Ett skadeskjutet landslag

Det svenska skidskyttet i Vancouver utvecklade sig till en riktig skräckhistoria.

Inför damernas sprint så önskade diverse experter svårt före och refererade till det svenska vallarteamet som världens bästa. Svårvallat före skulle gynna de svenska deltagarna. Eller om man så vill, drabba de svenska deltagarna minst. Helena Jonsson sköt fullt och Anna-Carin Olofsson bommade bara en. Ett facit som på förhand kunde anas ge dubbla svenska medaljer. Men duon hamnade flera evigheter efter segrarinnan Kuzmina. Anledning? Felvallat…

Det var onekligen lätt att hålla sig för skratt…

Helena Jonsson hade vunnit i stort sett allt i världscupen. Nu skulle hon iväg på ett längre äventyr och för första gången vara utan pojkvännen David Ekholm som inte blev uttagen. Redan där kunde man ana ett fiasko. Att ingen i ledningen gjorde detsamma är ofattbart. Helena Jonsson var klar favorit på tre distanser. Ingen hade blivit förvånad om hon hade tagit medalj på alla fyra individuella distanser. Det slutade med placeringarna 12, 14, 49, 10. Ett riktigt praktfiasko.

Anna-Carin Olofsson-Zidek gjorde också en hyfsat slät figur. Det blev en trio skitplaceringar och så loppet där hon möjligen blev bestulen på en bronsmedalj. Ingen har väl glömt clownerna i startfållan på jaktstarterna. ACO släpptes iväg 14 sekunder för sent och två timmar senare gick bland andra en kanadick 33 sekunder för tidigt i herrarnas lopp.

Bland herrarna fanns det väl egentligen inga medaljförhoppningar. Inga förutom det faktum att Björn Ferry innan spelen lovade medalj i stafetten. Ferry hade inlett spelen med årets största lögn och lurat hela jounalistkåren att godkänna en horribelt löjlig bortförklaring. Sen chockade han oss alla med att vinna jaktstarten. Sen fortsatte han med att skylla två usla lopp på att han redan hade ett guld och inte brydde sig. Fler medaljer var onödigt. Som om han oroade sig för övervikt på planet…

Så var det dags för stafett. Alla visste hur det skulle gå. Alla hade rätt. Mattias Nilsson sköt bort Sveriges chanser till medalj. Och bortförklaringarna fortsatte. Förbundskapten Staffan Eklund skyllde på SVT som hade gjort ett inslag på hur illa Nilsson skjuter. Samtidigt påpekade han att Nilssons dåliga skytte inte var avgörande. Ännu en pajas som missade mattelektionerna.

Det råder inget tvivel om att mycket av det svenska fiaskot är att beskylla den svenska ledningen för. Helena  hade till leda upprepat att OS var som vilken tävling som helst. Varken sant eller särskilt smart att lura sig själv att tro det. Om nu OS skulle vara som vilken tävling som helst måste man väl ändå göra vad som helst som står i ens makt för att för att få allt omkring sig så likt som möjligt just vilken tävling som helst…? Det krävs ju inte världens skarpaste hjärna för att fatta det. Med det noterat. Varför var inte fästmannen David Ekholm där?

I övrigt behöver jag knappast nämna de horribla attitydsproblem hela truppen styrs av. Några ordentliga förändringar är ett måste för att ta tag i ett skadeskjutet landslag. Staffan Eklund verkar vara en kul figur men han ter sig alltmer vara fel person för skidskyttetruppen.


Mer om skidskytte, Helena Jonsson, Anna-Carin Olofsson, Björn Ferry

Vem fan vill bli fyra?

Ferry orolig för övervikt

Sex Helenas segerrecept

Guld till Ferry

Fiaskot kunde ha blivit enormt

Och Ferry blåste dem alla

Världens bästa vallarteam

23:01 mars 4, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

Kommentera inlägget