Plötsligt stod hon där igen

Jag såg den avslutande tredjedelen av Millennium-trilogin igår.

Jag hade väl egentligen inga större förväntningar när jag såg den första. Jag överraskades. Ordentligt. En jävligt bra film. Och fan va bra Noomi Rapace är. Och snygg. Den andra filmen var inte mycket mer än okej och samma mönster gällde för några jag hann diskutera serien med och som tyckte att avslutning var i det närmaste fantastiskt.

Så jag såg framemot en fantastisk avslutning. Den var… Okej. Den späda superkvinnan Salander som nästan ensamt bär den första filmen är av naturliga skäl raderad ur Luftslottet som sprängdes. Ena delen är hon halvt död. Den andra delen inlåst. Det som bär den tredje delen är enbart mitt nyfikna intresse av upplösningen. Det är en hyfsat rörig och slafsig avslutning som i vissa moment lämnar lösa trådar och där rättegången är kriminellt osammanhängande med ett orimligt avslut.

Så helt plötsligt mitt bland konfettit av trasiga pusselbitar dök hon upp. Utan förvarning och från ingenstans. Min sommarförälskelse. Mirja Turestedt. Såklart än mer vacker utan de ticks som hon tillskrivits när vi först lärde känna varann. Ja, jag vet inte hur jävla ömsesidigt det var. Men ändå. Och så var filmen plötsligt förbannat bra för en stund. Nåväl. Åtminstone väldigt mycket mer intressant. Det gick snart över. För Mirjas karaktär tar inte alls stor plats. Tyvärr.

Det skall klargöras. Det är inte rörigt så att man misslyckas förstå. Det är mest rörigt så att filmen tappar det som varit så bra.  Karaktärer minimeras. Detaljer förkastas. Nya namn droppas hejvilt och nya personer kastas in utan vidare och från alla möjliga håll. Ingenting tas riktigt på allvar och det verkar mest viktigt att få storyn i mål. Trots att filmen är 2h30 lång är det från första minuten bara bråttom att komma till avslut och jag ångrar att jag inte orkade vänta på tv-versionen som ska vara dubbelt så lång och förmodligen dubbelt så bra.

Men ändå. Klart filmen är bra. Ett par minuter Mirja Turestedt kan rädda vilken film som helst.

andra bloggar om , , , , , , ,

15:49 december 16, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Döden Plusmeny

Inte nog med kvalförlusten, som åtminstone då för stunden värkte en aning, och min inte helt fantastiska insats på halvmaran. Helgen skulle igår avslutas i ett nästan komiskt potpurri av total misär…

Om man inte är så där överdrivet förtjust i tanken på att dö är I am legend med Will Smith inte att rekommendera. Det hade inte gått mer än en knapp kvart innan jag kände ett obehagligt tryck över bröstet. Hela mänskligheten så när som på Smith hade fallit offer för något virus och förintats och det kändes på intet sätt avlägset.

Filmen tog äntligen slut. Den var jävligt bra. Det var inte det. Men den lämnade en ganska oönskad eftersmak. Vad som brukar vara… slutet gott, allting gott var i det här fallet inte mycket mer än bara… slutet.

Slog direkt över till tv:n för att fylla skallen med något lite mer hoppfullt intryck…

Söndag kväll någon gång innan elva. Ettan… Närbild på en samling människokranium! Tvåan… Utsikt över öken bakom en soldat vid en kulspruta i en helikopter! Trean… Stillbild på kanalens logotyp prydd med Rosa bandet. Cancer…! Fyran… Närbild på foton av ihjälslagna småpojkar! Femman… En hysterisk scen med en massa grönklädda kirurger runt en människropp som förmodligen håller på att dö en jävlig död!

Vad i helvete är det frågan om?

I jakten på att försöka stilla min dödsångest framkallad av filmen möter jag på tjugo sekunder i fem kanaler… Döden, döden, döden, döden och sist men inte minst… Döden.

Det är inte så man skrattar ihjäl sig. Eller, jo. Det gjorde jag nästan. För det blev så hysteriskt olustigt att när jag av någon slags försvarsmekanism brast ut i hypnotiskt skratt, ja, då skrattade jag nästan ihjäl mig.

Återigen. Döden.

andra bloggar om , , , , , , , , , ,

00:13 oktober 13, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,

Kjellman före Mirja

I ett svagt ögonblick, förblindad av Mirja Turestedts charm och skönhet, kan jag ha påstått att Sommaren med Göran är den bästa svenska komedin någonsin.

Nu råkar tydligen Vägen ut placeras i samma genre och då har jag ju såklart fel. Vägen ut är förmodligen den bästa svenska film som gjorts. Någonsin. Oavsett kategori. Björn Kjellman. En man omöjlig att inte älska.

Ikväll trotsar SVT den annars så stadiga sommar-tv-traditionen av uselhet och bjuder på ett mästerverk. Missa den inte.

andra bloggar om , , , , , ,

18:59 augusti 7, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Lite kär i Grynet…

Jag är den sorten som tyckte Hey Baberiba var jävligt bra i två eller kanske tre avsnitt och som sedan tröttnade rätt snabbt. Den sorten som älskade Blomstertid. Och den sorten som älskar Sommaren med Göran.

Var på premiären i fredags. Utan några större förväntningar. Egentligen kanske utan några förväntningar alls.

mirja turestedtgrynetStoryn är kanske inte helt unik. En fyllesoppa på midsommar. Men rappa, vältajmade och snygga repliker och en fullkomligt lysande Magnusson låter aldrig skratten tystna i salongen. Om man får en fullsatt biosalong att leverera en närmast öronbedövande skrattsalva av den lastgamla ordvitsen Ann Ahl så är man fan jävligt duktig.

