Två minuter femmil

Femmilen var ett fantastiskt lopp. I två minuter. De inledande två timmarna… De var… Ja, de var där…

Jag försökte vara positiv inför femmilen. En femmil är alltid en femmil. Men jag hade fel. En femmil är inte en tävling som avgörs på två minuter. En femmil är synnerligen actionfylld. Det är startlistor på rutade A4. Eget tillverkade protokoll med plats för en massa mellantider att studera och analysera samtidigt som man noterar nya mellantider.

Pappersarbete och analyser om tider som visar tendenser som lovar fall ner i resultatlistorna eller kvicka kliv uppåt.

Idag strulade det för fransmannen Gaillard vid ett skidbyte. Det sitter fast någon kloss på ena skidan. Han försöker plocka bort den. Det går inte. Han blir förbannad och slänger iväg skidan. Och så var den dan förstörd konstaterar Jacob Hård. Fem minuter senare skymtas Gaillard i täten av den stora klungan.

Gaillards fadäs är symbolen för det hån mot sporten som en femmil i masstart är. Tappar man en minut på en incident ska man inte vara i täten bara kort efter.

Det spelar ingen roll att Sverige har tre på topp tio. Det spelar ingen roll ens att Johan Olsson svarar för en fantastisk avslutning och tar ett brons. Det som förut var tre timmar spänning av absoluta toppklass är nu två timmars köande till den avslutande spurten.

Jag hatar att säga det. Men… Det var bättre förr.

00:06 mars 1, 2010 Publicerat av | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Läskigt likt det anade

Jag må ha skrivit som djävulens advokat igår. Jag anade en ny påse fjärdeplatser. Men att jag var rätt ute råder det inget tvivel om.

Curlingherrarna som jag förärade ett eget inlägg missade som påpekat bronset. Det är med obehag jag åter skriver om det. Men det är inte så mycket att de missade som på sättet de missade. Det såg ju så bra ut och jag måste erkänna att jag hade räknat hem bronset. Men. Trav är trav som legenden Olle Goop så klokt sa. Och tydligen är det så att curling är curling. Det är aldrig klart förrän det är klart.

Daniel Biveson åkte ut tidigt i snowboardslalomen och det enda positiva med det var väl att han inte skulle komma fyra.

Samtidigt fick polska monstret Justyna Kowalczyk slita för att ta guldet på tremilen. Hon hade nog räknat med att slita. Jag hade räknat med att hon skulle slita. Men jag hade föreställt mig det nu upprepade verbet slita i handlingen slita isär. Det var ett lopp som med alla skidbyten blev väldigt ryckigt. Det var ett lopp där rutinen fällde avgörandet. Minst rutinerade Kalla försummade sina medaljchanser genom att låta bli att byta skidor. Något som hon bekräftar i efterhand.

Kalla var bara 19 sekunder från bronset men om man räknar med att ett skidbyte tar 15 sekunder så är det tveksamt om det hade räckt till mer än att slå Sachenbacher som blev fyra bara fyra sekunder före Kalla. Vi kanske ska vara glada att hon inte bytte skidor. Hade vi klarat av ännu en fjärdeplats?

Med en dramaturgi som bara slalom, och för all del storslalom, kan bjuda på skulle vi till slut lyckas besegra Vancouver-förbannelsen. André Myhrer hade ett halvdant första åk som placerade honom som tia. Det fantastiska systemet med att vända på de trettio bästa och avsluta med ledaren i andra åket öppnar för en nagelbitande dramaturgi.

Och André Myhrer bidrog starkt till detta då han presterade ett utmärkt andra åk. Han tog ledningen och behöll den tills enbart första åkets fyra bästa återstod. Fyran Kostelic var för snabb och Myhrer såg ut att ha kommit så där förbannat retligt nära. Raich missade och sedan även Valencic och medaljen var säkrad. Myhrer belönades till slut med ett underbart brons samtidigt som han undvek fjärdeplatsen med löjliga fem hundradelar.

En fjärdeplats. Fem hundradelar från ännu en fjärdeplats. Och ett skidbyte från ytterligare en fjärdeplats. Nog hade jag fog för mina farhågor.

14:38 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Från brottarläge till guldjubel

Ett par helt osannolika vändningar satte sin prägel på en fantastisk match.

