Nya fjärdeplatser att vänta…

Vi börjar närma oss slutet. Spelens näst sista dag och Sverige slår ur underläge i allt vi figurerar i.

Det var inte längesen vi hade världens absolut bästa slalomlandslag. För tre år sedan hade vi tre segrare i världscupen. Byggmark, Larsson, Myhrer. I en världscuptävling året efter hade vi osannolika sju åkare till andra åket varav fyra låg bland de tolv bästa. Sen har det mest gått åt helvete. Det är mest förhoppningar och besvikelser.

Ändå tror jag att vi har en liten möjlighet att vara i närheten av medalj idag. Mattias Hargin (rankad 8 i världscupen), André Myhrer (13), Axel Bäck (18) och Jens Byggmark (36). Alla har var och en en liten möjlighet att nå högt. Alla kan åka riktigt snabbt. Problemet är att åka riktigt snabbt och ta sig i mål i två åk.

Jag tror att Myhrer, Bäck och Byggmark kommer att ha noterat väldigt bra tider innan de åker ur. Och jag tror att Vancouver-förbannelsen fortsätter att jävlas med Sverige. Hargin blir fyra.

Curlingherrarna spelar bronsmatch mot Schweiz. I grundserien blev det svensk förlust. Ännu en blågul fjärdeplats månne…?

Det är väl med snowboard som med freestyle. Ingen större anledning att slösa någon längre tid till obefogade medaljfunderingar… Daniel Bivesons eventuella åttondelsfinal och kvart sänds förmodligen i efterhand då de går parallellt (notera ordvitsen) med tremilen.

Anna Haag testade men är inte kry nog att delta på tremilen. Kalla har inte mycket att hämta i klassisk stil och Ingemarsdotter fick ju stående ovationer och jubelackompanjerade applåder av firma Hård/Blomqvist bara för att ha klarat knappt två kilometer i stafetten… Hur ska hon orka 30…?  Anna Olsson gör en mycket intressant start. Hon är i kanonslag och behärskar den klassiska stilen. Men hur klarar hon distansen? Jag sticker ut hakan och tippar att Anna Olsson blir… eeh… fyra?

17:28 februari 27, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svart med löften om succé

Samtidigt som jag förbereder någon slags krönika om Damkronorna nöjer jag mig här i sammanfattningen av gårdagen att konstatera att det blev förlust i bronsmatchen.

Svenskorna i storslalom föll allt längre ner i resultatlistan. Stafettlaget fick nöja sig med en femteplats och curlingherrarna fick till slut en rejäl lektion av Kanada.

Det blev som befarat ingen vidare kväll igår. Men stafettlaget ska definitivt ha godkänt. Olsson och Kalla svarade för enorma insatser samtidigt som Pajala och Ingemarsdotter får godkänt. Vi kan konstatera att med Haag i laget hade vi förmodligen tagit medalj. Att curlingherrarna förlorade var föga överraskande. Men de gav Kanada en rejäl match till en början och med åren kommer rutinen och med den minimeras misstagen och som resultat av det kan Lag Edin ha med guldstriden att göra redan i ett VM om två år och definitivt i OS i Sotji 2014.

Bara curlingdamerna lyckades igår. Världsmästarna krossades och räddade lite av den blågula dagen. Även om gårdagen i resultatlistorna ser väldigt mörk ut skänker den löften om framtida succéer.

12:57 februari 26, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,

Hårds horribelt haltande hängbetyg

Det blev för svårt för det svenska stafettlaget.

Anna Olsson gjorde mer än vad man kunnat begära och vann den inledande sträckan. Magdalena Pajala fick det sedan förbannat tufft mot idel toppåkare. En uppgift som enbart gick ut på att förlora så lite tid som möjligt. Men det blev lite för mycket för att det på riktigt skulle vara spännande den avslutande halvan av tävlingen. Polskan Justina Kowalczyk besegrade Pajala med osannolika 1:40. På 5 km…

En intressant men i sammanhanget visserligen oväsentlig jämförelse då polska laget till tre fjärdedelar består av utfyllnad. Kalla gick ut knappa minuten efter Polen och tvekade aldrig. Full fart från start och Kalla tog nästan en halv minut på Norge som gick ut i ledningen efter tredje.

Kalla växlade tillsammans med Tyskland och Finland, 18 sekunder efter. Definitivt medaljläge med Anna Haag på sista. Nu var ju hon satt ur spel av sjukdom och Ida Ingemarsdotter tvingades fylla hennes plats på bästa möjliga sätt. Sprintspecialiserade Ida som kunde göra ett lopp utan någon som helst press på sig.

Något som firma Hård/Blomqvist tydligt underströk. Nästan så att det stundom blev löjligt. Glöm det. Stryk nästan. Det blev närapå korkat när de jublade och skrattade åt att Ida lyckades gå med Künzel och Saarinen i 1,5 km. Med andra ord sprintdistansen på vilken Ida absolut tillhör världstoppen. Ofattbart. Det kan inte på något sätt vara alldeles fantastiskt att Ida orkar hänga den distans på vilken hon tillhör världseliten. Mycket märkliga kommentarer från en annars nästan felfri duo.

Björgen förde Norge till en överlägsen seger. Ida orkade hänga nästan halva distansen varefter hon släpper och till slut placerar Sverige femma i stafetten. En klart godkänd insats med tanke på alla sjukdomar som drabbat laget.

00:56 februari 26, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Festen som dog

Den blågula festen… Jodå. Det gick väl sådär.

Det var en mycket märklig kväll igår. Jag hade byggt upp förväntningar kring vad som skulle bli spelens roligaste dag ur blågult perspektiv.

Det började med att alla åtta längdsprinters klarade kvalet. Några minuter senare började kvällen på riktigt. Lindsey Vonn besegrade sina skadebekymmer och sina konkurrenter och stod som ledarinna när Anja Pärsson noterade mellantider med löften om silver och möjligheter till guld.

Jag studsade upp ur soffan för att skrika hem en ny medalj. Ett 105 sekunder långt störtlopp bemästrades av Anja i 100 sekunder. 98. 99. 100. Ridå. Anja tappar kontrollen och fladdrar iväg 60 meter och landar på ett sätt som inte skänker stora förhoppningar.

Allt blir svart. Jag finner mig själv lamslagen. Knappt kontaktbar av mig själv. Först bedövad av en oro. Och sedan misströstande över den förlorade medaljen. Det garanterade silvret. Det möjliga guldet.

När sprinten började orkade jag knappt engagera mig. Hanna Falk bröt efter två hundra meter utan att jag rörde en min. Ida Ingmarsdotters stav strulade på upploppet och bestal henne en semifinalplats. Jag förstod knappt vad hon sa. Vem bryr sig?

Nåväl. Emil Jönsson skulle rädda festen. Det skulle han inte visade det sig några minuter senare. Nåväl. Anna Olsson skulle fixa ett överraskande tröstpris. Det skulle hon inte visade det sig när hon inte hade vapen nog att besvara elden från en invalidiserad slovenska med.

Det var fan den sämsta fest jag någonsin varit på.

12:15 februari 18, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,