Någon har mördat Tomten!

Åter igen. Eller inte. Skit samma. Och nog om det.

En fluga gör ingen sommar och två inlägg knappast heller någon blogg.

Jag har haft det utomordentliga nöjet att väcka känslor via funderingar på bloggen. Förmodligen en stor del hat. Förhoppningsvis en större del skratt. Rimligen även många stunder eftertanke. Bara genom att nu hålla käft och frånvara tacksamt nog även saknad och förvåning.

Cirkus Schlager har pågått i flera veckor och går snart ur sista sväng och in på upploppet. Ännu inte ett ord från den de lärt känna som en smått manisk entusiast av Melodifestivalen. För att inte skräda orden en riktig jävla schlagerbög.

Allt sedan bröderna med guldskor showade hem medaljen av samma ädla metall 1984 i Luxemburg har Melodifestivalen varit en högtid mer obligatorisk än självaste julafton. Jag har förvisso något minne av att genom lykta dörrar från sovrummet ha hört Carola placerat sig trea året innan. Jag var tydligen för liten för att vara uppe så sent. Eller så skulle jag bara skyddas från det fasansfulla religiösa. De kloka tar rygg på det senare.

Melodifestivalen har helt enkelt varit förbannat viktig. Jag har lyckats samla på mig varenda bidrag som deltagit i den svenska upplagan. Jag har högar av urklipp av artiklar som behandlar spektaklet. Och sedan i samband med att jag själv blev publicerad hade intresset dött. Ett sorgligt antiklimax.

Som medlem av juryn i förra årets final fick jag insyn i hur kontrollerad utgången av finalen är. Föregående inlägg sammanfattar. Det är helt enkelt inte roligt längre.

Vilken är vitsen att svenska folket skall plöja ner miljoner i kostnader för telefonröster när utgången omöjligen kan förändras?

Varför skall man sitta och undra vem som ska vinna? Undra. Hoppas. Rösta. Vi luras engagera oss för att tro att vi har något med utgången att göra samtidigt som vi inte har en aning om hur grunden till seger formas av ett svartbygge i SVT:s lokaler runt om i landet.

Fram till och med förra årets final har jag stenkoll sedan festivalens start på artister, låtar, texter, placeringar och allt möjligt löjligt vetande. Nu bryr jag mig inte nämnvärt. Två av deltävlingarna missade jag. De andra två tappade jag fokus i någonstans halvvägs bortdribblad av löjeväckande röstningsprocedurer.

Jag skall följa kvällens final. Men jag gör det utan större intresse. Tidigare har jag haft mina favoriter. Såklart. Det har varit viktigt vem som vann. Idag har jag bara nästan koll på hela startfältet. Vem som helst får vinna. Det stör mig föga.

Jag har bestulits på en högtid. Som om någon mördat Tomten.

Andra bloggar om schlager, melodifestivalen

15:13 mars 14, 2009 Publicerat av rosenblom | Melodifestivalen 2009 | 4 kommentarer

etiketter: melodifestivalen, schlager