Två minuter femmil

Femmilen var ett fantastiskt lopp. I två minuter. De inledande två timmarna… De var… Ja, de var där…

Jag försökte vara positiv inför femmilen. En femmil är alltid en femmil. Men jag hade fel. En femmil är inte en tävling som avgörs på två minuter. En femmil är synnerligen actionfylld. Det är startlistor på rutade A4. Eget tillverkade protokoll med plats för en massa mellantider att studera och analysera samtidigt som man noterar nya mellantider.

Pappersarbete och analyser om tider som visar tendenser som lovar fall ner i resultatlistorna eller kvicka kliv uppåt.

Idag strulade det för fransmannen Gaillard vid ett skidbyte. Det sitter fast någon kloss på ena skidan. Han försöker plocka bort den. Det går inte. Han blir förbannad och slänger iväg skidan. Och så var den dan förstörd konstaterar Jacob Hård. Fem minuter senare skymtas Gaillard i täten av den stora klungan.

Gaillards fadäs är symbolen för det hån mot sporten som en femmil i masstart är. Tappar man en minut på en incident ska man inte vara i täten bara kort efter.

Det spelar ingen roll att Sverige har tre på topp tio. Det spelar ingen roll ens att Johan Olsson svarar för en fantastisk avslutning och tar ett brons. Det som förut var tre timmar spänning av absoluta toppklass är nu två timmars köande till den avslutande spurten.

Jag hatar att säga det. Men… Det var bättre förr.

00:06 mars 1, 2010 Publicerat av | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Kamikaze-Hellner kör för Olsson

Jag skrev tidigare om Olympiska Spelens två absoluta höjdpunkter. Herrarnas stafett och femmilen. Nu går femmilen sedan flera år tillbaka i masstart på mästerkapen och jag har bara en absolut höjdpunkt kvar.

Det går att ju att diskutera det i evighet. Men när det nu går i masstart är det fel tid att slösa energi på detta. Vad jag förstår så finns det två läger. Alla vi som är för individuell start. Alltså alla som följer längdskidåkningen. Och så på andra sidan skidförbundet och Northug.

Men å andra sidan, med dubbeljakten färskt i minnet kan jag nog stå ut med masstart. Hellner kommer tydligen till start idag. Det är knappast med förhoppning om medalj. Jag antar att Hellner ska tacka för senast och nu göra allt som står i hans makt för att Johan Olsson ska få kliva överst på pallen.

Hellner kommer sätta fart på loppet och norrmännen kommer att inte att kunna lura bort 49 kilometer som alltid annars och bana väg för spurtspecialisten Petter Northug.

I VM i Liberec förra året summerade vi svenska insatsen med placeringarna 27,  29, 30. Idag ska det bli bättre. Klar medaljchans för Johan Olsson. Södergren som inte kom till start i Liberec kommer som vanligt göra en gedigen femmilsinsats och sluta topp tio. Och så har vi Daniel Rickardsson som jag är väldigt nyfiken på. Jag är övertygad om att Rickardsson slutar topp tio och att han länge kommer att vara med i medaljdiskussionen.

Icke blågula kandidater till guldet finns väl. Lukas Bauer måste ses som favorit. Supergiftig blir Andrus Veerpalu som nyligen anlänt till Vancouver och gör sin enda start. Han har som Anders Blomqvist påpekade kört en estländsk superladdning på hemmaplan.

Northug då? Nej. Som påpekat ovan. Med kamikaze-Hellner i loppet har inte Northug möjlighet att vila 49 kilometer och avgöra i spurten. Och Northug kan inte vinna en klassisk femmil på annat sätt.

17:55 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Blind skidskytt slår inga publikrekord

Det är idel snyfthistorier och Kanadas förbundskapten Inge Bråten verkar ha hamnat i blåsväder efter att ha petat blinde Brian McKeever. McKeever skulle ha ställt upp på femmilen idag och därmed blivit den förste paraolympier att, som det heter i kanadensisk press, race among able-bodied athletes at an Olympic Games.

Bråten berättar att både McKeever och han själv grät när han meddelade beskedet. Men vad skulle han göra? Kanadas längdåkare har gjort ett fantastiskt mästerskap. Bland annat slutade alla fyra på topp 16 i dubbeljakten.

