Bragdguldet till Robin

Idag delas bragdguldet ut.

Något som en gång i tiden betydde någonting men som sedan ifjol inte är vatten värt. Men ändå…

Svenska dagbladet fullkomligt pissade på sitt eget pris genom att dela ut guldet till handikappidrottaren Jonas Jacobsson som från favoritposition tog Paralympicsguld nummer 14, 15 och 16. Stort? Givetvis. Bragd? Aldrig.

Det är inte så att jag missunnar handikappidrotten utmärkelser eller vill tillintetgöra  deras insatser. Men bragdguldet ska delas ut till en idrottare vars prestation varit en bragd. Inte till någon som gjort vad som förväntats. Bragd… Är det någon som vet vad det betyder? Jag kan inte klandra er. Juryn har ingen aning. Och de ska ändå dela ut ett pris i bragdens tecken. Så om inte ens de vet, ingen skugga över er andra.

Robin Söderling utnämnde jag, om än med villkor, tidigare till vinnare. Nu uppfylldes inte villkoret. Och nu i efterhand vill jag radera det. Av den enkla anledningen att ingen annan idrottare ens var i närheten av den grundläggande prestationen.

Söderling står ansvarig för en helt makalös prestation. Han besegrade Rafael Nadal i Franska Öppna.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna gav facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå. Matcherna mot Nadal på grus var knappt värda att genomföra. Utgången var allt utom oviss. Tiden var bortkastad.

I allra högsta grad om man dessutom hette Robin Söderling. Bara fyra veckor tidigare möttes de på just grus. Nadal vann såklart. 6-1, 6-0.

Men sedan. När det verkligen gällde. Robin bröt Nadals svit på 31 raka vinster i Franska Öppna och dödade därmed drömmen om en femte raka titel. Den ynkliga spanska superdivan blev dessutom så knäckt att han var tvungen att ta en paus från tennisen ett par månader.

Skada var den officiella orsaken. Den verkliga förmodligen en annan. Nadal var knäckt. Han detroniserades och ramlade ned till andra plats på världsrankingen. I tennisens årliga slutspel förnedrades Nadal sedan totalt och fick åka hem utan att överhuvudtaget ens vinna ett set.

Robin Söderling avslutade inte bara en fantastisk svit. Han avslutade Nadals storhetstid. Och spanjoren kommer inte tillbaka. Och det om något är en bragd utan jämförelse år 2009.

andra bloggar om , , , , ,

12:33 december 1, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 1 kommentar

etiketter: , , , , ,

Robin säkrar bragdguldet?

När Robin Söderling slog Rafael Nadal i Franska Öppna tidigare i år började det skrikas om bragdguld. Visst. Vinsten var i det närmaste osannolik.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna gav facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå.

Robin bröt Nadals svit på 31 raka vinster i Franska Öppna och dödade därmed drömmen om en femte raka titel. Den ynkliga spanska superdivan blev dessutom så knäckt att han var tvungen att ta en paus från tennisen ett par månader.

Inatt har Robin möjlighet att bryta ännu en makalös svit. Roger Federer jagar sin sjätte raka titel i US Open och har fram till idag 39 raka segrar i tävlingen. Dessutom skulle han då bryta den föga smickrande sviten av elva förluster på elva försök mot den nuvarande världsettan.

Robin är förmodligen närmare nu än någonsin. Robin har förvisso inte satts på några större prov i turneringen än men det jag sett har imponerat på mig. Federer har inte alls imponerat. Möjligen höjer han nivån nu mot Robin när det behövs. Men jag vet inte om det räcker.

Och om det inte gör det. Då är det dags att på allvar återuppta bragdguldssnacket. Men, helt ärligt. Vem fan bryr sig om bragdguldet? Svenska Dagbladet själva har ju inte en aning om vad en bragd är och fullkomligt pissade på sitt eget pris förra året när det tilldelades Jonas Jacobsson som från favoritposition tog Paralympicsguld nummer 14, 15 och 16. Stort? Givetvis. Bragd? Aldrig.

Bortsett från det. Vinner Robin så har han ensam dödat tennisens två längsta ännu levande sviterna i år. Två fantastiska sviter. Bragdguldet vore klart. Motståndet i kategorin är dessutom knappast överväldigande i år.

