Kamikaze-Hellner kör för Olsson

Jag skrev tidigare om Olympiska Spelens två absoluta höjdpunkter. Herrarnas stafett och femmilen. Nu går femmilen sedan flera år tillbaka i masstart på mästerkapen och jag har bara en absolut höjdpunkt kvar.

Det går att ju att diskutera det i evighet. Men när det nu går i masstart är det fel tid att slösa energi på detta. Vad jag förstår så finns det två läger. Alla vi som är för individuell start. Alltså alla som följer längdskidåkningen. Och så på andra sidan skidförbundet och Northug.

Men å andra sidan, med dubbeljakten färskt i minnet kan jag nog stå ut med masstart. Hellner kommer tydligen till start idag. Det är knappast med förhoppning om medalj. Jag antar att Hellner ska tacka för senast och nu göra allt som står i hans makt för att Johan Olsson ska få kliva överst på pallen.

Hellner kommer sätta fart på loppet och norrmännen kommer att inte att kunna lura bort 49 kilometer som alltid annars och bana väg för spurtspecialisten Petter Northug.

I VM i Liberec förra året summerade vi svenska insatsen med placeringarna 27,  29, 30. Idag ska det bli bättre. Klar medaljchans för Johan Olsson. Södergren som inte kom till start i Liberec kommer som vanligt göra en gedigen femmilsinsats och sluta topp tio. Och så har vi Daniel Rickardsson som jag är väldigt nyfiken på. Jag är övertygad om att Rickardsson slutar topp tio och att han länge kommer att vara med i medaljdiskussionen.

Icke blågula kandidater till guldet finns väl. Lukas Bauer måste ses som favorit. Supergiftig blir Andrus Veerpalu som nyligen anlänt till Vancouver och gör sin enda start. Han har som Anders Blomqvist påpekade kört en estländsk superladdning på hemmaplan.

Northug då? Nej. Som påpekat ovan. Med kamikaze-Hellner i loppet har inte Northug möjlighet att vila 49 kilometer och avgöra i spurten. Och Northug kan inte vinna en klassisk femmil på annat sätt.

17:55 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Nya fjärdeplatser att vänta…

Vi börjar närma oss slutet. Spelens näst sista dag och Sverige slår ur underläge i allt vi figurerar i.

Det var inte längesen vi hade världens absolut bästa slalomlandslag. För tre år sedan hade vi tre segrare i världscupen. Byggmark, Larsson, Myhrer. I en världscuptävling året efter hade vi osannolika sju åkare till andra åket varav fyra låg bland de tolv bästa. Sen har det mest gått åt helvete. Det är mest förhoppningar och besvikelser.

Ändå tror jag att vi har en liten möjlighet att vara i närheten av medalj idag. Mattias Hargin (rankad 8 i världscupen), André Myhrer (13), Axel Bäck (18) och Jens Byggmark (36). Alla har var och en en liten möjlighet att nå högt. Alla kan åka riktigt snabbt. Problemet är att åka riktigt snabbt och ta sig i mål i två åk.

Jag tror att Myhrer, Bäck och Byggmark kommer att ha noterat väldigt bra tider innan de åker ur. Och jag tror att Vancouver-förbannelsen fortsätter att jävlas med Sverige. Hargin blir fyra.

Curlingherrarna spelar bronsmatch mot Schweiz. I grundserien blev det svensk förlust. Ännu en blågul fjärdeplats månne…?

Det är väl med snowboard som med freestyle. Ingen större anledning att slösa någon längre tid till obefogade medaljfunderingar… Daniel Bivesons eventuella åttondelsfinal och kvart sänds förmodligen i efterhand då de går parallellt (notera ordvitsen) med tremilen.

Anna Haag testade men är inte kry nog att delta på tremilen. Kalla har inte mycket att hämta i klassisk stil och Ingemarsdotter fick ju stående ovationer och jubelackompanjerade applåder av firma Hård/Blomqvist bara för att ha klarat knappt två kilometer i stafetten… Hur ska hon orka 30…?  Anna Olsson gör en mycket intressant start. Hon är i kanonslag och behärskar den klassiska stilen. Men hur klarar hon distansen? Jag sticker ut hakan och tippar att Anna Olsson blir… eeh… fyra?

17:28 februari 27, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Hårds horribelt haltande hängbetyg

Det blev för svårt för det svenska stafettlaget.

Anna Olsson gjorde mer än vad man kunnat begära och vann den inledande sträckan. Magdalena Pajala fick det sedan förbannat tufft mot idel toppåkare. En uppgift som enbart gick ut på att förlora så lite tid som möjligt. Men det blev lite för mycket för att det på riktigt skulle vara spännande den avslutande halvan av tävlingen. Polskan Justina Kowalczyk besegrade Pajala med osannolika 1:40. På 5 km…

En intressant men i sammanhanget visserligen oväsentlig jämförelse då polska laget till tre fjärdedelar består av utfyllnad. Kalla gick ut knappa minuten efter Polen och tvekade aldrig. Full fart från start och Kalla tog nästan en halv minut på Norge som gick ut i ledningen efter tredje.

Kalla växlade tillsammans med Tyskland och Finland, 18 sekunder efter. Definitivt medaljläge med Anna Haag på sista. Nu var ju hon satt ur spel av sjukdom och Ida Ingemarsdotter tvingades fylla hennes plats på bästa möjliga sätt. Sprintspecialiserade Ida som kunde göra ett lopp utan någon som helst press på sig.

Något som firma Hård/Blomqvist tydligt underströk. Nästan så att det stundom blev löjligt. Glöm det. Stryk nästan. Det blev närapå korkat när de jublade och skrattade åt att Ida lyckades gå med Künzel och Saarinen i 1,5 km. Med andra ord sprintdistansen på vilken Ida absolut tillhör världstoppen. Ofattbart. Det kan inte på något sätt vara alldeles fantastiskt att Ida orkar hänga den distans på vilken hon tillhör världseliten. Mycket märkliga kommentarer från en annars nästan felfri duo.

Björgen förde Norge till en överlägsen seger. Ida orkade hänga nästan halva distansen varefter hon släpper och till slut placerar Sverige femma i stafetten. En klart godkänd insats med tanke på alla sjukdomar som drabbat laget.

00:56 februari 26, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,