Blinde Brian McKeever laddar nu om till Paralympics där han deltar i… SKIDSKYTTE…!! Det är inte alltför vågat att påstå att McKeevers deltagande inte lär locka till publikrekord…

17:06 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , ,

Läskigt likt det anade

Jag må ha skrivit som djävulens advokat igår. Jag anade en ny påse fjärdeplatser. Men att jag var rätt ute råder det inget tvivel om.

Curlingherrarna som jag förärade ett eget inlägg missade som påpekat bronset. Det är med obehag jag åter skriver om det. Men det är inte så mycket att de missade som på sättet de missade. Det såg ju så bra ut och jag måste erkänna att jag hade räknat hem bronset. Men. Trav är trav som legenden Olle Goop så klokt sa. Och tydligen är det så att curling är curling. Det är aldrig klart förrän det är klart.

Daniel Biveson åkte ut tidigt i snowboardslalomen och det enda positiva med det var väl att han inte skulle komma fyra.

Samtidigt fick polska monstret Justyna Kowalczyk slita för att ta guldet på tremilen. Hon hade nog räknat med att slita. Jag hade räknat med att hon skulle slita. Men jag hade föreställt mig det nu upprepade verbet slita i handlingen slita isär. Det var ett lopp som med alla skidbyten blev väldigt ryckigt. Det var ett lopp där rutinen fällde avgörandet. Minst rutinerade Kalla försummade sina medaljchanser genom att låta bli att byta skidor. Något som hon bekräftar i efterhand.

Kalla var bara 19 sekunder från bronset men om man räknar med att ett skidbyte tar 15 sekunder så är det tveksamt om det hade räckt till mer än att slå Sachenbacher som blev fyra bara fyra sekunder före Kalla. Vi kanske ska vara glada att hon inte bytte skidor. Hade vi klarat av ännu en fjärdeplats?

Med en dramaturgi som bara slalom, och för all del storslalom, kan bjuda på skulle vi till slut lyckas besegra Vancouver-förbannelsen. André Myhrer hade ett halvdant första åk som placerade honom som tia. Det fantastiska systemet med att vända på de trettio bästa och avsluta med ledaren i andra åket öppnar för en nagelbitande dramaturgi.

Och André Myhrer bidrog starkt till detta då han presterade ett utmärkt andra åk. Han tog ledningen och behöll den tills enbart första åkets fyra bästa återstod. Fyran Kostelic var för snabb och Myhrer såg ut att ha kommit så där förbannat retligt nära. Raich missade och sedan även Valencic och medaljen var säkrad. Myhrer belönades till slut med ett underbart brons samtidigt som han undvek fjärdeplatsen med löjliga fem hundradelar.

En fjärdeplats. Fem hundradelar från ännu en fjärdeplats. Och ett skidbyte från ytterligare en fjärdeplats. Nog hade jag fog för mina farhågor.

14:38 februari 28, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Nya fjärdeplatser att vänta…

Vi börjar närma oss slutet. Spelens näst sista dag och Sverige slår ur underläge i allt vi figurerar i.

Det var inte längesen vi hade världens absolut bästa slalomlandslag. För tre år sedan hade vi tre segrare i världscupen. Byggmark, Larsson, Myhrer. I en världscuptävling året efter hade vi osannolika sju åkare till andra åket varav fyra låg bland de tolv bästa. Sen har det mest gått åt helvete. Det är mest förhoppningar och besvikelser.

Ändå tror jag att vi har en liten möjlighet att vara i närheten av medalj idag. Mattias Hargin (rankad 8 i världscupen), André Myhrer (13), Axel Bäck (18) och Jens Byggmark (36). Alla har var och en en liten möjlighet att nå högt. Alla kan åka riktigt snabbt. Problemet är att åka riktigt snabbt och ta sig i mål i två åk.

Jag tror att Myhrer, Bäck och Byggmark kommer att ha noterat väldigt bra tider innan de åker ur. Och jag tror att Vancouver-förbannelsen fortsätter att jävlas med Sverige. Hargin blir fyra.

Curlingherrarna spelar bronsmatch mot Schweiz. I grundserien blev det svensk förlust. Ännu en blågul fjärdeplats månne…?

Det är väl med snowboard som med freestyle. Ingen större anledning att slösa någon längre tid till obefogade medaljfunderingar… Daniel Bivesons eventuella åttondelsfinal och kvart sänds förmodligen i efterhand då de går parallellt (notera ordvitsen) med tremilen.

