Kanske dödade jag henne

Sen blev det tomt.

Vi passade så illa ihop. Hon och jag. Jag. Och en katt.

Jag hade länge en dröm. Någon slags mardröm. Skräcken att träffa en tjej som jag förälskade mig i och som jag mest av allt skulle vilja leva resten av mitt liv med. Om det inte vore för att hon hade katt… Må det aldrig hända.

Katter är fan det farligaste som finns. Oberäkneliga, opålitliga och förmodligen en hel massa andra ofördelaktiga ord som börjar på O. Jag har haft ett par kattincidenter. Katterna är Lucifers lakejer. Min relation till katter går bortom fobisk.

Jag skulle uppleva skräcken. Det som inte fick hända hände. Och herre jävlar vad jag måste ha kärat ner mig. Plötsligt hade jag flyttat till Göteborg. Bara det märkligt nog. Och snart låg jag i soffan med en katt på bröstet. Min dotter hade svårt att tro att det var sant.

Nu var den här katten inte som andra katter. Hon var inte elak. Hon ville inte dra fördel av min rädsla. Lika rädd var hon för mig som jag för henne. Vi visade varandra respekt och höll en behaglig distans. I nästa steg närmade vi oss varandra på det mest försiktiga vis. Och snart kunde jag utan problem till och med somna med katten i sängen. Märkligt nog gick det så långt att jag trivdes och till och med önskade hennes närhet.

Förutsättningarna var usla. Resultatet det motsatta. Esmeralda tog hand om mig och närapå botade min fobi. Åtminstone förvandlade den till en mildare rädsla. Det är mycket bara det.

Esmeralda och min kära sambo var varandra väldigt nära.

Sen kom stockholmsjäveln och mördade katten.

Kanske stal jag för mycket uppmärksamhet. Kanske gjorde det henne ensam. Kanske gjorde det henne sjuk. Kanske är det därför jag som dödade henne.

Esmeralda hamnade i något tillstånd av multipla personligheter. Ena stunden sökte hon vår närhet. Nästa skrämdes hon av den. Hon verkade inte må bra.

Vi köpte biljetten till hennes sista resa. Och vi vinkade henne farväl. Sambon tårfyllt. Även jag fällde en tår. Jag kunde knappt tro det. Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. En out of body experience. Som att stå bredvid sin kropp och se sig själv göra något man inte alls förstår något av. Grät jag över en katt? Jo.

En katt som någon gång faktiskt tyckte om mig. Jag tyckte om henne. Jag visade det. Ändå dödade jag kanske henne. Nu saknar jag henne.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

12:27 april 18, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Bloggkärlek

Det var egentligen inga konstigheter. Bara på något sätt ett sådant några minuters nödvändigt gräl för att rensa luften.

Nu råkade det tyvärr inträffa i helgen som var. En sådan, varannan helg. En sådan helg när min åtta år unga dotter var på besök.

Till synes oberörd gick hon runt och pysslade ihop varsitt hjärta som jag och Kärleken fick när vi befann oss på varsitt rum. På hjärtat i papper löd texten…

Var inte arga på varan! Du & Emelie pasar bra ihopp!

Och varje liten flinga av frost var som försvunnen.

Och när jag ändå blottar mitt privata, vilket jag kanske är skyldig bloggen som tack för mitt nu… Med hjälp av husguden Orup i ett ganska abstrakt inlägg, Middag för en, vändes snart mitt liv upp och ner. Och sen upp. Fast kartmässigt ner…

Det är märkligt vilka otroliga vändningar livet har att erbjuda. Kontakten var etablerad. Plötsligt flyttade jag femtio mil. Och idag har vi varit förlovade i hundra dagar.

andra bloggar om , ,

23:32 november 26, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , ,

Lyckokaka? Ja, verkligen…

Den där Leila stod och bakade i rutan igen.

Det intresserar mig föga. Dock inspirerar hon till detta inlägg via sitt lyckokaksbak.

Minns min första utemiddag med Kärleken. Det råkade dessutom vara min födelsedag. Det var hos någon kines i dåvarande hemstaden Sundbyberg på restaurangtäta Järnvägsgatan.

