Amatören, den elegant spydige och kvotering

Johan Pråmell har tagit plats i juryn till Talang 2009. Han vill förmedla professionalism kring egen person och intar en osmaklig överlägsenhet som tack och lov faller så underbart platt. Han definierar ett proffs. Och sig själv…

Vad som skiljer en amatör från ett proffs är att en amatör hoppas – ett proffs arbetar. Vad jag hoppas att vi hittar i Talang i år, det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag hoppas att vi hittar någonting fullkomligt unikt. Ett unikum. Det är vad jag hoppas.

Pråmell. Proffs eller amatör?

Robinson rullar vidare. Jag kan inte påstå att jag lurats att riktigt engagera mig ännu. Men helt klart har ett par favoriter utkristalliserats. Som underbart vältalige Erik Billing. Men framförallt elegant spydige Christian Ternstedt.

Förra veckan levererade han det underbara…

Allt går enligt planerna. Viktnedgång, solbränna…

Igår var det lagkamraten Rafael Ortega som hånades efter förlusten i pristävlingen.

Rafael har tjatat i två veckor om hans åttapack… Han är på gymmet sex dagar i veckan och jag dricker vin typ sex dagar i veckan. Och jag hade mer energi än vad han hade…

Kvotering. Utan att rota djupare i det. Inkvoteringen av kvinnor har sänkt kvaliteten på Parlamentet så till den grad att det vissa avsnitt knappast kunnat kallas humorprogram. Sofia Bach, Pia Johansson, Sissela Kyle, Petra Mede. Inkvoterad utfyllnad.

Men nu har äntligen ett par riktigt roliga kvinnor tagit plats i panelen. Josephine Bornebusch och Claudia Galli. Det tog tio år men äntligen behöver man inte byta kanal bara för att en kvinna skymtas i panelen i ingressen.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

11:04 april 5, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 28 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Earth Hour alibi för miljömonster

Earth hour.

Ja, vad ska man tycka om det egentligen? Meningen är att miljontals människor ska förenas i den enkla handlingen att släcka ljuset som en signal till världens beslutsfattare om att ta klimatförändringarna på allvar.

Vad vill de egentligen? Att släcka ljuset känns inte som ett problem. Halv nio har jag sällan några lampor tända överhuvudtaget. Räcker det? Då kan jag nog spendera några fler timmar för jorden. Eller är det meningen att vi inte ska bruka elektricitet alls under denna timme. Det vore en rimligare markering. Men det är knappast så uppmaningen lyder.

Släck ljuset en timme för klimatet…

Hela jorden skalll släckas ner under timme. Samtidigt vill de få oss att tro. Utan att anstränga sig. Vilket skämt. Ljuset skall släckas halv nio. Här? Ja. Och där. Och där. Och där. Jag gör en kort koll och det är samma klockslag överallt. 20.30 lokal tid. I Ryssland som i Australien. Så det där att få en jävla massa folk att göra exakt samma sak samtidigt faller platt.

Earth Hour fungerar som ett alibi för stora företag och korkade individer. Coca-Cola släcker sin stora skylt på Times Square under timmen och kan sedan bete sig hur fan som helst med ursäkten att de minsann deltog i Earth Hour. Likadant med den enskilda individen. Han släcker en timme och slår sig för bröstet och kan sedan vara hur jävla klimatkorkad som helst. Det är den där timmen från halv nio den 28 mars som gör honom till mannen som hjälpte till att rädda världen. En sann hjälte. Gah!

Informationen rullar förbi som någon slags reklamfilm på tv:n. Underhållande nog kommer information om Earth Hours motsats bara kort därefter. Filip och Fredriks nya projekt. Programmet som trots sin inspelningsplats New York vad jag förstått huvudsakligen skall gästas av svenska kända och okända som då givetvis flygs in. Klimatsmart så det förslår. I sammanhanget hur som helst jävligt roligt.

Så… Earth Hour. För eller mot? Deltaga eller inte? Jag gör som vanligt. Lämnar ljuset av och tv:n på. Robinson rullar ju vidare.

Jag hade sett framemot Robinson. Nya hårda tuffa smutsiga matsnåla Robinson. I verkligheten är det bara mer osammanhängande, lögnaktigt, regisserat och snyggare. Spektaklet är långt från ursprungsidén och sammantaget bara ett skämt. Vi ska luras tro att de sover i träsk utan att det dokumenteras. En deltagare har blivit sjuk av ett ostron. Övriga har inte ätit alls. Plötsligt har det gått fyra dygn och så sitter där ett gäng och bildar det snyggaste ö-rådet någonsin. Hela och rena. Fyra dygn utan mat. Fyra nätter i ett träsk. Utan packning. Utan extra kläder. Utan rent vatten. Trovärdigt. Verkligen.

Och klassikern plankan utan att visa tiden… Stod vinnaren i tre minuter? Tre timmar? Vad är det för pajas som klipper ihop programmet?

Det kanske blir bättre men redan helt omöjligt att tro på. Lika omöjligt som att Earth Hour skulle lyckas åstadkomma något positivt för klimatet.

Antingen deltar du. Som företagare smart nog för att skaffa dig alibi. Som privatperson för att du är korkad. Eller så gör du ditt eget bästa möjliga åtminstone lite oftare än löjliga en timme om året.

För helt ärligt tror jag att det har förbrukats en jävla massa mer el för att marknadsföra och informera om den där timmen än vad som kommer att sparas då under lördagkvällen. Vilket jävla antiklimax…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

08:58 mars 28, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 14 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , ,