Attitydproblem sänkte kronorna

Jag har försökt att driva den här sidan ur ett svenskt perspektiv. Med anledning av detta har det inte varit så mycket hockeysnack här.

När de inledande uppvisningsmatcherna var över och allvaret tog vid var Tre Kronors medverkan snart historia. I efterhand inte alls värt att titulera skandal. Slovakien var ju nära att ordna förlängning mot Kanada. Men det var trist. Förbannat trist.

Däremot finns det anledning att ifrågasätta varför till exempel stekheta Sedinbröderna knappt fick spela i kvartsfinalen. Sedinarna bänkades mycket till förmån för en Peter Forsberg utan en enda hel kroppsdel och utan matchtempo…

Beng-Åke Gustafsson måste ifrågasättas. En förbundskapten som påstår sig ha gjort allt rätt när det uppenbarligen inte gick så bra. En förbundskapten som påstår sig ha tagit med material starkt nog att ta guld när de nyligen åkt ut i kvartsfinal. Det är uppenbarligen en mätt och jäst figur som iklätt sig en kostym han för länge sedan skulle ha slängt. Att det är grava attitydsproblem som ligger bakom Tre Kronors tidiga uttåg råder det föga tvivel om. Bengt-Åke späder på denna teori då han beskriver stämningen i omklädningsrummet efter förlusten…

Alla var jäkligt besvikna och paffa och undrade vad som hänt. Det blir den känslan. Ingen hade i sin vild­aste fantasi trott att det skulle vara över så fort.

Paffa? Trott? Va? Vad i helvete trodde de? Att de bara skulle gå in och göra ett par piruetter och sedan stå klara i semifinal…?

Och så var det damkronorna som enligt förbundskapten Peter Elander skulle vara med i striden om guld. De förlorade med fasansfulla 13-1 mot Kanada och var nöjda…

Katarina Timglas sammanfattar… Vi gör det bra. Vi kommer in bra i matchen mot slutet och äger spelet sista tio. Plockar vi bort andrapuckarna så har vi dom… Det var tydligen bara tillfälligheter som avgjorde matchen mot Kanada. Sverige hade inte marginalerna på sin sida. Vad blev det egentligen? 13-1? Ok…

Jag finner det inte lönt att ödsla fler ord på dessa horribla praktfiaskon till själar som kallar sig idrottsmän och idrottskvinnor. Vi skulle tydligen ta två guld i ishockey. Det blev inte ens en medalj. Ändå verkar både Tre Kronor och Damkronorna anse sig ha varit bäst. Håll käften nästa gång och leverera.


Mer om… ishockey, damkronorna, tre kronor

Lundqvists frånvaro avgjorde

En rättvis krönika om Damkronorna

21:09 mars 1, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

Kommentera inlägget