En gala jag redan glömt

Fotbollsgalan.

Fantastiskt vad lite man kan få uträttat på två timmar.

Väldigt lite underhållning. Överhuvudet taget väldigt lite gala. Vad annat att vänta när vår enda världsstjärna Zlatan någon timme innan deklarerat sitt tvivel inför fortsatt landslagsspel? Han har väl som jag påpekade i förra veckan förstått att han har spelat sitt sista mästerskap.

Och nu…! Adam Alsing slog på stora trumman som för att presentera något alldeles extra. Han slängde ur sig alla möjliga utmärkelser som vunna mästerskap, kungamedaljer och en brittisk riddarorden. Det var en storslagen presentation och nu väntade man sig en fantastisk entré. Och så rullade en minuterlång video och salen reste sig och levererade en ovation till en man som inte brydde sig om att vara där…

Årets mål.

Hur fan går det till när de nominerar kandidaterna? Hårdast skott vinner? Det är sällan någon finess över målen som kandiderar som Årets mål. Varför tittar de inte på alla mål? Hur låter det när de får uppdraget? Ta något mål från de två första omgångarna, något mål från de två sista och så blundar ni och tar ett från damallsvenskan för jämställdhetens skull. Resterande 500 mål däremellan? Skit i dem. Vem bryr sig? Det är Fotbollsgalan…

Tobias Hyséns näst sista mål nominerades. Inte för att det var snyggast. Utan för att det föll inom ramen för vad nomineringsjuryn orkar gå igenom.

Emil Johansson vann väl rättvist av de nominerade. Men helt ärligt. Och även från en svartgul… Att Tobias Hyséns andra mål hemma mot Kalmar inte ens var nominerat är ett skämt. (6:25 in i klippet)

Det några sekunder långa inslaget där Reinfeldt stegade upp och avlossade högersläggan var längre än hyllningen av svenska mästarna. Dessutom verkade den löjligt korta hyllningen endast vara en ursäkt för Jessica Almenäs att lite för många gånger få säga Tack mannen.

Hela galan är bara en soppa. Hur i helvete kan Jos Hooiveld och Olof Mellberg vara nominerade till samma pris? De bär inte samma nationalitet och spelar inte i samma liga. Antingen arrangerar man en gala för Allsvenskan. Eller för svenska fotbollsspelare. Nuvarande cirkus är helt löjligt ointressant.

Och han som la grunden till det svenska VM-kvalfiaskot fick pris som bästa mittfältare…

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

01:33 november 10, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Som grabben på mellanstadiediscot

Jag har försökt samla tankarna till ett inlägg om Sveriges insats i fotbolls-EM.

Inte ens när jag anstränger mig kan jag forma något vettigt. Det är bara tomt.

Inte tomt som för fyra år sedan då man förväntade sig förlust mot Holland i kvartsfinalen. Då var det tyngre för stunden efter att vi som jag minns det tagit över i förlängningen och låg närmast segern innan vi sedan förlorade på straffar.

Då var det en intensiv tomhet som gick över efter någon timme. Det var ju så nära. Nu är det ännu tomt. Det var inte ens nära. Det kändes bra på förhand. Avancemanget kändes rimligt. Till och med troligt. Men blågult bjöd aldrig till. Man närvarade och tog för givet att det skulle lösa sig.

Ungefär som att få en fisk på kroken och sedan låta bli att veva in i tron att resten ska gå av sig själv.

Eller som på ett mellanstadiedisco. Man slog sig för bröstet för att slå i sig mod och så bjöd man upp en tjej. Sen stod man där och dansade. Med betoning på stod. Det var just det man gjorde. Stod och inte mycket annat. Vad fan var vitsen med det?

Så var det mot Ryssland. Kaxigt påstod vi oss i stort sett vara klara. Vi ställde oss på dansgolvet. Så stod vi där. Och ryssarna dansade oss sönder och samman. Vad fan var vitsen med det?

Vad var vitsen med att bjuda in en hel nation till fest och sedan bara bjuda på utspätt vatten?

Jag kan inte minnas en enda målchans från andra halvlek. Knappt ett avslut. Och när avslutet äntligen kom då blev Källström utskälld av lagkapten Ljungberg. Med en lagkapten som inte vill vinna blir det svårt.

Anders Svensson sammanfattar det väl igår på fyran.

Det kändes som de var hetare än oss och det är oroväckande. Kan man inte tända till till en sån här match så har man problem.

Landslaget saknar i mångt och mycket hjärta, vilja och hunger. Tre måsten för framgång. Jag var innan turneringen inte övertygad om att föryngring krävdes. Nu är jag det.

Alexandersson och Allbäck tackar för sig i landslaget. Tråkigt. Verkligen jättetråkigt…

Det sägs att hoppet är det sista som överger en. I matchen mot ryssarna försvann hoppet. Ändå hänger Lagerbäck kvar som en jävla parasit. Hur fan blir man av med honom?

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

10:06 juni 20, 2008 Publicerat av | Allmänt | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , ,