sebastian Eriksson. Och det är Carlos Valderrama.

Och sen är det ju hysteriskt roligt att läsa alla kommentarer på GP om att domaren skulle ha brutit i slutet för huvudskada. I vanlig ordning låg Sebastian Eriksson och vred sig i simulerade dödssmärtor. Att till och med IFK Göteborg, och framförallt Kim Christensen, själva valde att ignorera sin lagkamrat väljer den blåvita skaran att blunda för.

Skandal skriker de på GP. Domaren skulle ha blåst av. AIK skulle ha spelat bollen ut över sidlinjen. Men att Kim Christensen tidigare satte igång spelet med Eriksson döende bara ett par meter ifrån honom var tydligen oväsentligt…

Det är möjligt att Eriksson inte filmade den här gången. Det kan ha hänt att Eriksson krockade med en insekt och fick ont. Men så mycket som Eriksson filmar har jag full förståelse för att domarna till slut ledsnar och skiter i honom. Som sensmoralen lyder i den gamla sagan… Never cry wolf.

Guld och guld. Inget är så rättvist som fotboll.

andra bloggar om fotboll, aik, blåvitt, ifk göteborg, svenska cupen, kim christensen, sebastian eriksson

Trots det tidigare förbannat osmidiga initiativet som resulterade i strandade förhandlingar har Lagrell lyckats teckna kontrakt med en stolt och tacksam förbundskapten.

Men… Vad för slags magiker är Hamrén? Förbundet skriver på sin hemsida…

Parterna är nu eniga om att Hamrén kvarstår som huvudtränare för Rosenborg fram till 31 augusti 2010, då han övergår att på heltid leda det svenska landslaget över kvalet till VM i Brasilien 2014.

Han tar över landslaget på heltid samtidigt som kvalet till EM 2012 i Polen och Ukraina inleds. Vad för slags garantier har Hamrén lurat i Lagrell som är skäl nog att ignorera ett mästerskap som möjligen skulle vara Zlatans sista?

IFK Göteborg brydde sig inte ens om att ta emot sina medaljer. Av ingen anledning egentligen. De ville bara inte. Inte heller gav de några intervjuer.

Ett synnerligen uselt uppträdande. Disciplinnämnden har utfärdat straff för mindre. Nu borde de träffas för ett nytt sammanträde.

Veckans clown, IFK Göteborgs klubbdirektör Seppo Vaihela var enligt uppgift tydligen besviken efter matchen.

Jag hade hoppats att fotbollen skulle segra. Det tycker jag inte att den gjorde.

Jag vet inte vad clownen Seppo överhuvudtaget menar. Förlorade fotbollen för att AIK-fansen sprang in på planen för att fira guldet? Precis som Kalmars fans gjorde förra året och Göteborgs fans själva gjorde för två år sedan. Men att se sitt eget ansvar i den bristande säkerheten är tydligen helt avlägset för clownen. Undrar om han varit lika besviken om IFK vunnit och deras egna stormat planen…

Att AIK:s fans sprang in för att fira guldet var det besvärliga. Inte att IFK:s fans kastade mynt på Mutumba.

De firande supportrarna kan vänta sig böter rapporterar GP. Gällde det även Kalmars fans förra året? Och IFK:s 2007? Eller är det enbart AIK:s fans? Han eller hon som kastade mynt på Mutumba får… medalj??? GP skriver en jävla massa skit om matchen. Och genom att inte nämna anfallet på Mutumba tar jag för givet att de står bakom det och hyllar det.

På lördag skulle cupfinalen spelas. AIK skulle slå IFK Göteborg och säkra dubbeln. Nu blir de mästare i kavaj. Om Ara kunde stängas av och förlora sin OS-medalj förtjänar Blåvitt åtminstone samma behandling.

andra bloggar om fotboll, sm-guld, aik, ifk göteborg, blåvitt, ara abrahamian, seppo vaihela, myntkastning, martin mutumba, gp, cupfinalen

Som Lisa Ekdahl sjöng…

Det är en saga alltför god för att vara sann.

andra bloggar om sm-guld, aik, lisa ekdahl, daniel tjernström

Jag är inte alltid överens med Thomas Bodström. Nästan aldrig. Men vi håller båda på AIK.

Jag växte upp på Råsunda under 80-talet när Bodström figurerade i AIK:s backlinje. Då gick jag på varenda match. Vill minnas att Bodström vid något tillfälle påstått att fotboll gör sig bäst på TV. Där är vi också överens.

