Blåst och förnedrad…

Idag är det ett år sedan jag flyttade till Göteborg.

Det var en förbannat fin present jag fick. Jag fick den av självaste västkusten själv. Leveransen var både snar och självklar. På väg till jobbet gjorde Göteborg precis vad den är bäst på. Regnade och blåste. Förlåt. Regnade som fan och blåste helvetesvindar.

Vindarna var som om den vore upploppet i ett travlopp kommenterat av den elegante Hans G Lindskog… De kommer från alla håll! Och jävlar vad de kom. Och ganska snart var jag ett paraply fattigare. Återstod gjorde endast något som liknade en gammal tv-antenn. Ok att det blåser hårt ibland. Men när det blåser hårt, måste det då blåsa kastartat åt alla håll? Det finns få till fällen man behöver ett paraply. När det regnar är väl det enda. Så varför blåser det då alltid hårt när det regnar? Den enda gången man vill ha ett paraply är det omöjligt att använda det… Heja Göteborg…

Bara ett år har gått och redan är kontakten med Stockholm av väsentligt avtagande art. Tillfälligt bröts det dock när jag ytterst begränsat figurerade i gårdagens Halv åtta hos mig. Då började plötsligt telefonen äntligen påminna om sin existens.

I programmet beskrev hedersdoktor Sverker Toreskog mig som en 51-årig poet strax efter att han påpekat att han inte visste vem jag är. 51…? Toppen. Verkligen.

Tack Göteborg. Tack Sverker.

andra bloggar om , , , , , , , ,

22:25 november 18, 2008 Publicerat av | Allmänt | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,