En tanke till de bestulna

Vinterolympiaden är igång. Och starten var ju minst sagt tragisk.

Givetvis lider jag med rodelåkarens nära och kära. Och hela Georgiens trupp. Men jag kan inte låta bli att lida ännu mer med alla övriga deltagare. Nåväl. Kanske inte mer. Men att se dem under invigningen var smärtsamt. Alla de deltagare som kanske inte slåss om medaljer under spelen. De som kanske har bara deltagandet i sig eller möjligen till och med invigningen som höjdpunkt i deras idrottskarriär. De som under flera år eller kanske hela sitt liv sett framemot OS. De som under invigningen återhållssamt skrattade och var glada för att få vara en del av något så stort som Olympiska Spelen. Detta samtidigt som deras blick vittnade om skam och bön om förlåtelse för deras glädje. Glädje trots att bara timmar passerat efter det tragiska dödsfallet.

Det gjorde mig förbannat ont att se dem bestulna på den sanna glädjen. Bestulna av spelens arrangör. Bestulna av en jävligt onödig olycka som potentiellt har föstört spelen för hundratals deltagare.

Men ändå. Man får ju ha förståelse för arrangören. Det är ju självklart mycket viktigare med en invigning för någon miljard hellre än ett skyddsnät för en tusenlapp…

17:04 februari 15, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , ,

Kommentera inlägget