Anna Haag testade men är inte kry nog att delta på tremilen. Kalla har inte mycket att hämta i klassisk stil och Ingemarsdotter fick ju stående ovationer och jubelackompanjerade applåder av firma Hård/Blomqvist bara för att ha klarat knappt två kilometer i stafetten… Hur ska hon orka 30…?  Anna Olsson gör en mycket intressant start. Hon är i kanonslag och behärskar den klassiska stilen. Men hur klarar hon distansen? Jag sticker ut hakan och tippar att Anna Olsson blir… eeh… fyra?

17:28 februari 27, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svart med löften om succé

Samtidigt som jag förbereder någon slags krönika om Damkronorna nöjer jag mig här i sammanfattningen av gårdagen att konstatera att det blev förlust i bronsmatchen.

Svenskorna i storslalom föll allt längre ner i resultatlistan. Stafettlaget fick nöja sig med en femteplats och curlingherrarna fick till slut en rejäl lektion av Kanada.

Det blev som befarat ingen vidare kväll igår. Men stafettlaget ska definitivt ha godkänt. Olsson och Kalla svarade för enorma insatser samtidigt som Pajala och Ingemarsdotter får godkänt. Vi kan konstatera att med Haag i laget hade vi förmodligen tagit medalj. Att curlingherrarna förlorade var föga överraskande. Men de gav Kanada en rejäl match till en början och med åren kommer rutinen och med den minimeras misstagen och som resultat av det kan Lag Edin ha med guldstriden att göra redan i ett VM om två år och definitivt i OS i Sotji 2014.

Bara curlingdamerna lyckades igår. Världsmästarna krossades och räddade lite av den blågula dagen. Även om gårdagen i resultatlistorna ser väldigt mörk ut skänker den löften om framtida succéer.

12:57 februari 26, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,

Hårds horribelt haltande hängbetyg

Det blev för svårt för det svenska stafettlaget.

Anna Olsson gjorde mer än vad man kunnat begära och vann den inledande sträckan. Magdalena Pajala fick det sedan förbannat tufft mot idel toppåkare. En uppgift som enbart gick ut på att förlora så lite tid som möjligt. Men det blev lite för mycket för att det på riktigt skulle vara spännande den avslutande halvan av tävlingen. Polskan Justina Kowalczyk besegrade Pajala med osannolika 1:40. På 5 km…

En intressant men i sammanhanget visserligen oväsentlig jämförelse då polska laget till tre fjärdedelar består av utfyllnad. Kalla gick ut knappa minuten efter Polen och tvekade aldrig. Full fart från start och Kalla tog nästan en halv minut på Norge som gick ut i ledningen efter tredje.

Kalla växlade tillsammans med Tyskland och Finland, 18 sekunder efter. Definitivt medaljläge med Anna Haag på sista. Nu var ju hon satt ur spel av sjukdom och Ida Ingemarsdotter tvingades fylla hennes plats på bästa möjliga sätt. Sprintspecialiserade Ida som kunde göra ett lopp utan någon som helst press på sig.

Något som firma Hård/Blomqvist tydligt underströk. Nästan så att det stundom blev löjligt. Glöm det. Stryk nästan. Det blev närapå korkat när de jublade och skrattade åt att Ida lyckades gå med Künzel och Saarinen i 1,5 km. Med andra ord sprintdistansen på vilken Ida absolut tillhör världstoppen. Ofattbart. Det kan inte på något sätt vara alldeles fantastiskt att Ida orkar hänga den distans på vilken hon tillhör världseliten. Mycket märkliga kommentarer från en annars nästan felfri duo.

Björgen förde Norge till en överlägsen seger. Ida orkade hänga nästan halva distansen varefter hon släpper och till slut placerar Sverige femma i stafetten. En klart godkänd insats med tanke på alla sjukdomar som drabbat laget.

00:56 februari 26, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Grusade medaljdrömmar

Idag skall Sverige enligt mitt ursprungliga medaljtips säkra tre medaljer.

Brons i damhockeyn, silver i damcurlingen och så guld i damernas skidstafett.

Det är naturligtvis något som idag låter helt orimligt.

I hockeyn har damerna knappt fått låna pucken de sista två matcherna. Idag står Finland för motståndet i bronsmatchen. Ett Finland som att döma av turneringen hittills måste gälla som favoriter.

Lag Norberg möter regerande världsmästarna i curlingsemifinal. I grundomgången besegrades Kina med 6-4. Repris idag och silvret är säkrat.

