Den övriga cirkusen

Den övriga cirkusen. Det är möjligen inte helt smickrande. Men däri samlar jag alla sporter som jag inte finner något värde i att tilldela någon egen avslutningskrönika. Dels kanske för att det inte dräller av blågult deltagande. Men främst för att det till stor del är bedömningssporter. Sporter där det inte är tydligt vem som vinner.

Jag hämtar ett exempel från senaste sommar-OS. Ara Abrahamian. Det räcker nog så för de flesta. För de som har sovit de senaste två åren var det en tragikomisk historia om mutade domare, uppgjorda matcher och en överlägsen brottare som blev bestulen på sin guldmedalj.

I Vancouver handlade domarbråket om herrarnas konståkning och främst om comebackande silvermedaljören Evgeni Plushenko som ansågs sig bestulen på guldet och kritiserade domarna.

I bedömningsporterna finner vi även den tvivelaktiga sporten backhoppning. En sport som borde handla om att hoppa långt. Det är som vi vet bara en del av sanningen. Vem minns inte Jan Boklöv som revolutionerade sporten med sin V-stil. Boklöv krossade konkurrensen i fråga om hopplängd men hoppade för fult för att vinna. Tänk om någon skulle göra 2.45 i höjdhopp men förlora guldet till någon som hoppade 2.18 bara för att han hoppade för fult… Fullständigt orimligt. Och i fallet drar såklart backhoppningen med sig nordisk kombination.

Vi fortsätter med freestyle. Här ingår spelens märkligast gren puckelpist. Inte lika konstiga grenen hopp och mycket intressanta ski-cross. Gemensamt för puckelpist och hopp är att ingen förutom domarna har någon aning om vem som vinner. Och gemensamt för dem alla inklusive ski-cross är att allt snack om svenska medaljkandidater är lika trovärdiga som flygande rosa elefanter. Inga undantag i Vancouver.

Snowboard. En gång i tiden ännu en svensk sport med mycket snack och liten verkstad. Nu är det varken eller.

Rodel drabbades av en tragisk dödsolycka. Georgiern Nodar Kumaritasjvili avled efter att under ett träningsåk kastats ur banan och in i en betongpelare. Arrangörsfiasko skrek massan. Gamla meriterade rodelåkare avfärdade kritiken. Vari det senare landade har jag inte uppfattat. Antagligen gjorde kanske arrangören inget som kan kallas fiasko. Och just därför har det tystats ned.

Förutom dödsfallet har varken bob, rodel eller skeleton gjort något väsen av sig. SVT har haft sändningar på webben. Helt okommenterat dock. Kälksporterna ingår givetvis inte i bedömningssporterna. Inte heller skridsko. Men flertaliga domarinsater har ändå avgjort var medaljerna har placerats vid dessa spel. Oavsett om det skett på stora ovalen eller lilla rinken.

Sverige hade guldchans i skridskons lagtempo. Det blev tidigt respass mot skrinnargiganten Holland. Sven Kramer var en av spelens absolut största favoriter. På 10000 meter vann han programenligt ganska lätt. Kramer hade dock gjort ett tveksamt banbyte. En eller två meter på fel sida strecket och domarna klev in och diskade holländaren.

Och shorttrack. Kanske inte en  bedömningssport. Men kan någon avfärda det? Ingen verkar hur som helst kunna vara riktigt säker på guld när den skär mållinjen först. Inte förrän domarna har levererat eventuella diskningar.

Det är fantastisk hur lång en krönika kan bli om något jag inte bryr mig om. Det kanske inte behandlade så mycket av det som hände i Vancouver. Men å andra sidan… är det någon som bryr sig?

10:46 mars 2, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

Dubbla krascher, dubbla brons

Mycket handlar såklart om Anja Pärson när den alpina delen ska sammanfattas. Det såg länge ut att enbart handla om Anja Pärson. Men den gamla svenska paradgrenen slalom slussade senare fram ytterligare två namn att nämna.

Uselt väder och tvivelaktiga arrangörer präglade inledningen på de alpina övningarna. Det var inställda träningsåk och inte så genomtänkta hopp.

Fartåkare, både herrar och damer, flög fram och ofta fel. Dessvärre var två svenskar föremål för de två mest läskiga olyckorna. Patrik Järbyn som väl gjorde sin hundrade OS-start i och med starten i Super-G fastnade i en port och studsade ner för backen och fördes blodig till sjukhus. Han minns inget av kraschen men blickar förväntansfullt fram mot nästa störtlopp.

Tidigare hade Anja Pärson kraschat våldsamt på väg mot ett garanterat silver och möjligt guld. Det var några fruktansvärt obehagliga minuter. Hur gick det egentligen. Folk har dött i störtlopp förr. Att det skulle ha gått mycket bättre för Anja var på inte sätt säkert.

Anja reste sig och tog på ett bragdartat sätt bronset i superkombinationen dagen efter. I stundens hetta skrev jag att SvD skulle tvingas ändra bragdguldsreglerna för att priset ska vara fortsatt trovärdigt. I efterhand kan jag inte riktigt hålla med mig själv. Bragdguldet förlorade sin trovärdighet med Jonas Jacobsson och kommer aldrig få tillbaka den.

Anja fortsatte med att prestera uselt i storslalomen trots fördelen av att ha sin far som bansättare. I slalomen åkte hon ur. Men i hennes frånvaro klev Maria Pietilä-Holmner fram och noterade en av alla blågula fjärdeplatser.

Och sedan fick vi i herrarnas slalom något så ovanligt som en svensk som är bäst när det gäller. En topp-tio-åkare närapå utan pallplaceringar som sällan lyckas i två åk. Nu gjorde André Myhrer ett hyfsat första åk. Och ett glimrande andra åk. Det räckte till brons.


Mer om… alpint, anja pärsson

Anja straffad av pappa

SvD tvingas ändra bragdguldsreglerna

08:55 mars 2, 2010 Publicerat av | inga kommentarer