Vi slog ryssen!

Ryske presidenten Putin uttrycker sin besvikelse. Jag tycker att Putin ska vara nöjd med sina mannar. Ryssland gjorde ett fantastiskt OS… Eller…? Hur som helst. Sverige gjorde det så mycket bättre.

Lilleputtlandet Sverige med sina 9 miljoner invånare besegrar 140 miljoner starka stormakten Ryssland. Sverige besegrar därmed Ryssland (Sovjetunionen och OSS inräknat) för första gången någonsin i ett olympiskt vinterspel sedan Sovjetunionens första medverkan 1956.

Med kunskapen om detta kan alla kantbollar kvitta. Vi missade en massa medaljer i skidskytte. Hockeylaget försvann tidigt. Vi har en förfärlig massa fjärdeplatser. Skit samma. Vi är större än Ryssland.

Det är egentligen helt sjukt… VI ÄR STÖRRE ÄN RYSSLAND.

15:54 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , ,

Från brottarläge till guldjubel

Ett par helt osannolika vändningar satte sin prägel på en fantastisk match.

Anna Le Moine, Cathrine Lindahl, Eva Lund, Anette Norberg kopplade ett tidigt grepp. Sverige inledde oförskämt bra och såg ut att leka hem guldet. Då kom den första vändningen. Den horribla blundern som lät Kanada stjäla två poäng i sjunde omgången. Och den hjärtskärande missen i nionde som lät Kanada stjäla ännu en poäng som då verkade ha avgjort matchen.

Ingen av dem skulle visa sig tillräckliga. Det kom ännu en vändning.

Lag Norberg flirtade med sommarolympiern Abrahamian när de på något märkligt sätt i parterrläge lyckades trolla fram två poäng i tionde och ordna en skiljeomgång. Kanada satt fortfarande vid styrspakarna med sista sten och spelade sig fram till en enkel uppgift som de märkligt nog misslyckades med. Och plötsligt stod där svenskorna som segrare. Som guldmedaljörer.

Utan att man riktigt kan förstå hur det gick till.

04:32 februari 27, 2010 Publicerat av | 30 kommentarer

etiketter: , ,

Plog, ryck och häng gav GULD

Sverige fick verkligen ingenting gratis. Sverige fick ploga, rycka, hänga och rycka igen för att säkra guldet. Sverige visade upp alla tänkbara kvaliteter. Bara spurten saknades. Men det råder knappast tvivel om att även den styrkan finns inom laget.

Superstarke Daniel Rickardsson på första sträckan ville verkligen slita isär fältet. Det ymniga snöfallet gjorde det omöjligt. Sveriges startman plogade spåret åt konkurrenterna och det är i det närmaste osannolikt starkt att Rickardsson ändå är en i en kvintett som vid första växlingen har skaffat sig en halv minut.

Johan Olsson tar vid på andra sträckan och gör vad vi har vant oss vid i de här spelen – tar hela jobbet själv. Och det fortsätter att snöa. Samtidigt som tron på Olsson är stor vågar jag knappast lita till underverk och en aning hopplöshet angriper mig i form av bilder av ett helt samlat fält in på upploppet på vilket Northug avgör.

Men med hjälp av Frankrikes Vittoz besegrade Johan Olsson snön och la grunden till det svenska guldet. Tyskland och Norge hängdes av men urstarke tjeckiske Bauer som startade en halv minut efter kvintetten anslöt och formade den trio som länge såg ut att göra upp om medaljerna.

Olsson la i ytterligare en växel och gav Anders Södergren några sekunders försprång. Södergren som verkar ha lärt av sina många misslyckanden och släppte upp Manificat som fick göra i stort sett hela jobbet. Södergren tackade för hjälpen och avslutade ursinnigt för att ge Marcus Hellner ett försprång på sista sträckan.

Trots att Hellner hade sällskap av Frankrike och Tjeckien med Norge klart distanserat verkade striden ändå alltid vara en brödrakamp mellan Sverige och Norge. Södergren tog på tredje sträckan ett nytt jobb och hängde enligt Northugs modell. På samma sätt tog Northug ett nytt jobb som lustigt nog kan liknas med det vanliga Södergrenska och slet vansinnigt för att få en chans på medaljerna. Och Northug lyckades riktigt bra. Men när norrmannen tagit in drygt 20 sekunder ökade Hellner tempot och avgjorde guldstriden.

Fransmannen som inte velat dra en meter på sista sträckan förlorade rättvist medaljen när Northug kom ikapp och tog silvret. Men då hade redan Hellner som fanbärare längs upploppet defilerat in i mål och givit Sverige ledningen i längdåkningens medaljtabell.

Jag beskrev igår herrarnas skidstafett som alla vinterolympiaders absoluta höjdpunkt. Med blågult guld i bagaget. Gissa om jag är nöjd idag…

13:47 februari 25, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Guld i viktigaste grenen!

Alla ord är just nu överflödiga.

