Om värdet av ett silver

Det vore helt sjukt om man inte vore nöjd med ett OS-silver.

Så sa Haag. Fel säger jag. Det är kanske annorlunda i sammanfattningen efter spelen. Men just nu har jag väldigt svårt att vara nöjd med ett OS-silver.

Det började med ett klassiskt elda för kråkorna i semin. Kalla/Haag genomförde en helt onödig pulvriseringen av motståndet. Tyskorna vilade sig till final. I finalen tog Kalla tidigt kommandot. Och Haag fortsatte i offensiv stil. Och inför varje växling hade de ett par meter om inte mer. Ett litet försprång som vid varje växel raderades på grund av rent uselt stillastående växlingar. Sverige tappade ledningen i första backen på varje sträcka för att man inte kom dit med fart. Sedan gick man snabbt upp i ledningen igen. Tyskorna gick ikapp gång på gång utan att offra kraft. Den svenska duon var Tyskland fullkomligt överlägsen idag. Trist nog gav man bort det.

Till slut avgjorde tysk rutin. Svenskorna hade ödslat för mycket energi i semin samt på att vid varje växel starta stillastående. Nej. Jag kan aldrig vara nöjd med ett silver när motståndet aldrig var ett hinder ivägen för guldet.

Gnälligt? Aldrig. Får jag be om lite kritiskt tänkande? Skulle man vara nöjd även om Färöarna var det enda motståndet?

02:57 februari 23, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , ,