Robin mot Houdini i finalen

Det är på riktigt fortfarande svårt att ta in.

Och roligare kan det bli. Jag hoppas att jag inte ljög. Att jag inte ljög den där gången för flera år sedan.

Robin Söderling är i final i Franska Öppna. Tennisens världsmästerskap på grus. Enkelt att säga. Svårt att förstå.

Och på vilket sätt han tagit sig dit. Han har knappast haft tur i lottningen och levererats röda mattan till finalen. Inte som Thomas Johansson när han vann Australian Open 2002. Inte som Magnus Norman när han gick till final i just Franska Öppna 2000. Både Toker och Bortförklaringarnas mästare mötte i stort sett skit på sin resa. Söderling har ställts mot det allra bästa grustennisen har att erbjuda idag. Och han har slagit allt. På ett övertygande sätt dessutom.

Bara Roger Federer återstår.

Federer är som en vandrande rekordbok. I årets turnering har han dessutom lyckats gestalta självaste Harry Houdini på ett alldeles utmärkt sätt. Utspelad och väldigt nära 1-2-underläge mot Acasuso. Haas hade 2-0 i set och breakboll för att få serva för matchen när nästa makalösa vändning tog vid. I dag såg Federer olovligt tam ut mot Del Potro. Plötsligt sliter sig schweizaren ur bojor och tvångströjor och tar sig till final. En dramatisering av utbrytarkungens konster i tennismiljö.

Inför söndagens final finns några frågor att fundera kring. Kan Robin bibehålla samma mental styrka? Räcker det? Pallar Federer pressen? Om Federer vinner, är segern egentligen värd något utan att ha slagit Nadal?

För några år sedan lovade jag med största säkerhet att Roger Federer aldrig någonsin skulle vinna på Roland Garros. Jag hoppas att jag inte ljög…

andra bloggar om , , , , , , , , ,

04:57 juni 6, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , ,