Kanske dödade jag henne

Sen blev det tomt.

Vi passade så illa ihop. Hon och jag. Jag. Och en katt.

Jag hade länge en dröm. Någon slags mardröm. Skräcken att träffa en tjej som jag förälskade mig i och som jag mest av allt skulle vilja leva resten av mitt liv med. Om det inte vore för att hon hade katt… Må det aldrig hända.

Katter är fan det farligaste som finns. Oberäkneliga, opålitliga och förmodligen en hel massa andra ofördelaktiga ord som börjar på O. Jag har haft ett par kattincidenter. Katterna är Lucifers lakejer. Min relation till katter går bortom fobisk.

Jag skulle uppleva skräcken. Det som inte fick hända hände. Och herre jävlar vad jag måste ha kärat ner mig. Plötsligt hade jag flyttat till Göteborg. Bara det märkligt nog. Och snart låg jag i soffan med en katt på bröstet. Min dotter hade svårt att tro att det var sant.

Nu var den här katten inte som andra katter. Hon var inte elak. Hon ville inte dra fördel av min rädsla. Lika rädd var hon för mig som jag för henne. Vi visade varandra respekt och höll en behaglig distans. I nästa steg närmade vi oss varandra på det mest försiktiga vis. Och snart kunde jag utan problem till och med somna med katten i sängen. Märkligt nog gick det så långt att jag trivdes och till och med önskade hennes närhet.

Förutsättningarna var usla. Resultatet det motsatta. Esmeralda tog hand om mig och närapå botade min fobi. Åtminstone förvandlade den till en mildare rädsla. Det är mycket bara det.

Esmeralda och min kära sambo var varandra väldigt nära.

Sen kom stockholmsjäveln och mördade katten.

Kanske stal jag för mycket uppmärksamhet. Kanske gjorde det henne ensam. Kanske gjorde det henne sjuk. Kanske är det därför jag som dödade henne.

Esmeralda hamnade i något tillstånd av multipla personligheter. Ena stunden sökte hon vår närhet. Nästa skrämdes hon av den. Hon verkade inte må bra.

Vi köpte biljetten till hennes sista resa. Och vi vinkade henne farväl. Sambon tårfyllt. Även jag fällde en tår. Jag kunde knappt tro det. Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. En out of body experience. Som att stå bredvid sin kropp och se sig själv göra något man inte alls förstår något av. Grät jag över en katt? Jo.

En katt som någon gång faktiskt tyckte om mig. Jag tyckte om henne. Jag visade det. Ändå dödade jag kanske henne. Nu saknar jag henne.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

12:27 april 18, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Jag är viktig…

Jag tar tillfälligt avstånd från mitt aningen bittra jag och levererar nedan någon slags hyllning. Någon slags solskenshistoria. Bara så långt känns det lite väl obekvämt.

Jag var på banken idag.

Jag var där en minut över tio. En minut efter att dörrarna slagits upp. Vad hjälpte det? Kontoret var redan välfyllt av kunder.

Jag anade snabbt att mitt korta ärende skulle tvinga mig köa obehagligt länge samtidigt som solen var på sitt allra bästa humör utanför. Fan..

Jag klev missnöjt fram till nummerlappsautomaten och tog ett djupt andetag för att förbereda mig innan jag skulle få veta exakt hur lång kön framför mig var. Väl framme tvingades jag välja. Antingen att trycka på knappen och få ett nummer tilldelat eller att sätta in mitt Nordea VISA och hamna i en annan kö. En kö med någon slags förtur påstods det.

Jag fnös till lätt för att markera att jag inte ens det minsta litade till det där om förtur. Ändå valde jag det senare alternativet. Bara ett par kassor av sex, sju var bemannade. Det nu betjänade numret var 002. Jag hade 301. Mycket mer hann jag inte notera innan just mitt nummer började blinka. Jag hade svårt att tro det. Som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Fan, de börjar bli många nu…

Jag hann bara ta nummerlappen och inse att det säkert var drygt tjugo kunder före mig innan jag faktiskt behandlades med utlovad förtur. Det var nästan så att jag hann skämmas lite när jag från bakersta delen av det ganska stora kontoret skyndade mig fram till kassan samtidigt som jag passerade ett stort antal som faktiskt var där före mig…

Det är inte ofta. Men idag är jag det. Jag är VIP. Och jag älskar det.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

14:08 maj 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Har Gud fått sparken?

