Gnällspikar är de allihopa…

Två dagar i Stockholm har låtit tränandet blivit lidande. Bil, fest, bil. Hur långt borta ligger Stockholm egentligen?

WordPress måste haft tjall på linan. Inte en enda kommentar på bloggen. Det är svårt när det blir svårt.

Jag kom hem igår kväll. Thaimat från Mölndal, en löjeväckande dålig svensk maffiafilm och några smyglästa mail. Jag hade ett meddelande mottaget på Facebook. Facebook av alla ställen. Denna möjligheternas sandlåda som nyttjas till ingenting.

Jag kräver att du sågar Thörnblad och Asslani i din blogg!!!

Det är väl bara att skrida till verket. Om jag nu har några läsare lär jag väl söka uppfylla deras önskan?

Linus Thörnblad vann Finnkampen i helgen på två meter någonting. En höjd man kan tillåta en tiokampare vara nöjd med. Sedan sprang han runt med ett plakat  med texten Mats Olsson följt av två överkryssade getingar som svar på Olssons tvivelaktiga sågning av Thörnblad under VM. Thörnblad vann Finnkampen. Wow.

Jag vet inte vad jag ska tycka och enklast vore det väl att fortsätta om jag ägde en åsikt. Men minns att jag skriver på beställning. Det mest lustiga är väl efterspelet. Mats Olsson skriver sin krönika helt utan riktlinjer och kan klämma in flera dussintals ämnen om än bara fåordigt i en och samma text. Detta till trots lyckas han på intet sätt kontra. Inte heller i Sportpanelen i morgonsoffan på SVT nämns det överhuvudtaget.

Däremot slog Svenska Friidrottsförbundet näven i bordet för att försvara yttrandefriheten och gav Thörnblad en muntlig tillrättavisning för att ha… eeh, yttrat sig…

Kosovare Asslani. En av spelarna i landslaget i damfotboll. Så mycket har jag förstått. Hon snackar mycket. Presterar lite. Ungefär som Mattias Sunneborn. Men… Damfotboll. Vad ska jag säga om det?

Den Sundbybergsbo som kräver sågningen intresserar sig tydligen för damfotboll. Det förvånar mig. Samtidigt som jag minns att han håller på Arsenal. Det förklarar en del. Går det inget vidare för herrlaget kan man fokusera på damlaget som ändå sysslar med nästan samma sport. För mindre än en vecka sedan förklarade han Arsenal som ligasegrare. Förlust igår mot Manchester United och nu en placering på föga guldglänsande sjätteplats.

Elfsborg åkte  på duktigt med däng mot Blåvitt. Ändå hävdar Denni Avdic att man är så förbannat mycket bättre än sina övermän. På pappret påstår han. Man är aldrig bättre än sin sista match. Idrottens största sanning har tydligen inte nått Borås. Fel inställning?

Nej, absolut inte. Det är just när vi går in i närkamperna vi inte var tillräckligt hungriga.

Jo, vi ville vinna. Vi ville bara inte anstränga oss…?

Hur vore det om idrottsmän bara kunde hålla käften någon gång låta resultaten tala?

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

15:51 augusti 31, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Jackpot, doping och Paolo Roberto

Förutom ett offsidemål och senare också en förmodad orättvis blåvit seger bjöd helgen på ett smått osannolikt fyrverkeri av underbara resultat.

Förluster för Elfsborg, Helsingborg och Kalmar gör toppen i Allsvenskan närapå löjligt jämn. AIK smyger vackert med utan att knappt nämnas i guldstriden. Och förlust för Djurgården som samtidigt då helt naturligt kommer allt närmare en vinst. Man får ju åtminstone förmoda att vinstchanserna är större i Superettan.

De jamaicanska sprinters som stått misstänkta för doping frias. Det är förbannat märkligt hur fem stycken som samtliga har lämnat prov med samma otillåtna medel kan frias för att bevisbördan är för klen. Fyra friades igår medan den första friades redan i onsdags. Och här blir det närmast löjeväckande roligt.

Sheri-Ann Brooks friades i onsdags eftersom labbet analyserade Brooks B-prov utan hennes medgivande.

Då kan man inte låta bli att undra hur överhuvudtaget någon kan vara så korkad att den fälls för doping? Det är ju tydligen bara att låta bli att tillåta att sitt prov analyseras.

Jag vet inte hur det gick till men jag hamnade inatt på TV4 Sport och deras sändningar från kampsportsgalan UFC 81 Breaking point. Mixed martial arts kallas det. Slagsmål översätts det. Det ser förbannat brutalt ut men med tanke på alla domarskandaler i brottning och boxning är väl kanske slagsmål vägen kampsporten skall gå. Det är aldrig diskussion om vem som vunnit.

Kampsport intresserar mig annars inte men den här gången kunde jag inte låta bli att ryckas med av Paolo Robertos inlevelse. Och le åt en underbar floskel…

Bägge är nästan lika långa.

I jämförelsen mellan två slagskämpar, hur hade det sett ut om bara en av dem var nästan lika lång…?

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11:46 augusti 10, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,