Jo, jag får en massa skit för det. Fotboll ska ses på plats påstår antagonisterna. Jag offrar gärna stämningen till förmån för repriser och framförallt för att kunna se bättre. Dessutom har jag ingen större lust att attackeras av stenar.

Och varför skulle inte fotboll på TV vara ok? Varför gör de skillnad på underhållning? Folk ränner en massa på bio. Teater på TV. Men teater live då? Misstänker att förespråkarna av live-underhållning med stämningen som främsta skäl hänger förvånansvärt sällan på Dramaten…

Jag slipper frysa. Jag slipper köa för ölen.

Det vore förbannat roligt om Bojan får avgöra.

Snart avspark. Nu är det mest ångest. Jag väntar mig en lång och olidlig mållös längtan efter slutsignalen.

Av en massa anledningar. Allsvenskan skall avgöras. Att guldet delas ut först i sista omgången är inte helt ovanligt nuförtiden. Men att de båda och enda guldkandidaterna möts i sista omgången är ytterst ovanligt och måste anses vara någon slags dramaturgisk jackpot.

Bara därav skäl nog att kallas en jävla match.

Stockholm mot Göteborg. Nåväl AIK är visserligen från Solna. Men eftersom huvudstaden inte lyckas presentera något fotbollslag kan de väl få åka snålskujts på det svartgula från grannstaden.

Serieledarna mot tvåan. Bästa bortalaget mot bästa hemmalaget. Bästa försvaret mot skytteligaledaren. Och med viss välvilja då… Stockholm mot Göteborg. Och hatet…

Det ska ju vara så jävla trevligt här i Göteborg. Goa gubbar och glatt och gott. Jag vet inte. De dårar med blåvita textilier som jag tvingats bekanta mig med här i Göteborg är väldigt duktiga på att hata AIK, hata Solnatattarna, hata råttjävlarna och hata Bojan… Det är beklämmande sällan om ens någonsin jag hört någon hyllning till deras lag. Inget enda Älska Blåvitt. Många, många Hata AIK.  Det är väldigt lite kärlek och väldigt mycket hat.

Göteborg och goa gubbar… De där goa gubbarna, var fan är de?

Och det här med arenan…  Nya Ullevi är gamla och gamla är nya. Inga som helst konstigheter. Låt mig kalla dem Stora och Lilla Ullevi. Lilla som är den nya och som heter gamla…

Media är förbannat duktiga att göra en höna av en fjäder. En jävla match räcker naturligtvis inte. Man slår på stort med Århundradets match. Nu är ju just ordbruket Århundradets match förbannat fånigt eftersom århundradet bara är nio år gammalt och exakt samma tidsrymd skulle inbegripas av Årtiondets match.

Man vill möjligen göra århundradet synomnymt med historien och det skulle ju fungera hyfsat väl förra århundradet men såklart inget vidare detta. Men låt oss ignorera bristerna i språket. Matchen har ingredienser nog för att kallas den Allsvenska historiens största match. Alla ingredienser. Alla utom en.

Publik.

Matchen spelas på Lilla Ullevi. Lilla Ullevi med en kapacitet på 19000 istället för Stora Ullevi som tar 43000.

Låt vara att matchen planerades att spelas på Lilla Ullevi. Inga konstigheter. Det var väl ingen som trodde att IFK skulle vara inblandade i guldstriden ända till slutet. Men nu råkade det bli så. Man står värd för Allsvenska historiens största match.

Så varför i helvete flyttar man inte matchen till Stora Ullevi? Av sportsliga skäl påstår någon pajas och jag förstår genast varför.

Stolparna går inte att flytta på Stora Ullevi. Stora som är den gamla och som heter nya…

andra bloggar om fotboll, allsvenskan, sm-guld, aik, ifk göteborg, blåvitt, goa gubbar, hat, ullevi

Således inte mycket löprelaterat att rapportera om.

Istället äter jag nu alldeles för mycket choklad och tittar på tv. Det har funnits ett par bloggtexter. Men de var möjligen för elaka. Jag har blivit en jävla fegis… Det är ett helvete vad en enda födelsedag kan göra.

Så jag låter det vara.

Det är märkligt hur korkade folk är. Facebook är ett stort skyltfönster av idioti. Framförallt de varningstexter som pöbeln kopierar in i sina statusrader.

