Sörjer Söderberg

En något sen reflektion från förra årets festival.

Ingen av förra årets två bästa låtar kvalificerade sig till finalen. Nina Söderbergs Tick Tock och Star Pilots Higher. Jag vet inte hur det kom sig men jag fann mig själv rotandes i siffror från förra året. Siffror jag inte bekantat mig med tidigare och jag upptäcker att det verkligen inte var några mil ifrån att förra årets final fick ett helt annat utseende.

Först var det Nina Söderberg som led nederlag av förra årets korkade system och besegrades av Emilia och försvann direkt i delfinalen. 59122 röster mot 60471. Ynka 1300 röster fler placerade Emilia fyra i andra röstomgången vilket skickade ut Nina. Emilia gick som bekant sedan direkt till final. Och så var det Star Pilots som med sina 107000 röster i Andra Chansen-finalen bara var 3600 röster från att besegra Caroline af Ugglas. Den senare slutade sedan tvåa.

Det är marginaler som skriver historia. I år måste man väl ändå påstå att SVT skapat någon slags ordning. Med årets rättvisa system hade inte dessa skandaler inträffat. Men vad hjälper det Nina och piloterna nu…?

15:58 mars 12, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2009 | inga kommentarer

Tävlingen ingen vill vinna – efter att de förlorat…

Ålder sätter sina spår. Reaktionshastigheten lider tydliga brister. Så kommer då någon slags rapport kring Melodifestivalen. Bara en vecka för sent.

H.E.A.T. men inte längre önskade halvdana gruppen från Vilda Väsby, tryckte i sig whiskey innan repen och deklarerade det osmakliga i att tävla i musik och att de överhuvudtaget inte hade något intresse av att tävla vidare i Moskva.

Caroline af Ugglas hade upplevt sin största mardröm om hon vunnit. Ett deltagande i europafinalen kostar tydligen någon miljon vilket hennes eget skivbolag skulle tvingas hosta upp. Så istället för att ens vara lite lite ledsen över att inte ha vunnit är hon istället förbannat lycklig att hon slapp.

De dåliga förlorarnas bortförklaringar haglar aldrig så tätt som efter finalen i Melodifestivalen. Förr lät snyftarna skalla FEL LÅT VANN. Nu ville de inte ens vinna. Alltså, efter att de förlorat…

Och inte nog med. Till och med segrarinnan själv är bortbokad under finalen.

Jag orkar inte raljera i något lägg ner skiten, men kanske ska vi stå över ESC så att vi slipper skicka iväg någon stackare som ändå helst av allt inte alls vill.

Till i år försvann Luuk och Björn Gustafsson plockades bort för att fokus skulle riktas mot musiken. Petra Mede ersatte med tydlig uppgift att häckla och håna deltagarna. Som i… fokus på musiken. Dorsin tog över som pausfågel. Med extra mycket tid. Och extra uselt material. Som i… fokus på musiken. Nu avslutades förvisso Dorsin oförglömligt. Oförglömligt på det mest positiva sätt. Men ändå.

Mede som presenterade andra finalisten som bidrag sju och hävde ur sig det smått fantastiska den 2 mars 2007 i år var ett historiskt datum… Vilket datum sa du?

Festivalen bjöd på sina floskler och märkvärdigheter. Förutom det lustiga missriktade fokus på musiken och Medes mentala frånvaro.

Som den annars vad det verkar tillbakadragne Emilias rent hysteriska framträdande i färskt knullrufs. Och primalskriket efter slutförd insats.

Som lilla Molly… Det har alltid varit en dröm att vara med i Melodifestivalen. Jag kommer ihåg när jag var liten… Vilket fantastiskt minne hon har som kommer ihåg sin nutid.

Och så då Tingeling. Och ursäkterna kring denna. Och ursäkterna för ursäkterna…

Kanske roligast var intervjun i radio inför BWO:s medverkan när Bard synnerligen entusiastisk malde på om hur fantastiskt Rolinskis röst utvecklats och nu landat i en mogen mans röst. Och om hur han såg potentialen för länge sedan och på nära håll få följa utvecklingen. Ingen annan kan tycka att den är något annat än just densamma som tidigare. Den från gosskörens maskot.

Melodifestivalen lever vidare. Hur mycket sämre den än blir. Och trots alla anklagelser om fusk. Vem fan bryr sig? Ingen vill ju vinna ändå…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

12:07 mars 22, 2009 Publicerat av | Melodifestivalen 2009 | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Någon har mördat Tomten!

Åter igen. Eller inte. Skit samma. Och nog om det.

En fluga gör ingen sommar och två inlägg knappast heller någon blogg.