Damstafetten var den långa stafett jag på förhand ställde störst hopp till. Damerna imponerade inledningsvis stort och guldtipset på förhand växte allt större. Men laget har på inget sätt råd med sjukdomar och bortfall. Anna Haag saknas ikväll. Charlotte Kalla och Magdalena Pajala startar efter att ha känt sig krassliga. Anna Olsson och Ida Ingemarsdotter gör laget komplett. Komplett men på inget sätt konkurrenskraftigt. Det räcker inte med att sänka förhoppningarna till brons. Det är fortfarande orimligt.

Curlingherrarna har gjort det bra som nått semifinal. Mot oslagbara värdlandet Kanada vore allt annat än klar förlust en stor sensation. I grundserien hade Kanade 5-1 halvvägs och bevakade slutet fram till en 7-3-seger.

Och så är det damernas storslalom som ska avslutas idag. Här fanns väl inte ens drömmar om medalj på förhand. Och Anja och Maria PH ligger mycket riktigt långt ned i listan efter första åket. Inte så lång efter tidsmässigt. Anja är 89 hundradelar efter. Men det är många att runda från hennes tolfte plats.

Tyvärr känns det som det här är en dag som trots flertaliga medaljchanser nu skulle kunna sluta hur illa som helst.

18:22 februari 25, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Plog, ryck och häng gav GULD

Sverige fick verkligen ingenting gratis. Sverige fick ploga, rycka, hänga och rycka igen för att säkra guldet. Sverige visade upp alla tänkbara kvaliteter. Bara spurten saknades. Men det råder knappast tvivel om att även den styrkan finns inom laget.

Superstarke Daniel Rickardsson på första sträckan ville verkligen slita isär fältet. Det ymniga snöfallet gjorde det omöjligt. Sveriges startman plogade spåret åt konkurrenterna och det är i det närmaste osannolikt starkt att Rickardsson ändå är en i en kvintett som vid första växlingen har skaffat sig en halv minut.

Johan Olsson tar vid på andra sträckan och gör vad vi har vant oss vid i de här spelen – tar hela jobbet själv. Och det fortsätter att snöa. Samtidigt som tron på Olsson är stor vågar jag knappast lita till underverk och en aning hopplöshet angriper mig i form av bilder av ett helt samlat fält in på upploppet på vilket Northug avgör.

Men med hjälp av Frankrikes Vittoz besegrade Johan Olsson snön och la grunden till det svenska guldet. Tyskland och Norge hängdes av men urstarke tjeckiske Bauer som startade en halv minut efter kvintetten anslöt och formade den trio som länge såg ut att göra upp om medaljerna.

Olsson la i ytterligare en växel och gav Anders Södergren några sekunders försprång. Södergren som verkar ha lärt av sina många misslyckanden och släppte upp Manificat som fick göra i stort sett hela jobbet. Södergren tackade för hjälpen och avslutade ursinnigt för att ge Marcus Hellner ett försprång på sista sträckan.

Trots att Hellner hade sällskap av Frankrike och Tjeckien med Norge klart distanserat verkade striden ändå alltid vara en brödrakamp mellan Sverige och Norge. Södergren tog på tredje sträckan ett nytt jobb och hängde enligt Northugs modell. På samma sätt tog Northug ett nytt jobb som lustigt nog kan liknas med det vanliga Södergrenska och slet vansinnigt för att få en chans på medaljerna. Och Northug lyckades riktigt bra. Men när norrmannen tagit in drygt 20 sekunder ökade Hellner tempot och avgjorde guldstriden.

Fransmannen som inte velat dra en meter på sista sträckan förlorade rättvist medaljen när Northug kom ikapp och tog silvret. Men då hade redan Hellner som fanbärare längs upploppet defilerat in i mål och givit Sverige ledningen i längdåkningens medaljtabell.

Jag beskrev igår herrarnas skidstafett som alla vinterolympiaders absoluta höjdpunkt. Med blågult guld i bagaget. Gissa om jag är nöjd idag…

13:47 februari 25, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , ,

Guld i viktigaste grenen!

Alla ord är just nu överflödiga.

Världsklassprestationer fyrfaldigt. Och Marcus får köra upploppet som fanbärare.

Låt oss förenas i glädjetårar Per Elofsson.

