Jag är viktig…

Jag tar tillfälligt avstånd från mitt aningen bittra jag och levererar nedan någon slags hyllning. Någon slags solskenshistoria. Bara så långt känns det lite väl obekvämt.

Jag var på banken idag.

Jag var där en minut över tio. En minut efter att dörrarna slagits upp. Vad hjälpte det? Kontoret var redan välfyllt av kunder.

Jag anade snabbt att mitt korta ärende skulle tvinga mig köa obehagligt länge samtidigt som solen var på sitt allra bästa humör utanför. Fan..

Jag klev missnöjt fram till nummerlappsautomaten och tog ett djupt andetag för att förbereda mig innan jag skulle få veta exakt hur lång kön framför mig var. Väl framme tvingades jag välja. Antingen att trycka på knappen och få ett nummer tilldelat eller att sätta in mitt Nordea VISA och hamna i en annan kö. En kö med någon slags förtur påstods det.

Jag fnös till lätt för att markera att jag inte ens det minsta litade till det där om förtur. Ändå valde jag det senare alternativet. Bara ett par kassor av sex, sju var bemannade. Det nu betjänade numret var 002. Jag hade 301. Mycket mer hann jag inte notera innan just mitt nummer började blinka. Jag hade svårt att tro det. Som ännu ett avsnitt ur Arkiv X. Fan, de börjar bli många nu…

Jag hann bara ta nummerlappen och inse att det säkert var drygt tjugo kunder före mig innan jag faktiskt behandlades med utlovad förtur. Det var nästan så att jag hann skämmas lite när jag från bakersta delen av det ganska stora kontoret skyndade mig fram till kassan samtidigt som jag passerade ett stort antal som faktiskt var där före mig…

Det är inte ofta. Men idag är jag det. Jag är VIP. Och jag älskar det.

Andra bloggar om , , , , , , , ,

14:08 maj 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 5 kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,