Om värdet av ett silver

Det vore helt sjukt om man inte vore nöjd med ett OS-silver.

Så sa Haag. Fel säger jag. Det är kanske annorlunda i sammanfattningen efter spelen. Men just nu har jag väldigt svårt att vara nöjd med ett OS-silver.

Det började med ett klassiskt elda för kråkorna i semin. Kalla/Haag genomförde en helt onödig pulvriseringen av motståndet. Tyskorna vilade sig till final. I finalen tog Kalla tidigt kommandot. Och Haag fortsatte i offensiv stil. Och inför varje växling hade de ett par meter om inte mer. Ett litet försprång som vid varje växel raderades på grund av rent uselt stillastående växlingar. Sverige tappade ledningen i första backen på varje sträcka för att man inte kom dit med fart. Sedan gick man snabbt upp i ledningen igen. Tyskorna gick ikapp gång på gång utan att offra kraft. Den svenska duon var Tyskland fullkomligt överlägsen idag. Trist nog gav man bort det.

Till slut avgjorde tysk rutin. Svenskorna hade ödslat för mycket energi i semin samt på att vid varje växel starta stillastående. Nej. Jag kan aldrig vara nöjd med ett silver när motståndet aldrig var ett hinder ivägen för guldet.

Gnälligt? Aldrig. Får jag be om lite kritiskt tänkande? Skulle man vara nöjd även om Färöarna var det enda motståndet?

02:57 februari 23, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

  1. Robert Pekkari skriver:

    Håller med dig, de ”gamla” tyskorna var underlägsna åkmässigt men överlägsna taktiskt. Jag har ändå svårt att inte vara glad över silvret, de två 23-åringarna från Sverige hade nog inte kunnat lägga upp finalen på annat sätt, dom är 23 år gamla, från Sverige, dom skejtar ifrån norge, världen, nästan tyskland och vinner silver. Två stycken 23-åriga svenskor har tagit 4 medaljer i OS.. I längdskidåkning….. Jag är galet nöjd över silvret, bara vi får se Haag & Kalla le in i tv-kameran är en seger!

    • rosenblom skriver:

      Jag är såklart kluven. Den här utdelningen i längdskidåkning är helt osannolik. Och det är egentligen förbannat omöjligt att klaga. Kalla/Haag kunde inte gjort det annorlunda i finalen. Det är riktigt. Men var de tvungna att pressa sig så i semin? De hade 19 sekunder tillgodo på fyran. Dessutom kan jag inte låta bli att irriteras av de stillastående växlingarna. Det är väldigt många sekunder som försvinner där. Kalla/Haag GER bort guldet.

      Annars finner jag stort intresse i hur du räknar medaljerna och inser snabbt värdet av guld i hockeyn… 😉

      • Robert Pekkari skriver:

        Jo, fast hockeyn är chanslös.. Vinner dom guld blir det ändå 1-4 i baken mot skidbabesen, eller 23-4 beroende på hur man räknar.. (nu lät man inte lite gubbsjuk)…

        Vore man skidcoach i Swe hade man svurit som satan, bristen på taktiskt tänkande ger bort guldet, tveklöst! Ändå är man glad, på nåt vis är dom ändå bäst, guld eller silver överskuggas idag av charm!

  2. Joel Burman skriver:

    Instämmer i resonemanget men Tyskorna var dom som var välförtjänta mästare överlägset. Som du så riktigt påpekar ingår taktik och växlingar i grenen samt även att köra taktiskt ute på banan vilket tyskarna var överlägsna på.
    För att sveriges taktik skulle funka hade de behövt köra i ledning med 50-60 meters marginal och växla perfekt hela tiden.

    Sen håller jag verkligen med om att de brände sig onödigt i semin, speciellt Anna Haag som inte alls är lika åkstark som Kalla när det gäller kvantitet.

    Min summering är ändå att silver är bra med tanke på hur de la upp loppet. Ett typiskt svenskt scenario vid sådän här körning brukar oftast resultera i genomklappningar som Jörgen Brinks slutsträcka i WM ex. Så vi vann ett silver!

    • rosenblom skriver:

      Jo. Man är som tidigare påpekat kluven. Silvret blir väl mer värdefullt med tidens gång. Men man skriver ju av sig i stundens allvar, eller åtminstone bara kort efter. Visst förtjänade tyskorna guldet, de var först över linjen. Men de usla växlingarna känns så amatörmässigt och så hopplöst bortkastat att jag blir lika ledsen nu igen som då…

Kommentera inlägget