Anna Le Moine, Cathrine Lindahl, Eva Lund, Anette Norberg kopplade ett tidigt grepp. Sverige inledde oförskämt bra och såg ut att leka hem guldet. Då kom den första vändningen. Den horribla blundern som lät Kanada stjäla två poäng i sjunde omgången. Och den hjärtskärande missen i nionde som lät Kanada stjäla ännu en poäng som då verkade ha avgjort matchen.

Ingen av dem skulle visa sig tillräckliga. Det kom ännu en vändning.

Lag Norberg flirtade med sommarolympiern Abrahamian när de på något märkligt sätt i parterrläge lyckades trolla fram två poäng i tionde och ordna en skiljeomgång. Kanada satt fortfarande vid styrspakarna med sista sten och spelade sig fram till en enkel uppgift som de märkligt nog misslyckades med. Och plötsligt stod där svenskorna som segrare. Som guldmedaljörer.

Utan att man riktigt kan förstå hur det gick till.

04:32 februari 27, 2010 Publicerat av | 30 kommentarer

etiketter: , ,

Plog, ryck och häng gav GULD

Sverige fick verkligen ingenting gratis. Sverige fick ploga, rycka, hänga och rycka igen för att säkra guldet. Sverige visade upp alla tänkbara kvaliteter. Bara spurten saknades. Men det råder knappast tvivel om att även den styrkan finns inom laget.

Superstarke Daniel Rickardsson på första sträckan ville verkligen slita isär fältet. Det ymniga snöfallet gjorde det omöjligt. Sveriges startman plogade spåret åt konkurrenterna och det är i det närmaste osannolikt starkt att Rickardsson ändå är en i en kvintett som vid första växlingen har skaffat sig en halv minut.

Johan Olsson tar vid på andra sträckan och gör vad vi har vant oss vid i de här spelen – tar hela jobbet själv. Och det fortsätter att snöa. Samtidigt som tron på Olsson är stor vågar jag knappast lita till underverk och en aning hopplöshet angriper mig i form av bilder av ett helt samlat fält in på upploppet på vilket Northug avgör.

Men med hjälp av Frankrikes Vittoz besegrade Johan Olsson snön och la grunden till det svenska guldet. Tyskland och Norge hängdes av men urstarke tjeckiske Bauer som startade en halv minut efter kvintetten anslöt och formade den trio som länge såg ut att göra upp om medaljerna.

Olsson la i ytterligare en växel och gav Anders Södergren några sekunders försprång. Södergren som verkar ha lärt av sina många misslyckanden och släppte upp Manificat som fick göra i stort sett hela jobbet. Södergren tackade för hjälpen och avslutade ursinnigt för att ge Marcus Hellner ett försprång på sista sträckan.

Trots att Hellner hade sällskap av Frankrike och Tjeckien med Norge klart distanserat verkade striden ändå alltid vara en brödrakamp mellan Sverige och Norge. Södergren tog på tredje sträckan ett nytt jobb och hängde enligt Northugs modell. På samma sätt tog Northug ett nytt jobb som lustigt nog kan liknas med det vanliga Södergrenska och slet vansinnigt för att få en chans på medaljerna. Och Northug lyckades riktigt bra. Men när norrmannen tagit in drygt 20 sekunder ökade Hellner tempot och avgjorde guldstriden.

Fransmannen som inte velat dra en meter på sista sträckan förlorade rättvist medaljen när Northug kom ikapp och tog silvret. Men då hade redan Hellner som fanbärare längs upploppet defilerat in i mål och givit Sverige ledningen i längdåkningens medaljtabell.

Jag beskrev igår herrarnas skidstafett som alla vinterolympiaders absoluta höjdpunkt. Med blågult guld i bagaget. Gissa om jag är nöjd idag…

13:47 februari 25, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Guld i viktigaste grenen!

Alla ord är just nu överflödiga.

Världsklassprestationer fyrfaldigt. Och Marcus får köra upploppet som fanbärare.

Låt oss förenas i glädjetårar Per Elofsson.

22:06 februari 24, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Finner glädje i statistiken

Jag sitter och funderar om det finns anledning att vara nöjd med nationens insats. Visst finns det enskilda prestationer att applådera. Men som lag…? Nej, det är lätt att behärska sig för det har fullkomligt spårat ur. Folk jublar åt 1-9-förluster och åt guldhopp som slutar tia. Någon måste ta ansvar och bevara kraven på stjärnorna.

Plötsligts slås jag stum av förvåning. Jag måste dubbelkolla. Och trippekolla. Medaljtabellen avslöjar något ytterst märkligt. Sverige har fler guld än stormakten Ryssland…

Med den informationen känns det förbannat omöjligt att vara missnöjd.

16:19 februari 23, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , ,

Om värdet av ett silver

Det vore helt sjukt om man inte vore nöjd med ett OS-silver.

Så sa Haag. Fel säger jag. Det är kanske annorlunda i sammanfattningen efter spelen. Men just nu har jag väldigt svårt att vara nöjd med ett OS-silver.

Det började med ett klassiskt elda för kråkorna i semin. Kalla/Haag genomförde en helt onödig pulvriseringen av motståndet. Tyskorna vilade sig till final. I finalen tog Kalla tidigt kommandot. Och Haag fortsatte i offensiv stil. Och inför varje växling hade de ett par meter om inte mer. Ett litet försprång som vid varje växel raderades på grund av rent uselt stillastående växlingar. Sverige tappade ledningen i första backen på varje sträcka för att man inte kom dit med fart. Sedan gick man snabbt upp i ledningen igen. Tyskorna gick ikapp gång på gång utan att offra kraft. Den svenska duon var Tyskland fullkomligt överlägsen idag. Trist nog gav man bort det.

Till slut avgjorde tysk rutin. Svenskorna hade ödslat för mycket energi i semin samt på att vid varje växel starta stillastående. Nej. Jag kan aldrig vara nöjd med ett silver när motståndet aldrig var ett hinder ivägen för guldet.

Gnälligt? Aldrig. Får jag be om lite kritiskt tänkande? Skulle man vara nöjd även om Färöarna var det enda motståndet?

02:57 februari 23, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

En saga med vackert slut

Som jag skrev strax efter loppet. Jag hatar att ha fel. Men jag måste älska det stunder som denna. Att Hellner, Olsson och Södergren alla hade goda möjligheter att nå topp tio var klart. Men att någon av dem skulle kunna ta medalj kändes lite väl optimistiskt.

Men när varken Bauer eller Cologna lyckades i sina försök att höja tempot på den klassiska delen började jag ana en öppning för framförallt Hellner. Det såg ut att kunna bli en spännande tävling. Men från spännande till medalj är steget långt.

Men sedan hände något. Johan Olsson skiftade skidor enligt skolboken och för övriga strulade det. Olsson chansade och fick en lucka. Resten är lite av svensk skidhistoria. Södergren och Hellner tar ett hästjobb och turas om att ta täten i klungan och slå på bromsen för att bistå Olsson all möjlig hjälp i hans flyktförsök.

Luckan växer och växer men med bara fyra kilometer kvar får Legkov nog och tar upp jakten. Efter 73 minuters åkning varav de sista 34 minutrarna i ensamt majestät känns det förbannat retligt när gruppen år Olsson med bara 100 sekunder kvar…

När man förstått att en grupp om fyra ska nå Olsson och att tre av dessa är icke-svenskar slås jag av den fasansfulla tanken att denna svenska historia kan sluta i en historia helt utan svenska medaljer. Men Northug försvinner. Möjligen för den trasiga stavens skull. Förmodligen för den dåliga formens skull.

Och tävlingens alla osannolika kapitel skall visa sig vara långt ifrån färdigskrivna. När man är helt övertygad om att Legkov ska passera Olsson svarar svensken och striden om medaljerna är en uppgörelse mellan fyra. Hellner flyger ifrån övriga tre och Olsson är osannolikt stark nog att försvara sin pallplats.

Säg är det inte underbart med sagor med vackra slut?

11:55 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Anna Haag och tjockisen

It ain´t over til the fat lady sings…

Anna Haag bevisade det flera gånger igår. Likt boxaren var hon golvad och uppe på åtta. Inte en gång. Inte två. Snarare fem. Kanske sju gånger.

Jag vet inte hur många gånger jag gav upp hoppet igår. Björgen, Steira, Kowalczyk. Konkurrensen var inte att leka med. Haag tyckte annat. Och lekte med konkurrensen var exakt vad hon gjorde.

