Sex Helenas segerrecept?

Helena Jonsson misslyckades igen. Hon sköt dåligt och var långsam i spåret.

Hon har till leda upprepat att OS är som vilken tävling som helst. Varken sant eller särskilt smart att lura sig själv att tro det. Om nu OS ska vara som vilken tävling som helst måste man väl ändå göra vad som helst som står i ens makt för att för att få allt omkring sig så likt som möjligt just vilken tävling som helst…? Det krävs ju inte världens skarpaste hjärna för att fatta det.

Med det noterat. Varför är inte fästmannen David Ekholm där? Hon har sagt att de aldrig har varit ifrån varandra. Nu ska hon klara pressen under OS utan sitt kanske viktigaste stöd. Det är väl inte helt långsökt att tänka sig att de med jämna mellanrum dessutom ägnar sig åt en del själsligt avkopplande övningar… Något saknar hon. Det är uppenbart.

Flyg in Ekholm. Ett skjut kanske kan rädda spelen? Möjligen ett liggande och ett stående…

23:47 februari 18, 2010 Publicerat av | 5 kommentarer

etiketter: , ,

Osannolikt brons till Anja

Bragdjuryn kan ta ledigt resten av året. Tävlingen är avgjord.

För ett dygn sedan trodde jag att karriären var över. Det såg läskigt ut. Nu har hon blåslagen och med smärtor fixat ett olympiskt brons… I chock igår. I chock idag. Vilken fantastisk kvinna.

22:33 februari 18, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , ,

Ett brons med lite tur

Med facit i hand efter att ha utnämnt gårdagen som någon slags möjlig blågul succédag är det lätt att hålla förväntningarna låga idag. Det som skulle bli spelens roligaste dag kommer förmodligen visa sig vara den absolut sämsta.

Idag är möjligheterna till medaljer inte lika stora. De finns där. Men inte ens stora prestationer ger löften om medaljer idag.

Enligt mitt medaljtips skall vi plocka hem två guld idag. Men att Anja Pärsson överhuvudtaget finns i backen efter gårdagens krasch är stort bara det. Rimligen ska hon inte ha något med medaljerna att göra om hon kommer till start. Men… Igår kraschade Petra Majdic och bröt enligt uppgift fyra-fem revben, åkte till sjukhus, återvände, vred sig i smärtor efter kvarstfinal, semifinal och slog sedan av Anna Olsson i spurten i finalen och tog brons. Kan Anja bjuda på något liknande?

Det andra guldet skulle Helena Jonsson ta men som spelen har utvecklat sig får vi kanske vara glada om Helena når topp sex. Anna-Carin Olofsson är onekligen hetare efter fjärdeplatsen i jakten. Bara en bom på 20 skott och bra fart på skidorna. Med samma resultat idag garanterar jag medalj. Dessvärre tror jag inte ACO lyckas reprisera det goda skyttet.

Ferry kommer som ACO till start med god känsla från jakten. Som ACO bara en bom och riktigt bra fart på skidorna. Men herrarnas tävling är ett getingbo. Ferry måste skjuta fullt idag för att ta medalj. I skymundan av Ferry sköt även Bergman bara en bom och åkte nästan lika bra som Ferry.

Distansloppen är alltid ovissa. Varje bom bestraffas med en minuts tillägg och skyttet är således hur viktigt som helst. Du måste ha tur med vindar och ett järnpsyke för att lyckas. Jag tror att två gamla tyska rutinerade rävar blir riktigt farliga idag. Michael Greis och Martina Beck.

Rent teoretiskt har vi fyra medaljkandidater i dagens skidskyttetävlingar. Men känslan är långt ifrån bra. Med lite tur kanske vi kan få med oss ett brons.

17:51 februari 18, 2010 Publicerat av | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , ,

Och l(os)er-medaljen går till…

Sakta, så sakta börjar jag släppa greppet om gårdagen. Men i terapeutiskt syfte måste jag slänga ur mig gårdagens helveten… Nerifrån och upp till gårdagens absolut sämsta som tilldelas min virtuella LOSER-medalj.

6. Damhockey. Sverige tar högst sannolikt brons. Man gör det trots att man inte har i turneringen att göra. På 24 minuter och 45 sekunder släppte de in 12 mål mot Kanada. 12 mål på en dryg period. Är man värd medalj då? Kasta ut damhockeyn!

5. Emil Jönsson var Sveriges mest självkara guldfavorit. Han var aldrig nära final ens.

4. Marion Rolland ingick i den seedade startgruppen på sju i störtloppet och var en av medaljkandidaterna. Hon tog ett skär. Och föll. Hennes störtlopp blev två sekunder långt. Humorfest. Fyra år till nästa chans Marion…

3. Damkronorna igen. Det står 13-0 och det är tio minuter kvar. Powerplay och mål. 13-1. Och ett sådant makalöst tv-pucks-jubel utbryter. Som ett förlösande segermål i sudden death. Va fan är det som händer…?

2. SVT. Bevakningen av curlingmatchen mellan Sverige och Tyskland som pågick i två timmar. Tionde omgången skulle avgöra hela matchen. Då bryter SVT till förmån för Kanada-Sverige. 13-0. Tio minuter kvar. Spännande…

1. Katarina Timglas. Efter den horribla insatsen mot Kanada: ”Vi gör det bra. Vi kommer in bra i matchen mot slutet och äger spelet sista tio. Plockar vi bort andrapuckarna så har vi dom…” Det var tydligen bara tillfälligheter som avgjorde matchen mot Kanada. Sverige hade inte marginalerna på sin sida. Vad blev det egentligen? 13-1? Ok…

16:00 februari 18, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Den rafflande rysaren i damhockeyn

SVT har lyckats hyfsat väl med produktionen hittills. Det ska förvisso inte vara så svårt under ett vinterspel. Det händer inte så väldigt mycket samtidigt. Och med åtta web-kanaler ska det verkligen till något extraordinärt för att misslyckas. Men i går var det så förbannat uselt.

Vi fick följa Sveriges curlingherrar mot Tyskland. Utan avbrott från andra omgången till nionde. Och inför den avgörande tionde omgången bryter man för Tre Kronor. Kanske inga konstigheter. Men i andra kanalen visar man den rafflande rysaren i damhockeyn mellan Sverige och Kanada. Tio minuter kvar och Kanade leder med… 13-0… Hur ska det gå???

Tre web-kanaler är igång. En visar Tre Kronor. Och TVÅ, jag ljuger inte – TVÅ, visar damhockeyn. FEM web-kanaler står tomma och avslutningen i curlingmatchen som vi fått följa i drygt två timmar ignoreras totalt.

Hur i helvete tänkte ni SVT?

14:32 februari 18, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , ,

Festen som dog

Den blågula festen… Jodå. Det gick väl sådär.

Det var en mycket märklig kväll igår. Jag hade byggt upp förväntningar kring vad som skulle bli spelens roligaste dag ur blågult perspektiv.

Det började med att alla åtta längdsprinters klarade kvalet. Några minuter senare började kvällen på riktigt. Lindsey Vonn besegrade sina skadebekymmer och sina konkurrenter och stod som ledarinna när Anja Pärsson noterade mellantider med löften om silver och möjligheter till guld.

Jag studsade upp ur soffan för att skrika hem en ny medalj. Ett 105 sekunder långt störtlopp bemästrades av Anja i 100 sekunder. 98. 99. 100. Ridå. Anja tappar kontrollen och fladdrar iväg 60 meter och landar på ett sätt som inte skänker stora förhoppningar.

Allt blir svart. Jag finner mig själv lamslagen. Knappt kontaktbar av mig själv. Först bedövad av en oro. Och sedan misströstande över den förlorade medaljen. Det garanterade silvret. Det möjliga guldet.

När sprinten började orkade jag knappt engagera mig. Hanna Falk bröt efter två hundra meter utan att jag rörde en min. Ida Ingmarsdotters stav strulade på upploppet och bestal henne en semifinalplats. Jag förstod knappt vad hon sa. Vem bryr sig?

Nåväl. Emil Jönsson skulle rädda festen. Det skulle han inte visade det sig några minuter senare. Nåväl. Anna Olsson skulle fixa ett överraskande tröstpris. Det skulle hon inte visade det sig när hon inte hade vapen nog att besvara elden från en invalidiserad slovenska med.

Det var fan den sämsta fest jag någonsin varit på.

12:15 februari 18, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,