Men som sagt. Vem vet vad ordet bragd betyder när juryn sammanträder i år.

andra bloggar om , , , , , , ,

17:14 september 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Trist tennis bjuder på stor humor

Tennisen är inte vad den var för många år sedan. Dagens stora stjärnor är en spanjor med stora armar, lite extra hår och ett pannband och en schweizare lika pålitlig och tråkig som, passande nog, en klocka.

Dagens tennis saknar profiler. Profiler som McEnroe, Connors, Nastase, Leconte. På banan vill säga. På presskonferenserna finns det fortfarande några som bjuder på stor underhållning. Andy Roddick är kungen. Och det har nu visat sig finnas en drottning. Inte lika självklar som kungen. Och jag vet inte om hon har några fler lustigheter att förgylla sitt CV med, men följande diamant räcker långt.

Den tidigare belgiska världsettan Kim Clijsters avslutade sin karriär bara 23 år gammal för två år sedan. Nu har hon gjort comeback och inför matchen i andra rundan i pågående US Open analyserades motståndet, smått korpulenta fransyskan Marion Bartoli.

She’s improved a lot compared to a few years ago when I was still playing. I still think her weakness is her movement.

Vilket då är belgiska för hon har blivit bättre men hon är fortfarande fet

Jag vet inte om det verkligen gick hem som ett skämt. Eller om det ens var menat som sådant. Men jag  och en annan expert bildar en duo som bollar idéer kring spel på tennis och som länge raljerat kring Bartolis lite för breda uppenbarelse. För oss är det något av en monsterhit.

andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

10:41 september 3, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,

Ingen skräll om Robin vinner

I Franska Öppna avväpnade han världsettan och grusdemonen Rafael Nadal. En av tennishistoriens största skrällar. Idag i Wimbledon möter han världstvåan och gräsdemonen Roger Federer. En vinst är möjligen att betrakta som en ännu större skräll än den mot Nadal.

Nadal hade fyra raka titlar i Franska Öppna. Federer har fem raka titlar som följdes upp med en finalförlust förra året. Två osannolikt stora kungar på sina respektive underlag. Robin Söderling slog den ena. Idag kan han slå den andra.

Men skit i det. Det kan kvitta. Tennisvärlden upplever just nu den största skrällen på evigheter. Var är regnet? Inte en droppe regn har hindrat spel i årets turnering. Den annars så förbannat löjligt regnhärjade tävlingen.

Det är lite av en gåta. Men svaret är lika självklart som löjeväckande. Det nya taket.

taket

Det nya taket över centercourten som kan rullas ut vid regn. Ett tak som gått loss på mer än en miljard (80 miljoner pund). Klart som fan att det inte regnar då.

Om man beslutar sig för att köpa ett paraply och släpa omkring på bara för att det kanske börjar regna, då har man så gott som köpt sig fri från regnet. För en hundring. Inte en chans att det regnar. Fundera då över hur mycket regn man köpa sig fri från för en miljard…

Vädermakterna spelar tennisvärlden ett lustigt hån. Precis som varje år. För två år sedan spelades matchen mellan just Söderling och Nadal klart först på den fjärde dagen. Så pass eländigt var det då. I år när det finns ett försvar mot regnet. Då kommer inte en droppe. Skrattretande.

Idag spelar Robin Söderling mot Roger Federer med start på centercourten klockan två svensk tid. Jag jobbar till fyra och missar matchen. Annars brukar man kunna sätta sitt hopp till regnet vid sådana tillfällen. I år lär det inte regna över All England Club. Och skulle det hända så har de taket. Fan. Fan. Fan.

Jo. Rubriken ljuger givetvis. Som redan påpekat. Det vore såklart en jävla skräll om Robin lyckas besegra den arrogante schweizaren. Men det går gärna inflation i ord som skräll. Och om vi överhuvudtaget skall använda ordet gör vi det mest lämpligt om det frånvarande regnet.

andra bloggar om , , , , , , , ,

08:02 juni 29, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Roland Garros: It´s anyones game…

Det är en mycket intressant kvartett som singelspelet i Roland Garros samlat kvar till semifinalerna.