Moa Gammel är möjligen snyggare än någonsin men det är syndigt charmiga Mirja Turestedt som får en redan suverän film att stiga till makalösa höjder. Det är inte utan att man sitter och förälskar sig i henne. För övrigt, det kan inte vara en slump att Mirjas rollfigurer lånar namn av stiliga Grynet Molvig?

dag finnUtan att avslöja något känner jag mig tvungen att även publicera bilden på vraket till 80-talsikon som spelar en minimal men ytterst central del av ett av filmens absolut roligaste skämt.

TV4:s Ronny Svensson pissade på Magnusson och ansåg honom inte man nog att bära upp en långfilm. Att han bara var en sketchpajas men försvarade honom lite milt med att det var hans debut. Nu kanske inte Blomstertid lyder under rubriken långfilm men skulle likväl ha kunnat producerats så. Blomstertid där Magnusson spelar tre roller och utan problem mycket trovärdigt lyckas bära både historia och karaktärer in över mållinjen. Ronny Svensson har inte bara dålig smak. Han är illa påläst för att tituleras filmexpert.

Man kan lyssna på en seriefigur som året om bär hawaiiskjorta och khakishorts och missa svensk films kanske bästa komedi någonsin eller så kan man bege sig till närmaste biograf och ett par timmar senare komma ut som en förbannat mycket gladare människa.

andra bloggar om , , , , , , , , , ,

11:34 augusti 2, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,

Kinnaman räddar Falk

Det är inte för att ingen annan jävel verkar tycka det minsta om den. Det kunde vara därför. Men så är det inte.

Nya filmen om Johan Falk är faktiskt riktigt bra. Den bästa av de fyra filmerna. Och då gillade jag ändå föregångarna.

Varenda recensent fullkomligt pissar på filmen. Men de ska alltid vara så jävla märkvärdiga. Och tillsammans utan någon som helst avvikelse sänker de Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser till en nivå av ren uselhet.

Jag håller inte med.

Kanske är jag vilseledd av fantastiske Joel Kinnaman. Vid närmare eftertanke föreligger risken stor att det är så. Filmen var kanske inget vidare. Storyn haltar lite och jag vet fan inte om den ens tar sig i mål. Men den har sin tvist och jag tycker den klarar sig bra framtill slutet trots knackig dialog och några halvdana skådespelarinsatser. Och den gör det tack vare Joel Kinnaman. Kinnaman är så jävla bra att han lyckas överväga det tvivelaktiga.

Och helt ärligt… Om Joel Kinnaman lyckas lura mig att filmen faktiskt är förbannat bra så är jag mer än nöjd.

andra bloggar om , , , , ,

18:11 juli 17, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 6 kommentarer

etiketter: , , , , ,

Språksvårigheter på TV3, TV4 och Sony BMG

Jag lät det gå ett tag. Jag tog det för ett slarvfel som snart skulle korrigeras. Men nu har det gått åtminstone en vecka och  jag inser att det inte är frågan om slarvfel.

Jag har inte för avsikt att göra narr av dyslektiker. Men de kanske inte ska arbeta med texter…?

I trailern som snurrat på TV4 vill man göra tittarna uppmärksamma på kvällens film…

Beck – Hämdens pris

Ok…

Vidare har TV3 i ett par veckor rullat ett potpurri av korta klipp ur filmer som de sänder i sommar under namnet Sommarbio. Under varje litet klipp är filmens titel inklippt i nederkant av rutan. Bland andra…

Sagan om ringen triologin

Och för att avsluta denna misär av ordblindhet… Johan Palms reklam för sitt eget album My Antidote. Palm är förvisso inte mer än 15. Tror jag. Men inte fan tvingas han skriva sitt eget reklammanus. Men om han nu ändå tvingas till det. Inte kan den smita förbi all möjlig korrektur och direkt hamna i produktion? Okej. Låt säga att även det är möjligt. Men kan ingen jävel dra tillbaka den nu? Någon måste väl ha sett och hört den? Eller är hela jävla Sony BMG befriade från språkkunskaper?

Mitt första debutalbum…

Hur många debutalbum kan man göra?

Fyran har rullat sitt fel i minst en vecka, trean sitt i ett par veckor och Sony BMG sitt i ett par månader… Har de ingen som helst stolthet i vad de levererar? Inte konstigt att varannan ung svensk är analfabet. Något som bloggvärlden sorgligt tydligt bevisar.

intressant om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

20:56 juni 22, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 8 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inte mycket till vaka

Söndagskvällarna är som regel tillägnade någon film. Ett bekvämt avslut på helgen.

I söndags kväll följde vi istället valvakan. Det känns mer än lovligt vuxet.

Valvaka heter det fortfarande. Jag vet inte. Så mycket vaka är det knappast. Minns förr om åren när vakan verkligen var en utdragen process. Ett par distrikt åt gången redovisades och uppdaterade totalen. Nu small det till och första resultatet visade nästan hälften av drygt 5000 distrikt räknade. Sen var det slut. Så mycket drama var det knappast frågan om in i mål.

En valsedel i ett kuvert som sett likadant ut så länge jag röstat. Förfarandet måste vara detsamma. Hur kan det gå snabbare att räkna idag?

När klockan slog elva noterade jag förvånat att jag inte somnat. Hade det varit film som vanligt denna söndag hade jag sovit för länge sedan. Vilken kanonfilm som helst, det kvittar. Jag somnar. I första reklamen kommer stora klubban. Sambon är vaken.

Valvaka. EU-parlamentet. Detta briljanta drama… Mer vaken än någonsin. Sambon sover. Vad fan säger det?

Klubbad av nöje. Fängslad av politik. Vilken festlig kille jag är…

Vuxen. Och tråkig. Var la jag nu pallen och repet…?

andra bloggar om , , , , , , ,

20:09 juni 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,