Vem fan vill bli fyra?

Det är ju lätt att komma dragandes med det gamla vad var det jag sa…? Men… Det var ju det jag sa. Jag visste vad som skulle fälla Sverige. Och jag skrev det här för några timmar sedan.

Bergman har varit sjuk och Mattias Nilsson har skjutit bort svenska pallplatser förr.

Det var absolut ingen vass gissning. Inget jag slår mig på bröstet för. Alla som någonsin sett en av herrarnas stafetter var medveten faran. Nilsson sköt bort de blågula medaljdrömmarna. Som vanligt.

Av Bergmans sjukdom märktes föga. Han gick ut i klungan som delade ledning, bommade fyra skott men var ändå bara fem sekunder efter i växlingen. Innan det hade unge Fredrik Lindström imponerat och Ferry höll ihop godkänt på sista.

Man ska ju syssla med det man är bra på. Och det är exakt det Mattias Nilsson sysslar med. Att sabotera för det svenska laget i en stafett är något han med garanti alltid lyckas med. Men Mattias Nilsson ska inte behöva ta hela skulden. Det är mycket snack om att ledningen tycker han är bästa alternativet och då är det han som får åka. Och där har vi svaret på de upprepade bedrövelserna. Ledningen. För Nilsson är inte bästa alternativet.

Värst är det när Staffan Eklund sen påstår att det inte hade spelat någon roll om Nilsson fyllt sin tavla. Och då undrar man hur det står till. För hade Nilsson inte åkt straffrunda så hade möjligen Ferry varit i rygg på Sumann kort efter sjunde skyttet och då hade det sett annorlunda ut.

Man måste ändå sammanfatta lagets insats som godkänt. På förhand såg Sverige ut att som bäst kunna kriga med Tyskland om femteplatsen. Man slog Tyskland och även Frankrike som måste ha misslyckats med skidorna. Definitivt godkänt. Men vem fan vill bli fyra?

22:58 februari 26, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Kommentera inlägget