En gala jag redan glömt

Fotbollsgalan.

Fantastiskt vad lite man kan få uträttat på två timmar.

Väldigt lite underhållning. Överhuvudet taget väldigt lite gala. Vad annat att vänta när vår enda världsstjärna Zlatan någon timme innan deklarerat sitt tvivel inför fortsatt landslagsspel? Han har väl som jag påpekade i förra veckan förstått att han har spelat sitt sista mästerskap.

Och nu…! Adam Alsing slog på stora trumman som för att presentera något alldeles extra. Han slängde ur sig alla möjliga utmärkelser som vunna mästerskap, kungamedaljer och en brittisk riddarorden. Det var en storslagen presentation och nu väntade man sig en fantastisk entré. Och så rullade en minuterlång video och salen reste sig och levererade en ovation till en man som inte brydde sig om att vara där…

Årets mål.

Hur fan går det till när de nominerar kandidaterna? Hårdast skott vinner? Det är sällan någon finess över målen som kandiderar som Årets mål. Varför tittar de inte på alla mål? Hur låter det när de får uppdraget? Ta något mål från de två första omgångarna, något mål från de två sista och så blundar ni och tar ett från damallsvenskan för jämställdhetens skull. Resterande 500 mål däremellan? Skit i dem. Vem bryr sig? Det är Fotbollsgalan…

Tobias Hyséns näst sista mål nominerades. Inte för att det var snyggast. Utan för att det föll inom ramen för vad nomineringsjuryn orkar gå igenom.

Emil Johansson vann väl rättvist av de nominerade. Men helt ärligt. Och även från en svartgul… Att Tobias Hyséns andra mål hemma mot Kalmar inte ens var nominerat är ett skämt. (6:25 in i klippet)

Det några sekunder långa inslaget där Reinfeldt stegade upp och avlossade högersläggan var längre än hyllningen av svenska mästarna. Dessutom verkade den löjligt korta hyllningen endast vara en ursäkt för Jessica Almenäs att lite för många gånger få säga Tack mannen.

Hela galan är bara en soppa. Hur i helvete kan Jos Hooiveld och Olof Mellberg vara nominerade till samma pris? De bär inte samma nationalitet och spelar inte i samma liga. Antingen arrangerar man en gala för Allsvenskan. Eller för svenska fotbollsspelare. Nuvarande cirkus är helt löjligt ointressant.

Och han som la grunden till det svenska VM-kvalfiaskot fick pris som bästa mittfältare…

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

01:33 november 10, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Zlatan har spelat sitt sista mästerskap

Erik Hamrén är klar.

Trots det tidigare förbannat osmidiga initiativet som resulterade i strandade förhandlingar har Lagrell lyckats teckna kontrakt med en stolt och tacksam förbundskapten.

Men… Vad för slags magiker är Hamrén? Förbundet skriver på sin hemsida…

Parterna är nu eniga om att Hamrén kvarstår som huvudtränare för Rosenborg fram till 31 augusti 2010, då han övergår att på heltid leda det svenska landslaget över kvalet till VM i Brasilien 2014.

Han tar över landslaget på heltid samtidigt som kvalet till EM 2012 i Polen och Ukraina inleds. Vad för slags garantier har Hamrén lurat i Lagrell som är skäl nog att ignorera ett mästerskap som möjligen skulle vara Zlatans sista?

20:59 november 4, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 5 kommentarer

etiketter:

Malta, Zlatan och Idol

Intresset kokar inför den så förbannat viktiga VM-kvalmatchen mot Danmark. Frågan är bara vad som är viktigast. Att vinna och närma sig VM eller att förlora och skapa utrymme för en nödvändig generationsväxling?

Spelbolaget Unibet presenterar någon slags lustighet på sin sida. Patrik Ekwall intervjuar en Zlatan som gestaltas av Ehsan Dadiar. Sveriges bästa Zlatanimitatör påstår Unibet. Som ett gäng andra spelbolag håller Unibet till på Malta och man förvånas över att svensk television tydligen inte når lilleputtlandet. Hur har man annars lyckats undvika den fantastiske Robin Paulsson som gör en utomordentlig Zlatan-tolkning?

Döm själva. Vem är bäst? Robin Paulsson eller Robin Paulsson?

Från bland annat Malta och Jihde är steget inte långt till Idol.

Just Malta spelar är en roll i Idols historia. Vilket gör det än märkligare att Malta inte nås av svensk TV. Den ende maltesen som kan stoltsera med någon som helst framgång har ju formats i svensk television. Den lille vidrige fuskaren Kevin Borg. Fuskaren? Jo då. Han mörkade totalt att han var etablerad och redan hade representerat Malta i deras uttagning till Eurovision Song Contest.

Eftersom jag har haft den fantastiskt dåliga smaken att följa Idol tidigare år på bloggen kan jag väl försöka formulera någon fundering om årets upplaga som på allvar inleds idag. Det skulle förvåna mig om inte någon av Erik Grönwall, Tove Styrke Östman eller möjligen underdog Calle Kristiansson vinner.

Men viktigast av allt… När kommer den gamla juryn tillbaka?

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

19:14 oktober 9, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Jag såg det för tre år sen…

Zlatan vann förvisso italienska skytteligan. Men svensken att hylla i söndags fanns i Paris. Och hoppet om ännu större framgångar lever än.