22:06 februari 24, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , ,

Spelens absoluta höjdpunkt

Om jag skulle summera mina vinterolympiader finns det egentligen två grenar som slår allt. Två grenar som ur mitt perspektiv sedan Calgary 1988 är spelens absoluta höjdpunkter. Nu går ju femmilen i gemensam start vilket bara lämnar en av de ursprungliga höjdpunkterna kvar… Herrarnas skidstafett.

Jag har svårt att i backspegeln skilja OS-stafetterna från de i VM. Men skidstafetterna oavsett vilket av de två mästerskapen innebär stor nostalgi. Smaka bara på laget… Ottosson, Wassberg, Svan, Mogren. En klassisk uppställning. Underbara minnen.  Och lite senare den där stafetten när Gunde Svan kört andra sträckan och beger sig ut i spåren för att sparra Torgny Mogren på sista sträckan. Och de galet taktiska stillastående slutsträckorna och spurtstriderna med nämnda Mogren.

Och inte fullt lika underbara minnen. Vem minns inte när Christer Majbäck fick kasta in handduken i en tung backe kommenterad av en förtvivlat hysterisk Gunde Svan. Och några år senare likaså Niklas Jonsson på någon av de inledande sträckorna. OS 2002 när Sverige kom på 13:e plats slagna av Japan, USA och alla nationer som någonsin stått på ett par skidor. Och till slut Jörgen Brink i VM 2003 som bara skulle förvalta en jätteledning och glida hem guldet men gick in den hårdaste av väggar som skidsporten någonsin skådat…

All we need is just another Brink in the wall…

Minnet rymmer så många fler stafetthistorier. Och jag minns att jag flera gånger i skolåldern skolkat för att inte missa stafetterna. Och med varje stafett fylls jag av det nostalgiska. Och jag är nervös. För första gången under spelen. Och det är mer än en timme kvar. Och Sverige har guldchans…

Jag har svårt att enas med mig själv. Vill jag helst se Rickardsson och Olsson spränga fältet och avgöra tidigt. Eller har jag nerver nog att våga önska mig en Hellnersk spurtseger mot Northug…? Jag anar en rysare utan motstycke.

19:16 februari 24, 2010 Publicerat av | 9 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Inför fjärde guldkvällen

Efter tvåa dagar av idel besvikelser kanske vi kan få en lite roligare kväll idag.

Det börjar med damernas storslalom. Hur mår Anja? Kan Maria PH skrälla? Vi kanske inte ska kalla dem medaljkandidater men vi kan inte heller skriva av dem från striden.

Herrarnas skidstafett. En rysare att vänta. Det svenska guldreceptet är förmodligen ett tidigt ryck á la Olsson i dubbeljakten. Eller vågar de låta en spurt mellan Hellner och Northug fälla avgörande?

Lag Edin går upp i särspel om den sista semifinalplatsen i curlingturneringen. Storbritannien besegrades i grundserien. En repris skulle innebära semifinal mot oslagbara Kanada.

Och så är äntligen ishockeyturneringen igång. Efter en veckas uppvisningsspel var det dags att låta de fyra första lagen packa inatt. Nu börjar det på allvar för Sverige som ställs mot Slovakien. Ett Slovakien som bara knappt lyckades besegra Norge för att nå kvartsfinalen.

Stafettguld och dubbla segrar på is kanske kan radera ut minnet av två usla dagar…?

17:04 februari 24, 2010 Publicerat av | 1 kommentar

etiketter: , , , , , , , , , , ,

En riktig jävla skitdag

Sammanfattningen av gårdagens blågula fiasko.

Jag har nämnt sprintstafetterna. Om hur svårt det är att såga Teodor Peterson när han erkänner sin uselhet. Och huruvida man skulle vara nöjd med ett silver om endast Färöarna stod för motståndet.

Jag har fört en helt osannolik diskussion på en annan blogg till vilken jag inte finner det värt att länka. Han hävdar med bestämdhet, och framförallt dumhet, att damkronornas förlust igår var otur. Sverige hade 12 skott på mål. En normal utdelning på det bör vara någonstans mellan ett och två mål. Sverige förlorade med 9-1. Vem som helst inser den haltande matematiken. Sverige hade förlorat även om USA:s målvakt stått naken i mål.

Curlingherrarna förlorade som väntat mot Schweiz och får ordentligt svårt att nå slutspel. Seger mot Danmark krävs samtidigt som Norge måste slå Storbritannien alternativt att Frankrike slår Schweiz. Då kan slutspel nås via särspel.