Robin Söderling. Inte bara för den blågula fanan han tävlar under. Han överraskade och slog David Ferrer i tredje rundan. Sedan den helt osannolika segern mot Nadal. Sedan slakten av Davydenko. Robin ser mördande farlig ut. Och han gör det på sitt sämsta underlag.

Fernando Gonzalez. Chilenaren har vunnit 12 av sina 14 senaste matcher. Förlusterna kom lustigt nog mot… Ferrer och Nadal.  Jag har alltid hållit chilenaren som en vass outsider till segern på Roland Garros. Redan 2003 var det kanske närmast. Gonzalez förlorade då i kvartsfinalen mot Ferrero i skiljeset varefter Ferrero enkelt vann semifinal och final. Även förra året åkte Gonzalez ut i kvartsfinalen. Då mot Federer.

Juan Martin Del Potro. När jag besökte Roland Garros under tävlingarna 2006 uppmärksammade jag en yngling jag bara någon gång tidigare skymtat bland de mängder av resultat man varje vecka tar in. Jag stod då mitt emellan två banor och följde två matcher. På bana 3 en het match mellan Malisse och Massu. På bana 2 denne yngling mot tidigare mästaren Ferrero. Yngling var den då blott 17-årige argentinaren Del Potro. Han stod emot rätt hyfsat mot den tidigare titelhållaren och vi var överens om att vi skådade något kommande stort. Mycket riktigt står han nu i semifinalen. Han påstår sig själv vara sönderläst av Federer vilket 0-5 head-to-head vittnar tydligt om. Different ball game today?

Roger Federer. Schweizaren och forne världsettan ståtar med alla möjliga rekord. Bland övriga håller han den fantastiska sviten av 20 raka semifinaler i Grand Slam. Minst semifinal. Varje Grand Slam. I FEM år… Makalöst. I Paris står han dock utan titel. Tre raka finalförluster. Alla mot Nadal. 2006 och 2007 blev det förlust med 1-3. Förra året tog han blott fyra game. Skall han någon gång vinna Franska Öppna är det i år. Större möjligheter än så här kommer han aldrig serveras. Dock har vägen till final inte varit helt smärtfri. I andra rundan mot Acasuso var han på väg ut ur turneringen flera gånger. Han räddade flera setbollar i första set innan han lyckades vinna det i tiebreak varefter han förlorade andra setet. I tredje set syntes han chanslös vid 1-5 innan vändningen kom som till slut blev seger. Mot Tommy Haas i fjärde rundan förlorade han de två första seten och hade breakboll mot sig vid 4-4 i tredje vilket således skulle innbära möjlighet för Haas att serva hem matchen. Turneringens Houdini slet sig ur det och står nu med Nadal borta väldigt nära sin första titel i Paris. Om jag bara kort skall leka djävulens advokat… Världsettan Rafael Nadal är den som upprepade gånger hindrat Federer från att lyfta den enda pokal han saknar. Om nu Federer vinner i Paris, är segern verkligen värd något utan att ha besegrat Nadal på vägen?

Hur som helst en mycket intressant eftermiddag att vänta. Kan man få önska lite regn över Paris så att man hinner hem från jobbet och kan få följa åtminstone ett par set av Söderlings match.

Vem vinner världsmästerskapet på grus i år? Ingen aning. It´s anyones game…

intressant om , , , , , , , ,

13:32 juni 5, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Jag såg det för tre år sen…

Zlatan vann förvisso italienska skytteligan. Men svensken att hylla i söndags fanns i Paris. Och hoppet om ännu större framgångar lever än.

Är man inte riktigt påläst är det svårt att förstå hur stor segern mot Rafael Nadal är. Nadal är de senaste årens absoluta gruskung. 2005 slutade han året som tvåa på världsrankingen och sedan dess har han behållit topp2-status. Sedan augusti förra året återfinns han överst på rankingen och försprånget har vuxit så stort att man finner det löjligt att påstå att någon annan än Nadal ska toppa listan vid årets slut.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna ger facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå.