Världsklassprestationer fyrfaldigt. Och Marcus får köra upploppet som fanbärare.

Låt oss förenas i glädjetårar Per Elofsson.

22:06 februari 24, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Finner glädje i statistiken

Jag sitter och funderar om det finns anledning att vara nöjd med nationens insats. Visst finns det enskilda prestationer att applådera. Men som lag…? Nej, det är lätt att behärska sig för det har fullkomligt spårat ur. Folk jublar åt 1-9-förluster och åt guldhopp som slutar tia. Någon måste ta ansvar och bevara kraven på stjärnorna.

Plötsligts slås jag stum av förvåning. Jag måste dubbelkolla. Och trippekolla. Medaljtabellen avslöjar något ytterst märkligt. Sverige har fler guld än stormakten Ryssland…

Med den informationen känns det förbannat omöjligt att vara missnöjd.

16:19 februari 23, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , ,

En saga med vackert slut

Som jag skrev strax efter loppet. Jag hatar att ha fel. Men jag måste älska det stunder som denna. Att Hellner, Olsson och Södergren alla hade goda möjligheter att nå topp tio var klart. Men att någon av dem skulle kunna ta medalj kändes lite väl optimistiskt.

Men när varken Bauer eller Cologna lyckades i sina försök att höja tempot på den klassiska delen började jag ana en öppning för framförallt Hellner. Det såg ut att kunna bli en spännande tävling. Men från spännande till medalj är steget långt.

Men sedan hände något. Johan Olsson skiftade skidor enligt skolboken och för övriga strulade det. Olsson chansade och fick en lucka. Resten är lite av svensk skidhistoria. Södergren och Hellner tar ett hästjobb och turas om att ta täten i klungan och slå på bromsen för att bistå Olsson all möjlig hjälp i hans flyktförsök.

Luckan växer och växer men med bara fyra kilometer kvar får Legkov nog och tar upp jakten. Efter 73 minuters åkning varav de sista 34 minutrarna i ensamt majestät känns det förbannat retligt när gruppen år Olsson med bara 100 sekunder kvar…

När man förstått att en grupp om fyra ska nå Olsson och att tre av dessa är icke-svenskar slås jag av den fasansfulla tanken att denna svenska historia kan sluta i en historia helt utan svenska medaljer. Men Northug försvinner. Möjligen för den trasiga stavens skull. Förmodligen för den dåliga formens skull.

Och tävlingens alla osannolika kapitel skall visa sig vara långt ifrån färdigskrivna. När man är helt övertygad om att Legkov ska passera Olsson svarar svensken och striden om medaljerna är en uppgörelse mellan fyra. Hellner flyger ifrån övriga tre och Olsson är osannolikt stark nog att försvara sin pallplats.

Säg är det inte underbart med sagor med vackra slut?

11:55 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Guld till Ferry

Det är lika häftigt som overkligt. Va fan hände?

En efter en föll de bort. Och plötsligt från ingenstans fanns där bara en kvar. Björn Ferry.

Jag var inte övertygad om att Ferry bar form. Det där med snöfallet på sprinten var mest skitsnack. Och jag har siffror som bekräftar det. Men form har han onekligen. Och allt det där andra en skidskytt ska ha för att lyckas. Psyket med sig, tur med vindar, bra skidor och konkurrenter som saknar något av allt det där.

Jag skrev tidigare idag om att Ferry en bra dag skulle passera alla framför sig förutom Svendsen. Men att han skulle passera absolut alla, och till och med Svendsen som sköt bort sig, kändes fullkomligt osannolikt. Vidare skrev jag att det skulle kvitta. För att hotet kom bakifrån i form av Eder, Björndalen och Greis. Jag hade till viss del helt rätt. Nämnda trio svarade alla för goda prestationer och körde upp sig från plats 11, 17 och 21 till plats 4, 7 och 5. Men ingen av dem var ändå i närheten av Ferry.

Faktum är att Ferry från sista skyttet fram till mål utökade ledningen till snabba skidåkare som Björndalen och Svendsen med tolv sekunder. Och då tog ändå Ferry det relativt lugnt på upploppet samtidigt som norrmännen syntes kriga i en enorm spurt med Greis och Tcherezov.

Från skitsnack ena dagen till oväntat guldsnack. En fantastisk prestation. Och fortfarande aningen svårt att ta in…

00:26 februari 17, 2010 Publicerat av | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Förbannelsen bruten

Det har talats om den svenska OS-förbannelsen. Två dagar har gått och inga svenska medaljer. Förbannelse? Varför? För att Helena Jonsson missade på sin sämsta distans? För att någon puckelpistpajas som någon okunnig skrivbordsreporter gjort till favorit inte ens var i närheten? De är för roliga på Aftonbladet…

Det har naturligtvis aldrig funnits någon förbannelse. Och nu är den bruten…

Charlotte Kalla fixade första medaljen. GULD! Och det var inte ens spännande.

20:07 februari 15, 2010 Publicerat av | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , ,