Robin säkrar bragdguldet?

När Robin Söderling slog Rafael Nadal i Franska Öppna tidigare i år började det skrikas om bragdguld. Visst. Vinsten var i det närmaste osannolik.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna gav facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå.

Robin bröt Nadals svit på 31 raka vinster i Franska Öppna och dödade därmed drömmen om en femte raka titel. Den ynkliga spanska superdivan blev dessutom så knäckt att han var tvungen att ta en paus från tennisen ett par månader.

Inatt har Robin möjlighet att bryta ännu en makalös svit. Roger Federer jagar sin sjätte raka titel i US Open och har fram till idag 39 raka segrar i tävlingen. Dessutom skulle han då bryta den föga smickrande sviten av elva förluster på elva försök mot den nuvarande världsettan.

Robin är förmodligen närmare nu än någonsin. Robin har förvisso inte satts på några större prov i turneringen än men det jag sett har imponerat på mig. Federer har inte alls imponerat. Möjligen höjer han nivån nu mot Robin när det behövs. Men jag vet inte om det räcker.

Och om det inte gör det. Då är det dags att på allvar återuppta bragdguldssnacket. Men, helt ärligt. Vem fan bryr sig om bragdguldet? Svenska Dagbladet själva har ju inte en aning om vad en bragd är och fullkomligt pissade på sitt eget pris förra året när det tilldelades Jonas Jacobsson som från favoritposition tog Paralympicsguld nummer 14, 15 och 16. Stort? Givetvis. Bragd? Aldrig.

Bortsett från det. Vinner Robin så har han ensam dödat tennisens två längsta ännu levande sviterna i år. Två fantastiska sviter. Bragdguldet vore klart. Motståndet i kategorin är dessutom knappast överväldigande i år.

Men som sagt. Vem vet vad ordet bragd betyder när juryn sammanträder i år.

andra bloggar om , , , , , , ,

17:14 september 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Trist tennis bjuder på stor humor

Tennisen är inte vad den var för många år sedan. Dagens stora stjärnor är en spanjor med stora armar, lite extra hår och ett pannband och en schweizare lika pålitlig och tråkig som, passande nog, en klocka.

Dagens tennis saknar profiler. Profiler som McEnroe, Connors, Nastase, Leconte. På banan vill säga. På presskonferenserna finns det fortfarande några som bjuder på stor underhållning. Andy Roddick är kungen. Och det har nu visat sig finnas en drottning. Inte lika självklar som kungen. Och jag vet inte om hon har några fler lustigheter att förgylla sitt CV med, men följande diamant räcker långt.

Den tidigare belgiska världsettan Kim Clijsters avslutade sin karriär bara 23 år gammal för två år sedan. Nu har hon gjort comeback och inför matchen i andra rundan i pågående US Open analyserades motståndet, smått korpulenta fransyskan Marion Bartoli.

She’s improved a lot compared to a few years ago when I was still playing. I still think her weakness is her movement.

Vilket då är belgiska för hon har blivit bättre men hon är fortfarande fet

Jag vet inte om det verkligen gick hem som ett skämt. Eller om det ens var menat som sådant. Men jag  och en annan expert bildar en duo som bollar idéer kring spel på tennis och som länge raljerat kring Bartolis lite för breda uppenbarelse. För oss är det något av en monsterhit.

andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

10:41 september 3, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,