Lustigt och olustigt på Liseberg

Plötsligt finner man ingen tid.

Det är lustigt. Semester tar vid och märkligt nog har man än mindre tid. Men det är väl på sin plats att bloggen får ta stryk.

I torsdags var vi på Liseberg. Trist nog är jag ganska säker på att det var i torsdags. Man har inte tillräckligt landat i sin semester om man ännu har koll på veckodagarna. Idag är det måndag. Det ger sig nog. Hur som helst. Några noteringar från Liseberg.

Det är mycket som är märkligt på Liseberg. Ju varmare desto mindre attraktivt. Tydligen. Det var inte alls mycket folk där. Aldrig mer än tio minuter kö till något. Lustigt nog, eller kanske bara logiskt, var det egentligen bara kö att tala om till Flumeride.

En redan berg-och-dalbane-ängslig man mår inte mycket bättre av att se en attraktion stängas som följd av att något felar. I torsdags var det den nya attraktionen Hanghai som stod stilla i ett par timmar. Fantastiskt att någon vågar sätta sig i den efter det.

Slutligen. Det här med kaninöronen… Det känns jävligt olustigt att se alla småflickor studsa omkring som små playboy bunnies. Samhället varnar för pedofiler och föräldrar köper playboy-öron till sina dagisgamla döttrar. Inte mycket till riskminimering där. Förbannat märkligt.

andra bloggar om , , , , , , , , ,

18:49 juli 6, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 16 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Jag är viktig…

Jag tar tillfälligt avstånd från mitt aningen bittra jag och levererar nedan någon slags hyllning. Någon slags solskenshistoria. Bara så långt känns det lite väl obekvämt.

Jag var på banken idag.

Jag var där en minut över tio. En minut efter att dörrarna slagits upp. Vad hjälpte det? Kontoret var redan välfyllt av kunder.

Jag anade snabbt att mitt korta ärende skulle tvinga mig köa obehagligt länge samtidigt som solen var på sitt allra bästa humör utanför. Fan..

Jag klev missnöjt fram till nummerlappsautomaten och tog ett djupt andetag för att förbereda mig innan jag skulle få veta exakt hur lång kön framför mig var. Väl framme tvingades jag välja. Antingen att trycka på knappen och få ett nummer tilldelat eller att sätta in mitt Nordea VISA och hamna i en annan kö. En kö med någon slags förtur påstods det.

Jag fnös till lätt för att markera att jag inte ens det minsta litade till det där om förtur. Ändå valde jag det senare alternativet. Bara ett par kassor av sex, sju var bemannade. Det nu betjänade numret var 002. Jag hade 301. Mycket mer hann jag inte notera innan just mitt nummer började blinka. Jag hade svårt att tro det. Som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Fan, de börjar bli många nu…

Jag hann bara ta nummerlappen och inse att det säkert var drygt tjugo kunder före mig innan jag faktiskt behandlades med utlovad förtur. Det var nästan så att jag hann skämmas lite när jag från bakersta delen av det ganska stora kontoret skyndade mig fram till kassan samtidigt som jag passerade ett stort antal som faktiskt var där före mig…

Det är inte ofta. Men idag är jag det. Jag är VIP. Och jag älskar det.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

14:08 maj 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,