För tre år sedan var jag på plats i Paris. Jag imponerades redan då av Söderlings respektlösa sätt att spela mot Nadal. Spanjoren hade då visserligen bara vunnit grus-trofén en gång, men han hade då 53 raka vinster på gruset och ansågs redan oslagbar. Nadal vann tämligen lätt då, 6-2 7-5 6-1. Men Robin bröt Nadals serve två gånger och visade stor potential. Den potentialen lurade mig att tro att han skulle bli något stort. Men skallen har aldrig varit med Robin. I Grand Slams har han kunnat förlora mot vem som helst. Och med uteblivna rankingpoäng har han dessutom haft oturen att stöta på de bästa alltför tidigt i turneringarna.

Jag lever fortfarande med någon slags övertro på Robin Söderling. Men att han överhuvudtaget skulle ha någon chans att besegra Nadal på gruset i Franska Öppna var även jag förnuftig nog att inte tro på. Just då stämde dock allt och Nadals saga såg sitt slut.

Att besegra en kung måste naturligtvis kännas fantastiskt. Extra skönt med tanke på den där hatmatchen i Wimbledon för två år sedan. Nadal vann i skiljeset i en match som pågick i fyra dagar störd av regn. Nadal agerade lika osportsligt som vanlig och Söderling gjorde narr av honom. Ett envägs ordkrig fick liv. Nadal grät lite och påpekade Robins impopularitet. Robin var stor nog att hålla tyst.

De heta känslorna och hatet vilar kvar. Nadal skyllde på allt möjligt efter förlusten. Inte ett ord om Robins uppvisning. Dessutom ville han påstå att han såg något positivt i förlusten. Underbarnet Rafael Nadal från Mallorca har utvecklats till en vidrig superdiva.

Svensk media visar sällan intresse för tennis. Av den anledningen är de dessutom väldigt dåligt pålästa. Bland annat refererar man så gott som alltid till spelare utanför topp 10 som okänd. Och när Söderling inför slakten av Davydenko kunde nå Grand Slam-semifinal skulle han bli den första att göra det sedan Thomas Johansson i Australian Open 2002. Att Jonas Björkman gick till semifinal i Wimbledon 2006 fanns ingen anledning att minnas.

Thomas Johansson vann visserligen Australian Open 2002. Magnus Norman gick till final i just Paris 2000. Men ingen av dem gjorde egentligen något värt att imponeras av. Med lite tur i lottningen krävdes ingen seger mot någon på topp 10 för att Johansson skulle få lyfta pokalen. Marat Safin, då rankad 11, blev den siffermässigt svåraste motståndaren. Samme ryss blev Normans finaste skalp i Paris, då rankad 12. Men när Norman stötte på motstånd från topp 10 tog det slut i finalen. Björkman slog 13-rankade Stepanek i Wimbledon innan han slaktades av Federer.

Robins prestation är redan större.

Idag spelar Robin semifinal mot chilenaren Fernando Gonzalez. På sin väg har han slagit världsettan och dessutom ytterligare två av världens bästa grusspelare. Oavsett dagens resultat har Söderling onekligen stått för den bästa svenska insatsen i en Grand Slam på 2000-talet.

I inledning påstod jag att Nadal sitter säkert på tronen. Så såg det ut innan Franska Öppna. Nu har mycket möjligt Robin Söderling påbörjat detroniseringen av världsettan.

intressant om , , , , , , , , , ,

08:43 juni 5, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Grävande journalisten Jonas Berg

TV4 sänder från anrika Wimbledon. Jonas Berg är en av kommentatorerna.

Idag kommenterade han semifinalen när Schuettler väntat försvann mot Nadal. I onsdagens kvartsfinal gjorde Berg en synnerligen märklig jämförelse med motståndet, meriterade fransmannen Clement.

Allt Schuettler har gjort har Clement gjort året efter…

Det blir en kort paus och man får för sig att Berg kommit över något ytterst intressant och väntar sig en lång lista.

…fötts… och tagit sig in på touren.

Sedan… Ingenting.

Det är alltså två tidigare storspelare som jämförs som båda spelat Grand Slam-final och som båda parkerat på topp tio på världsrankingen. Berg minimerar Schuettler till inte ens en medelmåtta. Han har fötts och tagit sig in på touren. Och inget mer. Enligt Berg.

Journalistik på hög nivå.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

19:05 juli 4, 2008 Publicerat av | Allmänt | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , ,