Lyckokaka? Ja, verkligen…

Den där Leila stod och bakade i rutan igen.

Det intresserar mig föga. Dock inspirerar hon till detta inlägg via sitt lyckokaksbak.

Minns min första utemiddag med Kärleken. Det råkade dessutom vara min födelsedag. Det var hos någon kines i dåvarande hemstaden Sundbyberg på restaurangtäta Järnvägsgatan.

Det handlar om lyckokakan. Det var lite så romantiskt löjligt nyfiket vi knäckte dem. Minns inte riktigt vad som stod på lappen i Kärlekens lyckokaka. Det var förmodligen något som utan problem kvalar in på alla tiders klichétopp. Gott så. Meddelandet i min fortune cookie är dock svårt att glömma.

Ingenting.

Exakt så. Den var tom den där stackars torra jävla skitkakan. Helt ärligt. Hur jävla ledsamt patetiskt det än må vara att önska någon slags vägledning av en masskopierad felstavad floskel i ett helt vedervärdigt osmakligt bakverk kan det inte vara helt lyckobringande att få en tom kaka.

Det är väl det minsta man kan begära på sin födelsedag? En liten spådom på låtsas. Och en tom LYCKOkaka på första middagsdejten… Det var som om restaurangens alla gäster i kör skrek…

Ge dem notan nu så de kan sticka härifrån och avsluta eländet!

Nu gick det ju så förbannat mycket bättre och av oss som ett blev så mycket mer än det ingenting som förutspåddes.

Men ändå. En liten lättare start hade väl inte varit för mycket begärt?

Andra bloggar om , , , , ,

23:15 maj 7, 2008 Publicerat av | Allmänt | 4 kommentarer

etiketter: , , , , ,