Vi var på någon gudstjänt förra veckan. Eller högmässa. Eller något liknande. Jag vet inte skillnaden.

Kärleken ville gå och lyssna på någon bekant i kören. Jag vet inte vad som hände, men jag påstod mig kunna tänka mig att följa med.

Det var lite som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Som en out-of-body-experience. Jag stod bredvid min egen kropp och hörde mig själv säga något som jag inte alls stod för… Visst följer jag med älskling.

Det är märkligt med gudstjänster. Jag tar del av de vid bröllop, dop och begravningar. Aldrig annars. Varje gång tar jag med mig något som jag inte begriper. Ofta något mycket motsägelsefullt.

Samma sak denna gång.

Först påpekar prästen att det var kung Carl XVI Gustafs födelsedag dagen innan och att han egentligen inte har någon makt sin titel till trots. Istället är Jesus kungarnas kung. Kungen med makt över allting. Jag reagerade smått för jag trodde det var Gud som satt på makten.

Om nu Jesus har all makt, varför ber ni till Gud?

Och varför avslutas Fader Vår med…

Ty riket är ditt, och makten

Först hade Jesus makten och bara någon minut senare Gud. Och så växlar det igen… Det är inte konstigt att det är svårt att ta Bibelcirkusen till sig… Hur ska de ha det? Vem är det nu som har makten egentligen?

Hur kan människor viga sina liv åt sådana motsägelsefulla dikter och fabler? Ofattbart.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

14:07 maj 7, 2008 Publicerat av | Allmänt | 10 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Någon slags förälskelse

Vår, vårkänslor, förälskelse, kärlek.

Den kronologiska ordningen kan diskuteras. I följande fall ramlar de över mig allihop samtidigt.

Det är att förknippa med tv och att det faktiskt handlar om Talang 2008 gör hela upplevelsen till ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Om det någonsin förekommit någon slags romantik i Arkiv X så är det just det avsnittet jag hamnat i.

Jag älskar Just D. Jag älskar Snook. Musik som lockar mig att le och bara må bra. Fan, spela Just D´s Sköna skor på min begravning och ni ska få se mig återuppstå, flyga ur träfracken, gunga och dansa skiten ur kyrkan.

Svensk svängig charmig hip-hop. Kungarna är Just D. Ännu långt efter deras avsked. Snook är tvåa. Några få har lyckats någon enstaka gång. Fattaru gjorde det med Mina hundar och Första femman. Profilen med Aldrig mer. Frida med Dunka mig. Och så har Mange Schmidt lyckats ett par gånger.

Listan har blivit längre. RMK & Co heter min nya kärlek.

En synnerligen charmerande ung man, hans vokala side kick och en dito på elgitarr. Texten är på intet sätt genialisk men det är ett skönt gung och på något sätt låter det som så mycket mer än bara två röster och en elplanka.

Se RMK & Co i Talang 2008

Och det lyckas rycka upp en sjuk, ynklig stackare. Några varv till på repeat och jag kanske åtminstone kan låtsas vara frisk snart…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

13:17 maj 5, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,

Hon har sina hemligheter

Jag trodde inte längre vi hade hemligheter för varandra…

Hon älskar mig. Det har jag förstått. Dessutom är hon tydligen grym på tennis. Lyckan borde vara total. Förvåningen är det definitivt.

Igår var vi på middag hos ett par vänner. Från ingenting börjar Kärleken prata tennis…

Dem slår vi lätt, sa hon till mig och syftade på värdparet och utmaningen var ett faktum.

Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. Så overkligt på något sätt. Plötsligt fann jag mig se henne på gräs i kort vit kjol, svettig, stönandes och utförandes magi med bollar… Förvånansvärt bekant för att vara helt främmande…

Så hon behärskar den vita sporten. Nåväl. Säger hon det så… Det är ju fantastisk roligt att hon spelar tennis. Lika fantastiskt märkligt att hon inte avslöjat det tidigare.

Vad avslöjas härnäst?

Andra bloggar om , , ,

15:11 maj 4, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , ,