Piratprat, vinylköp och rövknull

I lördags firades musikkonsten. Tydligen. Det gjordes genom det globala arrangemanget Record Store Day. I Sverige anslöt ett trettiotal butiker och bjöd på levande musik.

Jag vet inte varför. Men låt gå. Skivaffärerna kan behöva lite extra uppmärksamhet. Skivaffärerna som lider sviterna av det omfattande nedladdandet. Att arrangemanget råkar infalla dagen efter domen i rättegången mot Pirate Bay är en tillfällighet. Men kan såklart uppfattas som någon slags segerfest.

Stannar bara kort till vid Pirate Bay, Ipred och rättegången. Det är ett ämne såklart värt ett eget inlägg. Mindre klart om jag återkommer i ämnet. Allt är bara så otroligt korkat. Nöjer mig med att förbryllas av hur i helvete piraternas vänner kan undgå att förstå att nedladdning är stöld. Hur jävla uppenbart kan det bli? Skulle samma idioter kliva in i en skivaffär, hälsa glatt, plocka på sig ett par plattor och samtidigt som de vinkar sig ut genom dörren kvittra ”all kultur är gratis”. Nä. Ingen av dem skulle göra det. Det vore ju stöld skulle de protestera. Vilka jävla snillen.

Apropå Skivaffärernas dag vill jag uppmärksamma och minnas mitt första skivköp.

Den första gången jag ensam begav mig till skivaffären. Det måste ha varit lite av ett äventyr. Varför skulle jag annars minnas. Jag har för mig att butiken kallades Sundbybergs Skivcentrum. Nu heter den tydligen bara Skivcentrum.

Jag vet inte hur tankarna gick. Att jag skulle köpa en platta med Belinda Carlisle låter så här i backspegeln synnerligen orimligt. Men det gjorde jag. Runaway horses. Möjligen var det för underbara Heaven is a place on earth funderar jag nu. Men den var på plattan innan. Så var det för Leave a light on? La luna? Minns ingen annan på albumet ens när jag läser på konvolutet. Eller var hon min Samantha Fox?

I söndags var det premiär för Filip och Fredriks Söndagsparty. En synnerligen tvivelaktig sådan. Jag hade verkligen sett framemot programmet. Det skulle bli så jävla storartat. Det gick sådär. Jag vet inte om det finns utrymme för ursäkter. Direktsändning kräver erfarenhet. Och den annars så fantastiska duon har inte sänt live sedan deras tv-debut under OS 2000. Det visade sig tyvärr alltför väl.

Värst av allt var väl ändå att Marilyn Manson inte var värst. Den vedervärdige Manson fick se sig besegrad med hästlängder av Howlin’ Pelle Almqvist. Det är verkligen oroväckande för jag är övertygad om att det var allvar. Men Almqvist fullkomligt rövknullade klassikern Unchained melody. Storartat var det?

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

23:25 april 21, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 8 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,