Är man inte riktigt påläst är det svårt att förstå hur stor segern mot Rafael Nadal är. Nadal är de senaste årens absoluta gruskung. 2005 slutade han året som tvåa på världsrankingen och sedan dess har han behållit topp2-status. Sedan augusti förra året återfinns han överst på rankingen och försprånget har vuxit så stort att man finner det löjligt att påstå att någon annan än Nadal ska toppa listan vid årets slut.

Nadal kom till Paris för att vinna sin femte raka titel. Från och med 2005, det år då Nadal vann Franska Öppna som debutant, hade han 156-5 på grus innan mötet med Söderling. De senaste 145 matcherna ger facit 142-3. I snitt en segersvit på 48 matcher innan varje förlust. Ett helt osannolikt facit i tennis på absolut toppnivå.

För tre år sedan var jag på plats i Paris. Jag imponerades redan då av Söderlings respektlösa sätt att spela mot Nadal. Spanjoren hade då visserligen bara vunnit grus-trofén en gång, men han hade då 53 raka vinster på gruset och ansågs redan oslagbar. Nadal vann tämligen lätt då, 6-2 7-5 6-1. Men Robin bröt Nadals serve två gånger och visade stor potential. Den potentialen lurade mig att tro att han skulle bli något stort. Men skallen har aldrig varit med Robin. I Grand Slams har han kunnat förlora mot vem som helst. Och med uteblivna rankingpoäng har han dessutom haft oturen att stöta på de bästa alltför tidigt i turneringarna.

Jag lever fortfarande med någon slags övertro på Robin Söderling. Men att han överhuvudtaget skulle ha någon chans att besegra Nadal på gruset i Franska Öppna var även jag förnuftig nog att inte tro på. Just då stämde dock allt och Nadals saga såg sitt slut.

Att besegra en kung måste naturligtvis kännas fantastiskt. Extra skönt med tanke på den där hatmatchen i Wimbledon för två år sedan. Nadal vann i skiljeset i en match som pågick i fyra dagar störd av regn. Nadal agerade lika osportsligt som vanlig och Söderling gjorde narr av honom. Ett envägs ordkrig fick liv. Nadal grät lite och påpekade Robins impopularitet. Robin var stor nog att hålla tyst.

De heta känslorna och hatet vilar kvar. Nadal skyllde på allt möjligt efter förlusten. Inte ett ord om Robins uppvisning. Dessutom ville han påstå att han såg något positivt i förlusten. Underbarnet Rafael Nadal från Mallorca har utvecklats till en vidrig superdiva.

Svensk media visar sällan intresse för tennis. Av den anledningen är de dessutom väldigt dåligt pålästa. Bland annat refererar man så gott som alltid till spelare utanför topp 10 som okänd. Och när Söderling inför slakten av Davydenko kunde nå Grand Slam-semifinal skulle han bli den första att göra det sedan Thomas Johansson i Australian Open 2002. Att Jonas Björkman gick till semifinal i Wimbledon 2006 fanns ingen anledning att minnas.

Thomas Johansson vann visserligen Australian Open 2002. Magnus Norman gick till final i just Paris 2000. Men ingen av dem gjorde egentligen något värt att imponeras av. Med lite tur i lottningen krävdes ingen seger mot någon på topp 10 för att Johansson skulle få lyfta pokalen. Marat Safin, då rankad 11, blev den siffermässigt svåraste motståndaren. Samme ryss blev Normans finaste skalp i Paris, då rankad 12. Men när Norman stötte på motstånd från topp 10 tog det slut i finalen. Björkman slog 13-rankade Stepanek i Wimbledon innan han slaktades av Federer.

Robins prestation är redan större.

Idag spelar Robin semifinal mot chilenaren Fernando Gonzalez. På sin väg har han slagit världsettan och dessutom ytterligare två av världens bästa grusspelare. Oavsett dagens resultat har Söderling onekligen stått för den bästa svenska insatsen i en Grand Slam på 2000-talet.

I inledning påstod jag att Nadal sitter säkert på tronen. Så såg det ut innan Franska Öppna. Nu har mycket möjligt Robin Söderling påbörjat detroniseringen av världsettan.

intressant om , , , , , , , , , ,

08:43 juni 5, 2009 Publicerat av | Uncategorized | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Experter utan kunskap

Det har väl knappast kunnat undgås att fotbollens europamästerskap har blåsts igång.

Ett par dagar innan hörde jag om resulatet av någon enkät som Aftonbladet presenterade. Det var en väldigt stor andel som trodde att Zlatan skulle bli mästerskapets stora flopp och för en gångs skull är Aftonbladets läsare inte helt ute och cyklar.

Zlatan kan mycket väl bli Sveriges stora flopp i EM. Man måste ha förväntan på sig för att kunna floppa och några förväntningar på blågult som lag eller någon annan enskild spelare går knappast att ha. Zlatan är den ende som kan floppa. Därmed inte sagt att han gör det.

Det finns dock andra svenskar som kan floppa. TV4 har samlat dem alla. Och de har redan gjort bort sig. Hedman, Fjellström, Kåmark. Vad är det för jävla experter?

Tur att Bojan Djordjic får ordet i slutet och kan reda ut handssituationerna för att påpeka vad som verkligen är straff och inte är det.

Mästerskapet blir inte detsamma utan Glenn Strömberg.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

12:40 juni 9, 2008 Publicerat av | Allmänt | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , ,