Nästan lejonmat

Åter efter en tvådagars vistelse på Kolmården.

Vi körde safaricampen och sov i tält intill Safariparkens savann. Campen som delade två dagars promenerande i den vanliga djurparken. Jag må hata camping som företeelse och det obekväma i att tälta och hade vi inte haft min dotter med hade vi knappt tänkt tanken. Men en natt är väl inte hela världen.

Jag visste att det skulle bli något alldeles extra för dottern. Och med facit i hand är det en utomordentlig upplevelse. Att sitta och äta middag bland antiloper, gnu, strutsar, watussi, giraffer och en jävla massa arter jag inte minns var hur häftigt som helst. Att sova bland dem och sedan äta frukost bland dem. Jag lät till och med en giraff äta ur handen på mig. Lika läskigt på förhand som ofarligt i efterhand.

Utöver detta ingick en promenad i en del av safariparken bland lamor och besök i lejonkulan. En gallerförsedd liten bur mitt i lejondalen i vilken man tvingades trycka sig mot mitten för att inte nås av en ilsken lejontass. Där stod plötsligt människan i buren och djuren utanför. Tio hungriga lejon betraktandes ett potentiellt byte.

Då var vi bara ett par oförsiktiga steg ifrån att rivas blodiga. Tidigare vid campen infann sig en märklig känsla. Att sitta och grilla en massa kött och tugga i sig det iakttagen av vad som mycket väl hade kunnat ligga på grillen.

Plötsligt mitt i en tugga av en hamburgare vill min flickvän lite med andnöd göra oss uppmärksamma på att zebrorna hittat upp till staketet. Inga konstigheter, om det inte vore för att jag påpekat just detta en halvtimme tidigare. Vaket, hjärtat. Vaket.

Jag blir inte förvånad om hon helt hysteriskt väcker mig i natt för att berätta att Michael Jackson har dött…

andra bloggar om , , , , , , , ,

14:18 juli 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , ,