De slitna orden upprepas

Ja, det blev så där löjligt tomt som det blir. Som om det faktiskt spelade någon roll…

Det är förbannat slitna ord. Och det är nästan så att jag ber om ursäkt innan jag återanvänder dem. Slitna men väldigt exakta. Fel låt vann.

Det är inte det att Bergendahls This is my life är dålig. Det är den inte. Det har jag sagt förut. Cher möter Tracy Chapman. Det är klart det är bra. Och till och med bättre än så om man vill ta i. Men den är i sammanhanget tråkig, tråkig, tråkig.

Att min favorit Peter Jöback kom näst sist var förstås beklagligt. Men vem bryr sig egentligen om man kommer tvåa eller nia? Bara segern är värd något extra. Det gick inte mycket bättre för återstoden i min favorittrio. Darin blev fyra och Andreas Johnson sexa. Jag vidhåller det jag skrev innan. Trion förstörde varandras medverkan. Tre manliga ballader som stjäl röster av varandra. Som jag skrev skulle Johnson och Jöback visa sig lida tyngst nederlag av det. Jag är övertygad om att vilken som helst av dessa tre låtar hade vunnit i en duell mot Anna Bergendahl.

Programledarna exkluderat var det annars en underhållande festival. Bra nivå på tävlingen och ännu en gång ett mycket bra pausnummer i finalen. Främst noterar jag hur Lotta Engberg bara blir snyggare och snyggare…

Och vi fick ytterligare bekräftelse på att Zelmerlöv ska släppa programledarrollen och bara sjunga. Skomakare, bliv vid din läst… Han gör en imponerande insats på Eye of the tiger. I övrigt är hans insatser som programledare gång på gång på en beklämmande bolibompa-nivå.

Som jag påpekade upprepade gånger innan finalen skulle den internationella juryns insats visa sig vara helt meningslös. Europa placerade Bergendahl på sjunde plats vilket borde ha varit tillräckligt för att Bergendahl inte skulle vinna. Man kan ju tycka vad man vill om att flytta ut beslutet om vilka som ska vinna Melodifestivalen. Men faktum är att om man vill ha hjälp med att kora en europeiskt gångbar vinnare kan man inte hålla för öronen när sedan hjälpen delger oss sina tankar.

Avslutningsvis tycker jag att det är för jävligt att de som faktiskt tävlar, låtskrivarna, inte får ta plats i green room.

13:07 mars 16, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

Europa sänker Bergendahl

Jaha. Då var eländet över för den här gången. De europeiska jurygrupperna befarades förstöra tävlingen. Jag påpekade att de skulle vara totalt betydelselösa. Sällan har någon varit så ensam om en åsikt och ändå haft så rätt.

Det var ett intressant grepp. Men med systemet som används ett förbannat eldande för kråkorna. Anna Bergendahl lyckades på intet sätt övertyga Europa. De europeiska jurygrupperna placerade Bergendahl på sjunde plats. Sjunde! En liten fingervisning om hur det kommer gå i Oslo…

Till höger det sammanfattade resultatet från de europeiska jurygrupperna.

Mycket mer orkar jag inte få ur mig nu.

23:25 mars 13, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | 2 kommentarer

Lögnerna om undersökningen

Aftonbladet presenterar resultatet av en undersökning idag av vilken de drar slutsatsen att Anna Bergendahl vinner Melodifestivalen. De närapå lovar att Bergendahl vinner. De gör det med motiveringen att ”0mröstningen har hittat vinnarna FLERA gånger tidigare”.

Vi kan väl till att börja med enas om att flera åtminstone borde vara minst tre? Vidare kan vi väl enas om att en undersökning som denna måste representera tittarna? Att fråga ett urval som ska representera svensken kan inte ge någon fingervisningen om hur juryn röstar.

Först nämner Aftonbladet förra året och att undersökningen där ”tog fram Caroline af Ugglas och Malena Ernman”. Ok. Undersökningen hade alltså rätt om den fick gardera sig med ett alternativ? Redan där anar man oråd. Och vill man granska detta närmare krävs bara några sekunder för att hitta Aftonbladets artikel om samma undersökning förra året.  ”Caroline af Ugglas vinner jätterysaren ikväll”. Och sen nämner de Charlotte Perelli. Perelli vann förvisso festivalen. Men undersökningen representerar som tidigare fastslagits tittarna. Och tittarnas ”tolva” 2008 tilldelades Sanna Nielsen.

”Vi vet väl alla hur det gick” avslutar Aftonbladet för att få bekräftat tyngden av undersökningen. Visst gör vi det. Ernman slog af Ugglas och Nielsen slog Perelli. Undersökningen har alltså haft fel de två senaste åren…

Och med det resultatet vill Aftonbladet låta oss tro att Bergendahl ska vinna ikväll. Bara för att hon toppar en undersökning som de senaste två åren slagit fel. Och när Aftonbladet vill bevisa trovärdigheten i undersökningen gör de det med lögner.

Minns Aftonbladets motivering: omröstningen har hittat vinnarna FLERA gånger tidigare. FLERA vinnare som i själva verket är TVÅ förlorare… Löjeväckande. Snarare får vi bekräftat det jag antydde i föregående inlägg. Anna Bergendahl vinner inte.

15:33 mars 13, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

Siffror inför finalen

Jag har studerat oddsen under veckan. Nåväl. Studerat var väl att ta i. Jag har följt utvecklingen. Det som tidigare såg ut att vara upplagt för Anna Bergendahl följt av en utmanande kvartett har nu blivit mer av en duell mellan Bergendahl och Salem Al Fakir följt av en trio som är resterna av den ursprungliga kvartetten.

Så ser det ut hos spelbolaget Unibet. Hos Expekt däremot så ser det ut som det gjorde på Unibet tidigare i veckan. Bergendahl klar favorit följt av Salem Al Fakir, Darin, Timoteij och Eric Saade.

Andra intressanta siffror är startnummer och historik kring dessas resultat. Noterbart är att sedan starten med deltävlingar 2002 har hälften av vinnarna i finalen haft startnummer 1. Två gånger har sist startande bidrag vunnit. Bara vardera en gång har de fördelaktiga startbrickorna hamnat utanför topp 3. Måns Zelmerlöv med bricka 1 kom fyra förra året och Petra Nielsen startade sist och kom fyra 2004. Utöver det idel pallplatser.

Intressant även att titta på favoriternas startnummer. Al Fakir som går ut som åtta följt av Bergendahl som startar som nia. Det är lätt att dra slutsatsen att den största favoriten har det absolut sämsta startnumret. Tre sistaplatser de senaste fyra åren och som bäst en fjärdeplats 2007 med Sarah Dawn-Finer. Startnummer 8 däremot har fyra pallplatser med Pernilla Wahlgren och Jan Johansen bäst 2003. Noterbart är att nummer 8 har besegrat nummer 9 med god marginal varje år utom just nämnda 2007. Det känns inte helt avlägset att påstå att storfavoriten Bergendahl inte har något med slutstriden att göra idag.

Varken nummer 8 eller 9 har alltså vunnit tidigare. Statistiken talar onekligen för utmanarna Darin och Eric Saade.

* 2009 skiljde sig från övriga år då det var 11 deltagare i finalen vilket försvårar jämförelsen en aning. Om man räknar startnummer 9 som näst sist räknar vi förra året Molly Zandén som kom elva med startnummer 10. Sofia kom tia med startnummer 9. Hur som helst uselt resultat, oavsett vilket nummer man vill räkna.

andra bloggar om , , , , ,

14:55 mars 13, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

Rosenbloms topp 16

Finalen håller förvisso hög klass. Men… Den kunde ha varit ännu bättre. Här är min topp 16 av samtliga 32 bidrag.

Finalisterna i fet stil. (2) Utslagna i Andra chansen. (D) Utslagen i delfinal.

1. Peter Jöback – Hollow
2. Darin – You´re out of my life
3. Andreas Johnson – We can work it out
4. Eric Saade – Manboy

5. Elin Lanto – Doctor Doctor (D)
6. Crucified Barbara – Heaven or hell (2)
7. Ola – Unstoppable
8. Salem Al Fakir – Keep on walking

9. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän – Underbart (2)
10. NEO – Human frontier (2)
11. Johannes Bah Kuhnke – Tonight (D)
12. Jessica Andersson – I did it for love
13. Pain of Salvation – Road salt (2)
14. Anna Bergendahl – This is my life
15. Anders Ekborg – The Saviour (D)
16. Timoteij – Kom

Finalist utanför listan: Pernilla Wahlgren – Jag vill om du vågar

Jag låter listan tala för sig själv. Med ett litet undantag. Jag påminner om att det är låtarna som tävlar och att jag tänker mig Underbart framförd av Nordman. Vore det inte just underbart att höra Håkan Hemlin i en glad sång om kärlek? Helt felcastat av Björkman…


Rosenblom om finalfältet
Rosenblom om den betydelselösa juryn

17:12 mars 12, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | 2 kommentarer

Ett kaos av ingenting

Det verkar råda ett förbannat ståhej om ljusstavarna. Folk i produktion och runt omkring verkar uppriktigt oroliga för hur det ska gå. Ljusstavarna ska användas under tre nummer i finalen. I tre olika färger. En för vardera nummer. Andreas Johnson vita stavar, Anna Bergendahl gula stavar och Darin lila stavar. Nu är man rädda att publiken ska ta fel färg i mörkret.

Jag var som tidigare nämnt på plats under delfinalen i Göteborg. Då var det Darin som skulle få hjälp av  lila stavar. Och då var det förbannat viktigt att man inte aktiverade staven för tidigt för då skulle inte längre staven lysa när det var tid för rätt framträdande.

Däri sammanfattas problemet. Tror produktionen. Att stavarna bara lyser en kort tid. Och att rätt stav därmed måste aktiveras i rätt tillfälle. Det är mörkt i Globen och man är rädda att fel stav aktiveras. Därför sitter nu all tillgänglig SVT-personal och numrerar 39000 stavar per akt. Klistret i de numrerade etiketterna lossnar dock och de har på nytt fått numrera samma stavar genom att tejpa fast etiketterna…

Vad i helvete håller de på med?

I Scandinavium väntade vi lydigt enligt instruktioner och aktiverade stavarna precis innan Darins nummer. För skojs skull bar vi sedan stavarna med oss hem. Någon gång efter midnatt slocknade dem. Efter att ha lyst i närmare fyra timmar.

Så… Vad är problemet? Om samma typ av stavar används så kommer inte stavarna slockna under hela finalen. Oavsett om publiken knäcker staven och därmed aktiverar den för tidigt. Så låt dem knäcka alla innan finalen börjar och när alla lyser är det lätt att plocka fram rätt färg till rätt låt.

Istället sitter en massa clowner och stressar med att tejpa fast etiketter på 117000 stavar. Till ingen nytta.

12:27 mars 12, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

Internationell jury meningslös

För att möta Europa och nå ett mer internationellt gångbart resultat ser juryn i år annorlunda ut. Det är som förut elva jurygrupper. Men i år är bara fem av dem svenska och sex hämtade utifrån Europa. Ryssland, Grekland, Irland, Frankrike, Serbien och Norge ska hjälpa oss att fatta ett mer europeiskt beslut.

Ett intressant grepp. Men förmodligen helt meningslöst. Man påstår att juryn har lika stor makt som tittarna. Det är sant. Men bara till en ytterst minimal del. Juryn delar ut exakt lika många poäng som tittarna. Men för att juryns tolva ska väga lika tungt som tittarnas tolva måste samma bidrag få alla elva jurygruppers tolva. Skiljer sig en av jurygrupperna från övriga tio är juryns samlade tolva redan mindre värd.

Minns förra året. Malena Ernman låg åtta efter att jurygrupperna levererat sina röster. Åtta! Juryns topp 4 slutade totalt på platserna 4-7. Deras betydelse för resultatet är minimal.

Och den lär vara än mindre nu. Med sex grupper hämtade från olika delar av Europa är det lätt att anta att juryns samlade omdöme kommer att spreta alltmer. Lägg till detta tidigare rader om viktning och det krävs ingen stor matematiker för att förstå att tittarnas röster kommer att avgöra tävlingen.

Och vi har anlitat en internationell jury till ingen nytta.

08:04 mars 12, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | 4 kommentarer

Ett sällan skådat getingbo

Man tvingas bläddra många år tillbaka för att hitta ett getingbo tätare än årets final. Frågan är om det någonsin funnits något möjligt att kalla getingbo.

Egentligen finner jag bara en av kandidaterna chanslös. Pernilla Wahlgrens 80-talsdoftande Bengtzingnummer ska inte ha något att hämta i finalen. Bengtzings tre bidrag är förbannat mycket fräschare både musikaliskt och textmässigt. Och då med kunskapen om att Begtzing var klart distanserad varje gång hon deltog… Hur ska Pernilla kunna ha någon chans? Jag minns Kikki Danielsson 2006 och Anna Book 2007. 2 poäng respektive 1 poäng. Jag anar att Pernilla gör samma resa som nämnda schlagerikoner. Röstas till final av schlagerpöbeln och väl där glöms de bort. Noll poäng?

Jag var på plats i delfinalen i Scandinavium. Taket fullkomligt lyfte när Timoteij klev ut på scen. Möjligen dels för att de hade turen att kliva ut efter förbannat sömniga Linder och Getty Domein. Men mycket säkert för momentet av överraskning. Åtminstone hade jag väntat mig något sött och menlöst. Nu var det istället glatt och närapå löjligt medryckande. Jag tror att de har överraskningsmomentet att tacka för finalplatsen. Det vapnet är nu förbrukat. Timoteij tillhör medaljkandidaterna hos spelbolagen men jag tror att de får svårt att nå topp 5.

Anna Bergendahl har vuxit fram som stor favorit. Hur gick det till? Visst. Bidraget är bra. Det är ju så gott som plankat från Tracy Chapman. Det måste vara bra. Och Anna som har den goda smaken att ibland låta exakt som Cher. Det är klart det blir bra. Men den ska väl i sammanhanget inte lyckas bli bäst? Den är väl helt ärligt för trist?

Bergendahls låt är bara en av väldigt många ballader i årets final. Jessica Anderssons hyfsat anonyma ballad behöver nog tid och hinner inte växa sig stor nog för att blanda sig i slutstriden. Och så har vi en stark trio manliga ballader.

Andreas Johnson presenterar förmodligen sitt bästa bidrag av sina nu totalt fyra. Trist nog gör han det samma år som det regnar ballader och hans egen riskerar att försvinna. Jöback gör ett proffsigt supersnyggt framträdande med en fantastisk ballad och skulle möjligen ha vunnit vilket år som helst av de senaste fem. Men likt Johnson fälls han av oturen att delta när konkurrensen är som starkast.

Christer Björkman har delgivit oss sin önskan. Han vill skicka den återstående delen ur nämnda trio. Han har önskat sig Darins medverkan i flera år. Nu vill han såklart se honom vinna också. Och hur vet vi det? Darin bär bricka ett.

Och Björkman har möjligen rätt. Darins ballad är kanske årets bästa låt. Och med hjälp av sitt fördelaktiga startnummer bär det kanske hela vägen. Ett annat fördelaktigt startnummer är det sista. Och det har Eric Saade lyckats lura till sig med sitt inslag av vatten. Det startnummer som Ark hade 2007 och som Ernman hade ifjol. Kanske står det mellan Darin och Saade, den bästa låten mot den utan tvivel bästa showen. Deras startnummer skapar onekligen förutsättningarna.

Ola blir bara bättre och bättre. Tiden läker sår sägs det och jag måste erkänna att Olas alla tidiga blonda uttalanden nu pö om pö har glömts bort. Den nu smakfullt självsäkre och alltid sprudlande  skåningen bjuder på finalens absolut gladaste nummer och det är svårt att låta bli att smittas och sjunga med.

Om det är svårt att låta bli att sjunga med i Olas Nathalie 2.0 är det stört omöjligt att inte sjunga med i Salem Al Fakirs Supertramp-svängiga feelgood-pop. Efter att bara ha hört refrängen en enda gång satt den lika bekant som mitt namn i minnet och jag sjöng med. Inte för att jag nödvändigtvis ville. Utan för att det var omöjligt att låta bli. Och just det gör Salems låt svårslagen på lördag. Den är unik. Och du sjunger med. Oavsett om du vill eller inte. Och du gör det med ett leende.

Salems låt växer fram som den starkaste kandidaten till seger. Kanske inte främst för sina egna styrkor. Men av den enkla anledningen att de tre bästa låtarna i tävlingen, trion manliga ballader, kommer att stjäla röster av varandra. Johnson och Jöback kommer nog lida de tyngsta förlusterna av detta när de slåss om det äldra gardets röster. Kanske inte lika sårbar är Darin. Och Darin har som bekant bricka ett… Och Saade som går ut sist och fullständigt utklassar allt i fråga om att vara ett komplett nummer?

Det är väl någonstans där jag landar. Att Salem bör vara favorit med Darin och Saade som främsta utmanare. Samtidigt känner jag mest för Jöbacks låt. Tror jag. Vilken fantastisk röra. Jag vet inte vem som vinner. Jag vet inte vem jag vill ska vinna.

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

22:22 mars 11, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

En kort visit i schlagerland

Det ska bli några rader om Melodifestivalen även i år.

Fyra delfinaler har avverkats och likaså Andra Chansen. Det fasansfulla systemet från ifjol med dueller i delfinalerna var avskaffat till förmån för den mycket mer rättvisa metoden som nu har använts. Och det har återspeglats i resultaten. Inga överraskningar förekommer. Bästa bidragen från delfinalerna tog sig till final.

Dessvärre var SVT inte förnuftiga nog att använda det även i Andra Chansen. Därför måste vi stå ut med att de bästa låtarna däri försvann och Pernilla Wahlgren tvingas förnedras i finalen.

Med finalen bara två dagar bort blir det ett kort men kärnfullt besök i schlagerland. Möjligen något för SVT att överväga att kopiera…

22:48 mars 10, 2010 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

Handeln styr Melodifestivalen

I torsdags presenterades Årets julklapp… Spikmattan. Resultatet av det dröjer inte. Melodifestivalen presenterade idag sin andra joker. Håll i er nu… Salem al Fakir.

Allt hänger ihop på ett nästan skrattretande sätt.

andra bloggar om spikmatta, , , , ,

14:56 november 16, 2009 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | 4 kommentarer

etiketter: , , , ,

Dolph och Darin en väntad duo

SVT har börjat släppa bomberna kring Melodifestivalen. Tidigare presenterades första jokern och i förra veckan programledarna i festivalen. Snabbt la jag pusslet och i flera dagar har jag väntat spänt på att någon ska lösa gåtan. Det går vad det verkar inget vidare. Så i vanlig ordning blir det jag som får bära Sherlocks hatt.

Dolph Lundgren är programledare i år. Tillsammans med Måns Zelmerlöw. Och Darin är den hittills enda avslöjade jokern i år. De har naturligtvis inget gemensamt. Eller? Jo då. Kolla klippen…

När Zelmerlöw inte kunde medverka i reklamen fick MQ nöja sig med flickvännen Marie Serneholt som då blev joker redan förra året men till Melodifestivalen lyckas nu SVT genomföra grundidén.

Och tittar man närmare på det så blir det ännu mer intressant. Nyfiken på resterande jokrar? MQ radar upp nomineringarna…

Dogge Doggelito har skrivit en av årets låtar. Jessica Andersson sägs vara klar som medverkande. Och det är förvisso bara rykten, men rykten som viskar om A camp med Nina Persson som en av jokrarna. Osannolikt? Visst. Men i sammanhanget lustigt.

Lägg därtill superskrällen Andreas Wilson som överraskar med stort sångmässigt i reklamen och en efterlängtad comeback av textkungen Wille Crafoord och festivalen blir möjligen något att se framemot även i år.

En festival som verkar bli en längre version av MQ:s julkampanj 2008.

andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

08:57 november 16, 2009 Publicerat av | Melodifestivalen 2010 | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,