Kamikaze-Hellner kör för Olsson

Jag skrev tidigare om Olympiska Spelens två absoluta höjdpunkter. Herrarnas stafett och femmilen. Nu går femmilen sedan flera år tillbaka i masstart på mästerkapen och jag har bara en absolut höjdpunkt kvar.

Det går att ju att diskutera det i evighet. Men när det nu går i masstart är det fel tid att slösa energi på detta. Vad jag förstår så finns det två läger. Alla vi som är för individuell start. Alltså alla som följer längdskidåkningen. Och så på andra sidan skidförbundet och Northug.

Men å andra sidan, med dubbeljakten färskt i minnet kan jag nog stå ut med masstart. Hellner kommer tydligen till start idag. Det är knappast med förhoppning om medalj. Jag antar att Hellner ska tacka för senast och nu göra allt som står i hans makt för att Johan Olsson ska få kliva överst på pallen.

Hellner kommer sätta fart på loppet och norrmännen kommer att inte att kunna lura bort 49 kilometer som alltid annars och bana väg för spurtspecialisten Petter Northug.

I VM i Liberec förra året summerade vi svenska insatsen med placeringarna 27,  29, 30. Idag ska det bli bättre. Klar medaljchans för Johan Olsson. Södergren som inte kom till start i Liberec kommer som vanligt göra en gedigen femmilsinsats och sluta topp tio. Och så har vi Daniel Rickardsson som jag är väldigt nyfiken på. Jag är övertygad om att Rickardsson slutar topp tio och att han länge kommer att vara med i medaljdiskussionen.

Icke blågula kandidater till guldet finns väl. Lukas Bauer måste ses som favorit. Supergiftig blir Andrus Veerpalu som nyligen anlänt till Vancouver och gör sin enda start. Han har som Anders Blomqvist påpekade kört en estländsk superladdning på hemmaplan.

Northug då? Nej. Som påpekat ovan. Med kamikaze-Hellner i loppet har inte Northug möjlighet att vila 49 kilometer och avgöra i spurten. Och Northug kan inte vinna en klassisk femmil på annat sätt.

17:55 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Plog, ryck och häng gav GULD

Sverige fick verkligen ingenting gratis. Sverige fick ploga, rycka, hänga och rycka igen för att säkra guldet. Sverige visade upp alla tänkbara kvaliteter. Bara spurten saknades. Men det råder knappast tvivel om att även den styrkan finns inom laget.

Superstarke Daniel Rickardsson på första sträckan ville verkligen slita isär fältet. Det ymniga snöfallet gjorde det omöjligt. Sveriges startman plogade spåret åt konkurrenterna och det är i det närmaste osannolikt starkt att Rickardsson ändå är en i en kvintett som vid första växlingen har skaffat sig en halv minut.

Johan Olsson tar vid på andra sträckan och gör vad vi har vant oss vid i de här spelen – tar hela jobbet själv. Och det fortsätter att snöa. Samtidigt som tron på Olsson är stor vågar jag knappast lita till underverk och en aning hopplöshet angriper mig i form av bilder av ett helt samlat fält in på upploppet på vilket Northug avgör.

Men med hjälp av Frankrikes Vittoz besegrade Johan Olsson snön och la grunden till det svenska guldet. Tyskland och Norge hängdes av men urstarke tjeckiske Bauer som startade en halv minut efter kvintetten anslöt och formade den trio som länge såg ut att göra upp om medaljerna.

Olsson la i ytterligare en växel och gav Anders Södergren några sekunders försprång. Södergren som verkar ha lärt av sina många misslyckanden och släppte upp Manificat som fick göra i stort sett hela jobbet. Södergren tackade för hjälpen och avslutade ursinnigt för att ge Marcus Hellner ett försprång på sista sträckan.

Trots att Hellner hade sällskap av Frankrike och Tjeckien med Norge klart distanserat verkade striden ändå alltid vara en brödrakamp mellan Sverige och Norge. Södergren tog på tredje sträckan ett nytt jobb och hängde enligt Northugs modell. På samma sätt tog Northug ett nytt jobb som lustigt nog kan liknas med det vanliga Södergrenska och slet vansinnigt för att få en chans på medaljerna. Och Northug lyckades riktigt bra. Men när norrmannen tagit in drygt 20 sekunder ökade Hellner tempot och avgjorde guldstriden.

Fransmannen som inte velat dra en meter på sista sträckan förlorade rättvist medaljen när Northug kom ikapp och tog silvret. Men då hade redan Hellner som fanbärare längs upploppet defilerat in i mål och givit Sverige ledningen i längdåkningens medaljtabell.

Jag beskrev igår herrarnas skidstafett som alla vinterolympiaders absoluta höjdpunkt. Med blågult guld i bagaget. Gissa om jag är nöjd idag…

13:47 februari 25, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Guld i viktigaste grenen!

Alla ord är just nu överflödiga.

Världsklassprestationer fyrfaldigt. Och Marcus får köra upploppet som fanbärare.

Låt oss förenas i glädjetårar Per Elofsson.

22:06 februari 24, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Spelens absoluta höjdpunkt

Om jag skulle summera mina vinterolympiader finns det egentligen två grenar som slår allt. Två grenar som ur mitt perspektiv sedan Calgary 1988 är spelens absoluta höjdpunkter. Nu går ju femmilen i gemensam start vilket bara lämnar en av de ursprungliga höjdpunkterna kvar… Herrarnas skidstafett.

Jag har svårt att i backspegeln skilja OS-stafetterna från de i VM. Men skidstafetterna oavsett vilket av de två mästerskapen innebär stor nostalgi. Smaka bara på laget… Ottosson, Wassberg, Svan, Mogren. En klassisk uppställning. Underbara minnen.  Och lite senare den där stafetten när Gunde Svan kört andra sträckan och beger sig ut i spåren för att sparra Torgny Mogren på sista sträckan. Och de galet taktiska stillastående slutsträckorna och spurtstriderna med nämnda Mogren.

Och inte fullt lika underbara minnen. Vem minns inte när Christer Majbäck fick kasta in handduken i en tung backe kommenterad av en förtvivlat hysterisk Gunde Svan. Och några år senare likaså Niklas Jonsson på någon av de inledande sträckorna. OS 2002 när Sverige kom på 13:e plats slagna av Japan, USA och alla nationer som någonsin stått på ett par skidor. Och till slut Jörgen Brink i VM 2003 som bara skulle förvalta en jätteledning och glida hem guldet men gick in den hårdaste av väggar som skidsporten någonsin skådat…

All we need is just another Brink in the wall…

Minnet rymmer så många fler stafetthistorier. Och jag minns att jag flera gånger i skolåldern skolkat för att inte missa stafetterna. Och med varje stafett fylls jag av det nostalgiska. Och jag är nervös. För första gången under spelen. Och det är mer än en timme kvar. Och Sverige har guldchans…

Jag har svårt att enas med mig själv. Vill jag helst se Rickardsson och Olsson spränga fältet och avgöra tidigt. Eller har jag nerver nog att våga önska mig en Hellnersk spurtseger mot Northug…? Jag anar en rysare utan motstycke.

19:16 februari 24, 2010 Publicerat av | 9 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,