Jag har haft det utomordentliga nöjet att väcka känslor via funderingar på bloggen. Förmodligen en stor del hat. Förhoppningsvis en större del skratt. Rimligen även många stunder eftertanke. Bara genom att nu hålla käft och frånvara tacksamt nog även saknad och förvåning.

Cirkus Schlager har pågått i flera veckor och går snart ur sista sväng och in på upploppet. Ännu inte ett ord från den de lärt känna som en smått manisk entusiast av Melodifestivalen. För att inte skräda orden en riktig jävla schlagerbög.

Allt sedan bröderna med guldskor showade hem medaljen av samma ädla metall 1984 i Luxemburg har Melodifestivalen varit en högtid mer obligatorisk än självaste julafton. Jag har förvisso något minne av att genom lykta dörrar från sovrummet ha hört Carola placerat sig trea året innan. Jag var tydligen för liten för att vara uppe så sent. Eller så skulle jag bara skyddas från det fasansfulla religiösa. De kloka tar rygg på det senare.

Melodifestivalen har helt enkelt varit förbannat viktig. Jag har lyckats samla på mig varenda bidrag som deltagit i den svenska upplagan. Jag har högar av urklipp av artiklar som behandlar spektaklet. Och sedan i samband med att jag själv blev publicerad hade intresset dött. Ett sorgligt antiklimax.

Som medlem av juryn i förra årets final fick jag insyn i hur kontrollerad utgången av finalen är. Föregående inlägg sammanfattar. Det är helt enkelt inte roligt längre.

Vilken är vitsen att svenska folket skall plöja ner miljoner i kostnader för telefonröster när utgången omöjligen kan förändras?

Varför skall man sitta och undra vem som ska vinna? Undra. Hoppas. Rösta. Vi luras engagera oss för att tro att vi har något med utgången att göra samtidigt som vi inte har en aning om hur grunden till seger formas av ett svartbygge i SVT:s lokaler runt om i landet.

Fram till och med förra årets final har jag stenkoll sedan festivalens start på artister, låtar, texter, placeringar och allt möjligt löjligt vetande. Nu bryr jag mig inte nämnvärt. Två av deltävlingarna missade jag. De andra två tappade jag fokus i någonstans halvvägs bortdribblad av löjeväckande röstningsprocedurer.

Jag skall följa kvällens final. Men jag gör det utan större intresse. Tidigare har jag haft mina favoriter. Såklart. Det har varit viktigt vem som vann. Idag har jag bara nästan koll på hela startfältet. Vem som helst får vinna. Det stör mig föga.

Jag har bestulits på en högtid. Som om någon mördat Tomten.

Andra bloggar om ,

15:13 mars 14, 2009 Publicerat av | Melodifestivalen 2009 | 4 kommentarer

etiketter: ,

Korrekt om fusket i Melodifestivalen

Jag vaknar kort till liv.

Jag känner mig manad att kommentera de anklagelser som for i luften i mitten av februari.

Johan Norberg slängde i direktsändning från SVT:s morgonsoffa ur sig något som kallades ett avslöjande om hemligheterna kring juryarbetet i Melodifestivalen. (Norberg avslöjar…)

Just det. Exakt vad ni tidigare kunnat läsa i min blogg. (Regisserat resultat?) För ETT ÅR sedan…

Aftonbladet tog rygg (Jurymedlem till attack…) på mitt blogginlägg då och publicerade kartläggningen av oegentligheter i juryarbetet. Ändå presenterar de Norbergs så kallade avslöjande som något nytt.

Det skall dock påpekas att det är en väsentlig skillnad i min och Norbergs version. Norberg ljuger.

Som medlem av juryn i förra årets final fick jag insyn i hur kontrollerad utgången av finalen är. Björkman väljer ut det vinnande bidraget och ”tävlingen” manipuleras in i minsta påverkbar detalj för att verkligheten skall följa manus. Sammanfattat rör det sig om hur generalen beordrade jurygrupperna att bedöma bidragen och på vilket sätt bidragen presenterades. Det är gamla nyheter så jag håller det kort. Bidragen skulle bedömas som om vi varken hade hört låtarna tidigare eller hade någon minsta aning om vilka artisterna var. Med dessa förutsättningar kan någon omöjligen finna rättvisa i att Perrellis på förhand värsta konkurrent Sanna Nielsen inför juryn får tävla med det framförande som hon gjorde efter att hon blivit belönad finalplatsen, då hon med lycklig gråt i ögon och hals lämnades utan möjlighet att leverera hela texten.