Det handlar om lyckokakan. Det var lite så romantiskt löjligt nyfiket vi knäckte dem. Minns inte riktigt vad som stod på lappen i Kärlekens lyckokaka. Det var förmodligen något som utan problem kvalar in på alla tiders klichétopp. Gott så. Meddelandet i min fortune cookie är dock svårt att glömma.

Ingenting.

Exakt så. Den var tom den där stackars torra jävla skitkakan. Helt ärligt. Hur jävla ledsamt patetiskt det än må vara att önska någon slags vägledning av en masskopierad felstavad floskel i ett helt vedervärdigt osmakligt bakverk kan det inte vara helt lyckobringande att få en tom kaka.

Det är väl det minsta man kan begära på sin födelsedag? En liten spådom på låtsas. Och en tom LYCKOkaka på första middagsdejten… Det var som om restaurangens alla gäster i kör skrek…

Ge dem notan nu så de kan sticka härifrån och avsluta eländet!

Nu gick det ju så förbannat mycket bättre och av oss som ett blev så mycket mer än det ingenting som förutspåddes.

Men ändå. En liten lättare start hade väl inte varit för mycket begärt?

Andra bloggar om , , , , ,

23:15 maj 7, 2008 Publicerat av | Allmänt | 4 kommentarer

etiketter: , , , , ,

Någon slags förälskelse

Vår, vårkänslor, förälskelse, kärlek.

Den kronologiska ordningen kan diskuteras. I följande fall ramlar de över mig allihop samtidigt.

Det är att förknippa med tv och att det faktiskt handlar om Talang 2008 gör hela upplevelsen till ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Om det någonsin förekommit någon slags romantik i Arkiv X så är det just det avsnittet jag hamnat i.

Jag älskar Just D. Jag älskar Snook. Musik som lockar mig att le och bara må bra. Fan, spela Just D´s Sköna skor på min begravning och ni ska få se mig återuppstå, flyga ur träfracken, gunga och dansa skiten ur kyrkan.

Svensk svängig charmig hip-hop. Kungarna är Just D. Ännu långt efter deras avsked. Snook är tvåa. Några få har lyckats någon enstaka gång. Fattaru gjorde det med Mina hundar och Första femman. Profilen med Aldrig mer. Frida med Dunka mig. Och så har Mange Schmidt lyckats ett par gånger.

Listan har blivit längre. RMK & Co heter min nya kärlek.

En synnerligen charmerande ung man, hans vokala side kick och en dito på elgitarr. Texten är på intet sätt genialisk men det är ett skönt gung och på något sätt låter det som så mycket mer än bara två röster och en elplanka.

Se RMK & Co i Talang 2008

Och det lyckas rycka upp en sjuk, ynklig stackare. Några varv till på repeat och jag kanske åtminstone kan låtsas vara frisk snart…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

13:17 maj 5, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,

Hon har sina hemligheter

Jag trodde inte längre vi hade hemligheter för varandra…

Hon älskar mig. Det har jag förstått. Dessutom är hon tydligen grym på tennis. Lyckan borde vara total. Förvåningen är det definitivt.

Igår var vi på middag hos ett par vänner. Från ingenting börjar Kärleken prata tennis…

Dem slår vi lätt, sa hon till mig och syftade på värdparet och utmaningen var ett faktum.

Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. Så overkligt på något sätt. Plötsligt fann jag mig se henne på gräs i kort vit kjol, svettig, stönandes och utförandes magi med bollar… Förvånansvärt bekant för att vara helt främmande…

Så hon behärskar den vita sporten. Nåväl. Säger hon det så… Det är ju fantastisk roligt att hon spelar tennis. Lika fantastiskt märkligt att hon inte avslöjat det tidigare.

Vad avslöjas härnäst?

Andra bloggar om , , ,

15:11 maj 4, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , ,

Lösningen på världens problem

Världen blir mer eländig för var dag som passerar.

Respektlöst. Hänsynslöst. Ondskefullt. Och vilket annat ord ni vill som representerar det eskalerande helvetet.

I Sverige drabbas vi av alltmer bestialiska mord i allt högre frekvens. Vart tog kärleken vägen?

Och hur skall vi komma till rätta med eländet? Redan för femton år sedan presenterade Lorry-gänget sin alldeles egna lösning på vad vi ska ta oss till när kärleken i världen inte räcker till

Andra bloggar om , , , , , , ,

15:41 april 24, 2008 Publicerat av | Allmänt | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,