Succé trots upprepade guldmissar

Det som med bössa var rena bedrövelsen var det direkt motsatta utan. Men det var det på ett alldeles underbart märkligt sätt.

Emil Jönsson var vårt absolut största guldhopp. Redan innan OS hade börjat hade vi tagit ett guld. Guldet i sprinten var redan klart och förhoppningarna om ytterligare ett guld i teamsprinten var höga. Det var inte ens nära guld i sprinten och sjukdom stoppade medverkan i teamsprinten.

Sjukdom eliminerade även guldchanserna på långa damstafetten. Tre missade guld vittnade om ett mindre lyckat mästerskap. Men längdåkarna visade sig vara allt som inte skidskyttarna är. Längdåkarna presterar hellre än snackar. De reser sig starkare av motgång hellre än ger upp och skriver bortförklaringarnas bibel.

Som Marcus Hellner. Hellner siktade på guldet på inledande distansen. En underbar attack som verkade löna sig. Han ledde halvvägs. Kroknade. Men hade ändå bronset bara 200 meter före mål. Trots en enorm Dählie-tömning missade Hellner bronset med en sekund… EN sekund. Enligt Helena-modellen hade han brytit ihop, vägrat intervjuas och beskyllt Jacob Hård för felaktiga kommentarer… Men det är segare virke i längdåkarna.

Redan nästa start var det glömt. På en distans som inte på något sätt på förhand skulle tillhöra honom plockade han hem guldet. Och sedan ytterligare ett. Och Anna Haag. Som likt Hellner missade bronset på inledande distansen med någon ynka sekund. Som likt Hellner repade mod och på ett imponerande sätt fixade ett silver i andra starten. Och som likt Hellner sedan fixade ytterligare ett. Inte många skidskytte-tårar där inte…

Egentligen var det bara Charlotte Kalla på fria milen som infriade förväntningarna. Det blev ett förväntat guld. Men hon tog det på ett imponerande sätt. På ett sätt som aldrig gjorde det spännande.

Nämnda trio i all ära… Johan Olsson var nummer ett. Hans enmansshow på dubbeljakten var nära att belöna honom med guldet. Ifattåkt svarade han istället  för en fantastisk comeback och fixade bronset. Han var sedan den absolut största bidragande faktorn till det guldet på stafetten när han hängde av Norge och Tyskland. Slutligen fick han signera sitt verk med ett brons på femmilen.

Jag är besviken på hur illa Kalla/Haag genomförde teamsprinten taktiskt och främst växlingstekniskt. Det kostade dem guldet. Jag är besviken på hur Kalla på ett synnerligen korkat sätt genomförde dubbeljakten. Emil Jönssons kollaps i sprinten är ett mysterium. Och med sjukdomar vinkade vi adjö till ytterligare två guld.

Det kan ju verka ynkligt att dra upp en massa eländen efter ett fantastiskt mästerskap. Au contraire mon frère. Det gör på något sätt längdlandslagets prestationer i Vancouver ännu större. Vi missade våra absolut största guldchanser. Ändå lyckades vi samla på oss fler medaljer än våra förhoppningar. Det är lika märkligt som underbart.


Mer om… skidor, Marcus Hellner, Johan Olsson, Charlotte Kalla, Anna Haag

Hårds horribelt haltande hängbetyg

Plog, ryck och häng gav guld

Spelens absoluta höjdpunkt

Om värdet av ett silver

En saga med vackert slut

Korkad Kalla krossad

Anna Haag och tjockisen

02:46 mars 6, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

Kommentera inlägget