Gamla nyheter tyckte dock inte musikern Johan Norberg att det var. Norberg satt i direktsändning i SVT i mitten av februari och avslöjade hemligheter kring juryarbetet ifjol. Avslöjande skriver Aftonbladet och upprepar det de skrev för ett år sedan efter mitt inlägg på bloggen. Dessutom far Norberg med osanning. Björkman kontrar: Norberg refererar till ledord som aldrig har sagts. Vad som sagts på SVT:s direktiv är att de ska tänka Eurovision 2008, hits, internationellt och att det inte ska vara något som bara funkar lokalt i Sverige.

Dessa direktiv fick vi per telefon strax innan juryarbetet skulle ta vid. Direktiven gick ut till alla jurygrupperna samtidigt. Norberg har fel. Men det tog ju ett år innan Norberg vågade öppna käften så möjligen är det att man med tiden glömmer en bidragande faktor till lögnerna.

Och att det tagit ett år för Henrik Bie och Örjan Englund att polisanmäla är fan ett stort skämt.

Björkman har rätt den här gången. Men det berättigar knappast det fusk som pågår. Om nu Björkman skall detroniseras gör man det lättare med korrekta anklagelser. Inte med lögner som Norbergs.

Norberg satt tydligen i juryn. Precis som jag. Han hade möjlighet att åstadkomma något. Han har plockat ut något. Jävligt nog återgivit det inkorrekt och än värre uteslutit det allra värsta… Men löjligast av allt… Varför har han väntat ett år?

Håll i hatten om ett år. Då kommer Johan Norberg avslöja att USA har fått en svart president. Och Aftonbladet följer efter…

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

13:56 mars 14, 2009 Publicerat av | Melodifestivalen 2009 | 2 kommentarer

Att ta ut segern i förscott…

Någon som såg Dansbandskampen?

Det var en kollega som slängde ur sig frågan som lockade mig att fälla något dräpande. Ibland önskar man att man kanske höll käften. Det här var exakt ett sådant tillfälle. Fast tvärtom. Jag höll käften men önskar att jag istället serverat mig en mycket olustig position.

Fan va jag plötsligt ville sparka på Scotts. Jag skulle kunna låtsas att jag inte sett det. För alla har väl ändå tvingats på kunskapen om Scotts och Larz Kristerz existens? Men jo. Dessvärre. Jag har sett det. Och igen. För det är ändå en fantastisk lyteskomik de bjuder på. Sveriges bästa dansband ska koras och det bjuds på det ena pajasspektaklet efter det andra. Det blir bra skrattretande. Det är som att utse Årets rätt i Etiopien. Det finns ju inte ens någon mat där…

Kollegan är tydligen släkt på något sätt med sångaren i det förstnämnda bandet. Och det sparades föga på superlativen. Hon var stolt på något sätt. Och jag ville inte ta det ifrån henne.

Det löjligaste med Scotts är de jubelscener som följde efter att Christer Björkman avslöjat att han ville erbjuda dem en plats i Melodifestivalen. Inte en tanke på att de kunde ha tilldelats en riktig skitlåt. Bara jubel. Men det konfirmerar bara det som tidigare bekräftats. Dansband är nöjda med vad som helst. Återigen. Skrattretande.

Mer Melodifestival. Markoolio debuterar nästa år. Han gör det smått överraskande med en ballad.

Markoolio som sångare…

Jag har hört honom sjunga en gång. Då som publikvärmare inför ett av mina egna bejublade framträdanden. Nåväl…

För att ytterligare knyta ihop inläggets olika kapitel… Det var någon slags premiär av föreställning Rickard+Magnus=Sant på Göta Källare. Dansbandskampens jurymedlem Magnus Carlsson. Carlsson sjöng. Engfors mimade. Det var en stor samling så kallade kändisar på plats och efter showen samlades de kring karaokescenen. Markoolio gjorde succé förmodligen enbart tack vare det publikfriande försöket. Jan Johansens Se på mig lät verkligen inget vidare. Direkt efter klev jag upp och levererade världsklass. Såklart. Förlåt Marko…

Jo. Jag har hört honom sjunga ytterligare ett par gånger. Det har knappast låtit bättre…

Men jag är inte det minsta orolig. När det är på riktigt misslyckas Markoolio fan aldrig. Men eftersom Melodifestivalen utvecklats till ett jävla skämt och knappast kan kallas på riktigt står tusenkonstnären helgarderad.

Avslutningsvis. Ursäkta rubriken. Ett år i Göteborg och redan miljöskadad. Eller se det som en hyllning till den gode Oldsberg vars På Spåret ikväll inleder ytterligare en säsong.

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

13:08 november 28, 2008 Publicerat av | dansbandskampen, Melodifestivalen 2009 | 7 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,