Kanske dödade jag henne

Sen blev det tomt.

Vi passade så illa ihop. Hon och jag. Jag. Och en katt.

Jag hade länge en dröm. Någon slags mardröm. Skräcken att träffa en tjej som jag förälskade mig i och som jag mest av allt skulle vilja leva resten av mitt liv med. Om det inte vore för att hon hade katt… Må det aldrig hända.

Katter är fan det farligaste som finns. Oberäkneliga, opålitliga och förmodligen en hel massa andra ofördelaktiga ord som börjar på O. Jag har haft ett par kattincidenter. Katterna är Lucifers lakejer. Min relation till katter går bortom fobisk.

Jag skulle uppleva skräcken. Det som inte fick hända hände. Och herre jävlar vad jag måste ha kärat ner mig. Plötsligt hade jag flyttat till Göteborg. Bara det märkligt nog. Och snart låg jag i soffan med en katt på bröstet. Min dotter hade svårt att tro att det var sant.

Nu var den här katten inte som andra katter. Hon var inte elak. Hon ville inte dra fördel av min rädsla. Lika rädd var hon för mig som jag för henne. Vi visade varandra respekt och höll en behaglig distans. I nästa steg närmade vi oss varandra på det mest försiktiga vis. Och snart kunde jag utan problem till och med somna med katten i sängen. Märkligt nog gick det så långt att jag trivdes och till och med önskade hennes närhet.

Förutsättningarna var usla. Resultatet det motsatta. Esmeralda tog hand om mig och närapå botade min fobi. Åtminstone förvandlade den till en mildare rädsla. Det är mycket bara det.

Esmeralda och min kära sambo var varandra väldigt nära.

Sen kom stockholmsjäveln och mördade katten.

Kanske stal jag för mycket uppmärksamhet. Kanske gjorde det henne ensam. Kanske gjorde det henne sjuk. Kanske är det därför jag som dödade henne.

Esmeralda hamnade i något tillstånd av multipla personligheter. Ena stunden sökte hon vår närhet. Nästa skrämdes hon av den. Hon verkade inte må bra.

Vi köpte biljetten till hennes sista resa. Och vi vinkade henne farväl. Sambon tårfyllt. Även jag fällde en tår. Jag kunde knappt tro det. Det var som ett avsnitt ur Arkiv X. En out of body experience. Som att stå bredvid sin kropp och se sig själv göra något man inte alls förstår något av. Grät jag över en katt? Jo.

En katt som någon gång faktiskt tyckte om mig. Jag tyckte om henne. Jag visade det. Ändå dödade jag kanske henne. Nu saknar jag henne.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

12:27 april 18, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,