Godkänn inte en Rolf Ingdahl Jensen som vän!!!!! Han är en hacker. Om dina vänner tillför honom till sina listor kan han ockå hitta dig och hacka dina Data ID. Kopiera detta meddelande och skriv den som status så alla dina vänner kan se och kopiera det!

Fan. Folk har helt och hållet förlorat sin förmåga att ens fundera över att nyttja ett kritiskt tänkande. Men det är klart. I deras eländigt sorgliga försök att vinna tävlingen flest vänner får man väl förstå att de glatt godkänner vad fan som helst. Men helt ärligt. Det är klart att det inte finns någon som heter Rolf Ingdahl Jensen…

Så i en sån här tid där det kritiska tänkandet tydligen har upphört att existera sprids nu en ny statusrad, det underbara hånet mot idiotin tillika räddningen för de försvarslösa.

ADVARSEL! HVIS DU FÅR MAIL MED BESKJED OM Å STIKKE ET JERNRØR OPP I ROMPA; SÅ LA VÆR Å GJØR DET!! DET ER EN LUREMAIL OG DET GJØR KJEMPEONDT!!! KOPIER OG LIM INN PÅ DIN STATUS OG ADVAR ANDRE!

Jo, det blir som sagt en del tv nu. Det finns få saker som engagerar folk så mycket som just tv. Märkligt nog. Och ännu mer reklamen än programmen vad det verkar. Hur nu det är möjligt. Det blev en jävla uppståndelse när ICA släppte lös sin nya figur Jerry. Nu förstår jag varför. Man hör ju fan inte vad han säger.

andra bloggar om facebook, idioti, statusrad, kritiskt tänkande, reklam, ica, ica-jerry

Jag minns ett morgonprogram i någon av kanalerna för ett par veckor sedan. Ernst Billgren satt och berättade om sin nya bok. Och något om att genialitet och kreativitet krockar vid 32 års ålder. Jag kan inte exakt återge orden men minns att jag då tolkade det som att om man någonsin skall lyckas med något kreativt så är det vid just nämnda ålder.

Just därför känns det fantastiskt lämpligt att mitt sista dygn i den magiska åldern lyckligt nog är 25 timmar långt.

Dessvärre kan jag inte skryta med några större framsteg idag och det känns minst sagt galopperande bråttom nu. Jag har ett par projekt i korgen under bearbetning. Men vad kan man lyckas fullända på en halvtimme?

Mina absolut sista minuter att lyckas måla en Mona-Lisa, skriva en Don Quijote, tonsätta en Eine Kleine Nachtmusik,  regissera en Pulp Fiction, skriva en Life on Mars eller utveckla en relativitetsteori slösar jag alltså bort på ett blogginlägg…

Det är klart man undrar hur det står till…

På spåret, Robinson, Idol, Jeopardy, Kvitt eller dubbelt, Vem vill bli miljonär och På rymmen är alla exempel på serier som varit eller är långlivade tävlingsprogram för både kända och okända svenskar. Dessvärre verkar inte de bästa programmen lyckas utan får stå över till förmån för skit som Körslaget, Let´s dance och Stjärnor på is.

Jag har de senaste veckorna följt två av de serier som borde rulla mer frekvent. Superstars avgjordes nyligen med fotbollsveteranen Patrik Andersson som segrare. Superstars gick tidigare 1975, sedan 1996 och nu 2009. Hyfsat intervall mellan omgångarna… Jag fick för mig att tanken var att deltagarna skulle vara gamla inte längre aktiva idrottsstjärnor. Men 1975 deltog Ricky Bruch, Kjell Isaksson och Ingemar Stenmark av vilka alla då stod på toppen av sin karriär. Noterbart att Stenmark var tvåa då, vann 1996 och nu 34 år efter första vändan länge deltog i segerstriden.

Superstars… Man undrar hur några av deltagarna ens ägnades en tanke. Som Malin Ewerlöf. Superstar? Och duon Jesper Blomquist och Mathias Fredriksson som ännu var aktiva och kanske inte borde ha deltagit. Det måste vara en av historiens absolut sämsta casting.