I sista backen utnyttjade hon sina fördelaktiga skidor och gled ifatt, förbi och ifrån Steira och Kowalczyk. Åt Björgen som säkrat guldet tidigare fanns inget att göra. Men silvret fixade hon på ett imponerande sätt.

09:04 februari 20, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , ,

Osannolikt brons till Anja

Bragdjuryn kan ta ledigt resten av året. Tävlingen är avgjord.

För ett dygn sedan trodde jag att karriären var över. Det såg läskigt ut. Nu har hon blåslagen och med smärtor fixat ett olympiskt brons… I chock igår. I chock idag. Vilken fantastisk kvinna.

22:33 februari 18, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , ,

Och l(os)er-medaljen går till…

Sakta, så sakta börjar jag släppa greppet om gårdagen. Men i terapeutiskt syfte måste jag slänga ur mig gårdagens helveten… Nerifrån och upp till gårdagens absolut sämsta som tilldelas min virtuella LOSER-medalj.

6. Damhockey. Sverige tar högst sannolikt brons. Man gör det trots att man inte har i turneringen att göra. På 24 minuter och 45 sekunder släppte de in 12 mål mot Kanada. 12 mål på en dryg period. Är man värd medalj då? Kasta ut damhockeyn!

5. Emil Jönsson var Sveriges mest självkara guldfavorit. Han var aldrig nära final ens.

4. Marion Rolland ingick i den seedade startgruppen på sju i störtloppet och var en av medaljkandidaterna. Hon tog ett skär. Och föll. Hennes störtlopp blev två sekunder långt. Humorfest. Fyra år till nästa chans Marion…

3. Damkronorna igen. Det står 13-0 och det är tio minuter kvar. Powerplay och mål. 13-1. Och ett sådant makalöst tv-pucks-jubel utbryter. Som ett förlösande segermål i sudden death. Va fan är det som händer…?

2. SVT. Bevakningen av curlingmatchen mellan Sverige och Tyskland som pågick i två timmar. Tionde omgången skulle avgöra hela matchen. Då bryter SVT till förmån för Kanada-Sverige. 13-0. Tio minuter kvar. Spännande…

1. Katarina Timglas. Efter den horribla insatsen mot Kanada: ”Vi gör det bra. Vi kommer in bra i matchen mot slutet och äger spelet sista tio. Plockar vi bort andrapuckarna så har vi dom…” Det var tydligen bara tillfälligheter som avgjorde matchen mot Kanada. Sverige hade inte marginalerna på sin sida. Vad blev det egentligen? 13-1? Ok…

16:00 februari 18, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Guld till Ferry

Det är lika häftigt som overkligt. Va fan hände?

En efter en föll de bort. Och plötsligt från ingenstans fanns där bara en kvar. Björn Ferry.

Jag var inte övertygad om att Ferry bar form. Det där med snöfallet på sprinten var mest skitsnack. Och jag har siffror som bekräftar det. Men form har han onekligen. Och allt det där andra en skidskytt ska ha för att lyckas. Psyket med sig, tur med vindar, bra skidor och konkurrenter som saknar något av allt det där.

Jag skrev tidigare idag om att Ferry en bra dag skulle passera alla framför sig förutom Svendsen. Men att han skulle passera absolut alla, och till och med Svendsen som sköt bort sig, kändes fullkomligt osannolikt. Vidare skrev jag att det skulle kvitta. För att hotet kom bakifrån i form av Eder, Björndalen och Greis. Jag hade till viss del helt rätt. Nämnda trio svarade alla för goda prestationer och körde upp sig från plats 11, 17 och 21 till plats 4, 7 och 5. Men ingen av dem var ändå i närheten av Ferry.

Faktum är att Ferry från sista skyttet fram till mål utökade ledningen till snabba skidåkare som Björndalen och Svendsen med tolv sekunder. Och då tog ändå Ferry det relativt lugnt på upploppet samtidigt som norrmännen syntes kriga i en enorm spurt med Greis och Tcherezov.

Från skitsnack ena dagen till oväntat guldsnack. En fantastisk prestation. Och fortfarande aningen svårt att ta in…

00:26 februari 17, 2010 Publicerat av | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , , ,