En saga med vackert slut

Som jag skrev strax efter loppet. Jag hatar att ha fel. Men jag måste älska det stunder som denna. Att Hellner, Olsson och Södergren alla hade goda möjligheter att nå topp tio var klart. Men att någon av dem skulle kunna ta medalj kändes lite väl optimistiskt.

Men när varken Bauer eller Cologna lyckades i sina försök att höja tempot på den klassiska delen började jag ana en öppning för framförallt Hellner. Det såg ut att kunna bli en spännande tävling. Men från spännande till medalj är steget långt.

Men sedan hände något. Johan Olsson skiftade skidor enligt skolboken och för övriga strulade det. Olsson chansade och fick en lucka. Resten är lite av svensk skidhistoria. Södergren och Hellner tar ett hästjobb och turas om att ta täten i klungan och slå på bromsen för att bistå Olsson all möjlig hjälp i hans flyktförsök.

Luckan växer och växer men med bara fyra kilometer kvar får Legkov nog och tar upp jakten. Efter 73 minuters åkning varav de sista 34 minutrarna i ensamt majestät känns det förbannat retligt när gruppen år Olsson med bara 100 sekunder kvar…

När man förstått att en grupp om fyra ska nå Olsson och att tre av dessa är icke-svenskar slås jag av den fasansfulla tanken att denna svenska historia kan sluta i en historia helt utan svenska medaljer. Men Northug försvinner. Möjligen för den trasiga stavens skull. Förmodligen för den dåliga formens skull.

Och tävlingens alla osannolika kapitel skall visa sig vara långt ifrån färdigskrivna. När man är helt övertygad om att Legkov ska passera Olsson svarar svensken och striden om medaljerna är en uppgörelse mellan fyra. Hellner flyger ifrån övriga tre och Olsson är osannolikt stark nog att försvara sin pallplats.

Säg är det inte underbart med sagor med vackra slut?

11:55 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,