Malin Ewerlöf som enda friidrottare när det finns namn som Kajsa Bergqvist, Sven Nylander, Patrik Sjöberg, Erica Johansson och Stefan Holm. Ylva Nowén istället för Pernilla Wiberg. Sedan saknar man givetvis namn som Gunde Svan, Torgny Mogren, Per Elofsson, Paolo Roberto, Stefan Edberg, Mats Wilander, Jonas Björkman, J-O Waldner, Jörgen Persson, Kenny Bräck, Thomas Gustafsson. Glömmer jag någon?

SVT gjorde ett försök att göra ett liknande program tidigare i år. Mästarnas Mästare. Men helt ärligt tycker jag det är roligare att se gamla stjärnorna hoppa höjdhopp hellre än att se dem lägga pussel.

Det andra programmet jag följer är en reprisering av det fantastiska Camp Molloy. En multisportserie som jag tror sändes 2003. Orientering, löpning, cykling och klättring med full packning i djungel och regnskogar i Australien. Sista lag i mål tvingas skicka hem en deltagare varvid något av ett omvänt Robinson inträffar. Den sämsta röstas hem. Det har verkligen funnits tillfällen att rösta hem troliga vinnare men hedersvärt nog behålls de bästa.

Camp Molloy sänds måndag till fredag 1600 på TV4 Sport i åtminstone ytterligare tre-fyra veckor.

Och apropå dessa tävlingsprogram och usel casting startar snart ännu ett i vilket jag själv möjligen var alltför bra för att få medverka. Mer om det i helgen.

andra bloggar om tv, tävlingsprogram, superstars, patrik andersson, ingemar stenmark, malin ewerlöf, jesper blomquist, mathias fredriksson, friidrott, mästarnas mästare, camp molloy, multisport

Om man inte är så där överdrivet förtjust i tanken på att dö är I am legend med Will Smith inte att rekommendera. Det hade inte gått mer än en knapp kvart innan jag kände ett obehagligt tryck över bröstet. Hela mänskligheten så när som på Smith hade fallit offer för något virus och förintats och det kändes på intet sätt avlägset.

Filmen tog äntligen slut. Den var jävligt bra. Det var inte det. Men den lämnade en ganska oönskad eftersmak. Vad som brukar vara… slutet gott, allting gott var i det här fallet inte mycket mer än bara… slutet.

Slog direkt över till tv:n för att fylla skallen med något lite mer hoppfullt intryck…

Söndag kväll någon gång innan elva. Ettan… Närbild på en samling människokranium! Tvåan… Utsikt över öken bakom en soldat vid en kulspruta i en helikopter! Trean… Stillbild på kanalens logotyp prydd med Rosa bandet. Cancer…! Fyran… Närbild på foton av ihjälslagna småpojkar! Femman… En hysterisk scen med en massa grönklädda kirurger runt en människropp som förmodligen håller på att dö en jävlig död!

Vad i helvete är det frågan om?

I jakten på att försöka stilla min dödsångest framkallad av filmen möter jag på tjugo sekunder i fem kanaler… Döden, döden, döden, döden och sist men inte minst… Döden.

Det är inte så man skrattar ihjäl sig. Eller, jo. Det gjorde jag nästan. För det blev så hysteriskt olustigt att när jag av någon slags försvarsmekanism brast ut i hypnotiskt skratt, ja, då skrattade jag nästan ihjäl mig.

Återigen. Döden.

andra bloggar om döden, misär, i am legend, film, will smith, tv, krig, cancer, misshandel, dödsångest, skratt

Nu är det ett år kvar tills EM-kvalet drar igång och efterträdaren kan i lugn och ro i betydelselösa träningsmatcher forma ett föryngrat och hungrigare lag inför kvalet.

För Lagerbäcks egen del kan man tycka det är synd att han inte la av efter fem lyckade kval utan tvingade sig själv genomlida ett fiasko. Det rimmar dessutom illa med det faktum att han ständigt förnekar viljan att lyckas till förmån för rädslan att misslyckas. Just den egenskapen borde ha fått honom att sluta tidigare.

Och Henke Larsson slutar i landslaget. För sjätte eller sjunde gången… Varför ska vi tro honom den här gången?

Och Anders Svensson tycker att Henke Larsson ska ta över efter Lagerbäck. Han har, enligt Svensson, vad som krävs. Vad är det då som krävs? Beslutsångest?

andra bloggar om sport, fotboll, vm-kval, lars lagerbäck, em-kval, henke larsson, beslutsångest, anders svensson, förbundskapten