Tävlingen ingen vill vinna – efter att de förlorat…

Ålder sätter sina spår. Reaktionshastigheten lider tydliga brister. Så kommer då någon slags rapport kring Melodifestivalen. Bara en vecka för sent.

H.E.A.T. men inte längre önskade halvdana gruppen från Vilda Väsby, tryckte i sig whiskey innan repen och deklarerade det osmakliga i att tävla i musik och att de överhuvudtaget inte hade något intresse av att tävla vidare i Moskva.

Caroline af Ugglas hade upplevt sin största mardröm om hon vunnit. Ett deltagande i europafinalen kostar tydligen någon miljon vilket hennes eget skivbolag skulle tvingas hosta upp. Så istället för att ens vara lite lite ledsen över att inte ha vunnit är hon istället förbannat lycklig att hon slapp.

De dåliga förlorarnas bortförklaringar haglar aldrig så tätt som efter finalen i Melodifestivalen. Förr lät snyftarna skalla FEL LÅT VANN. Nu ville de inte ens vinna. Alltså, efter att de förlorat…

Och inte nog med. Till och med segrarinnan själv är bortbokad under finalen.

Jag orkar inte raljera i något lägg ner skiten, men kanske ska vi stå över ESC så att vi slipper skicka iväg någon stackare som ändå helst av allt inte alls vill.

Till i år försvann Luuk och Björn Gustafsson plockades bort för att fokus skulle riktas mot musiken. Petra Mede ersatte med tydlig uppgift att häckla och håna deltagarna. Som i… fokus på musiken. Dorsin tog över som pausfågel. Med extra mycket tid. Och extra uselt material. Som i… fokus på musiken. Nu avslutades förvisso Dorsin oförglömligt. Oförglömligt på det mest positiva sätt. Men ändå.

Mede som presenterade andra finalisten som bidrag sju och hävde ur sig det smått fantastiska den 2 mars 2007 i år var ett historiskt datum… Vilket datum sa du?

Festivalen bjöd på sina floskler och märkvärdigheter. Förutom det lustiga missriktade fokus på musiken och Medes mentala frånvaro.

Som den annars vad det verkar tillbakadragne Emilias rent hysteriska framträdande i färskt knullrufs. Och primalskriket efter slutförd insats.

Som lilla Molly… Det har alltid varit en dröm att vara med i Melodifestivalen. Jag kommer ihåg när jag var liten… Vilket fantastiskt minne hon har som kommer ihåg sin nutid.

Och så då Tingeling. Och ursäkterna kring denna. Och ursäkterna för ursäkterna…

Kanske roligast var intervjun i radio inför BWO:s medverkan när Bard synnerligen entusiastisk malde på om hur fantastiskt Rolinskis röst utvecklats och nu landat i en mogen mans röst. Och om hur han såg potentialen för länge sedan och på nära håll få följa utvecklingen. Ingen annan kan tycka att den är något annat än just densamma som tidigare. Den från gosskörens maskot.

Melodifestivalen lever vidare. Hur mycket sämre den än blir. Och trots alla anklagelser om fusk. Vem fan bryr sig? Ingen vill ju vinna ändå…

Andra bloggar om melodifestivalen, schlager, esc, eurovision song contest, h.e.a.t., caroline af ugglas, malena ernman, kristian luuk, björn gustafsson, petra mede, henrik dorsin, tingeling, floskler, emilia, molly sandén, bwo, alexander bard, martin rolinski, fusk

12:07 mars 22, 2009 Publicerat av rosenblom | Melodifestivalen 2009 | 4 kommentarer

etiketter: alexander bard, björn gustafsson, bwo, caroline af ugglas, emilia, esc, eurovision song contest, floskler, fusk, h.e.a.t., henrik dorsin, kristian luuk, malena ernman, martin rolinski, melodifestivalen, molly sandén, petra mede, schlager, schlager-em, tingeling