Slutligen fick curlingdamerna en rejäl lektion av Kanada. Det är lätt att utesluta svenskt guld efter att ha sett värdlandet leka bort Lag Norberg.

Det var inte mycket som blev rätt igår…

10:29 februari 23, 2010 Publicerat av | 4 kommentarer

etiketter: , , , ,

Om värdet av ett silver

Det vore helt sjukt om man inte vore nöjd med ett OS-silver.

Så sa Haag. Fel säger jag. Det är kanske annorlunda i sammanfattningen efter spelen. Men just nu har jag väldigt svårt att vara nöjd med ett OS-silver.

Det började med ett klassiskt elda för kråkorna i semin. Kalla/Haag genomförde en helt onödig pulvriseringen av motståndet. Tyskorna vilade sig till final. I finalen tog Kalla tidigt kommandot. Och Haag fortsatte i offensiv stil. Och inför varje växling hade de ett par meter om inte mer. Ett litet försprång som vid varje växel raderades på grund av rent uselt stillastående växlingar. Sverige tappade ledningen i första backen på varje sträcka för att man inte kom dit med fart. Sedan gick man snabbt upp i ledningen igen. Tyskorna gick ikapp gång på gång utan att offra kraft. Den svenska duon var Tyskland fullkomligt överlägsen idag. Trist nog gav man bort det.

Till slut avgjorde tysk rutin. Svenskorna hade ödslat för mycket energi i semin samt på att vid varje växel starta stillastående. Nej. Jag kan aldrig vara nöjd med ett silver när motståndet aldrig var ett hinder ivägen för guldet.

Gnälligt? Aldrig. Får jag be om lite kritiskt tänkande? Skulle man vara nöjd även om Färöarna var det enda motståndet?

02:57 februari 23, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Unge Teo stor i sin uselhet

Teodor Peterson var onekligen ett rejält bottennapp. Och trots att jag tycker SVT levererar en ganska OK produktion från spelen har de ett område som de är direkt usla på. Att ställa de viktiga frågorna.

Är det någon som har hört en intervju med sprintchefen Aril Monsen? Hur försvarar man uttagningen av Peterson? Var stekhete Johan Olsson aldrig ett alternativ?

Lottningen var som efterrättsmenyn. Full av godsaker. Här i form av uselt motstånd. Den svenska duon skulle kunna spara massor av krafter till finalen. Det slutade med att Sverige fick stryk av Japan och kom undan med blotta förskräckelsen mot Rumänien… Va? Rumänien…?

Peterson föll visserligen. Men det spelade aldrig en avgörande roll. Hellner körde ikapp och skickade ut Peterson tillsammans med klungan på andra varvet. Peterson tappade nästan tio sekunder igen. Hellner körde ikapp på nytt och skickade ut Peterson tillsammans med klungan även på tredje varvet. Peterson dog och var chanslös till och med mot japanerna…

Jag lider lite med Hellner som visar kanonform. Och det är väl här man kan ge ett litet litet plus till Teodor. Han flamsar inte bort det som Ferry. Han gråter inte eller tystar inte bort det som Helena. Han är tydlig med att han gjorde en usel insats.

Och det är väl därför jag har riktigt svårt att ordentligt såga Teodor. Han var kaxig och nästan lovade att slå av Northug i en spurt. Men han var fullkomligt usel och fick nästan stryk av Rumänien… Va? Rumänien…? Men han gör vad ingen annan svensk klarar av. Erkänner sig usel. Därför, och bara därför, är lite av min respekt för Teodor intakt.

00:58 februari 23, 2010 Publicerat av | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Kräver medalj, önskar guld

Idag är dagen under vilken vi på förhand skulle ta två guld.

Team sprint eller sprintstafett. Det verkar överlag svårt att enas om grenarnas namn inom längdskidåkningen. Nåväl. Kärt barn har många namn. Och det får i framtiden gärna ha hur många namn som helst om det nu betyder att vi har det än mer kärt som ett resultat av två guld ikväll…

Sverige är titelförsvarare i både herr och damklassen. Ingen av guldmedaljörerna från Turin är dock med nu. Då var det idel sprintspecialister i de blågula lagen. Nu är bara en i kvartetten renodlad sprinter. Teodor Peterson som ersätter sjuke Emil Jönsson.

Två guld på förhand skrev jag. Jag är fortfarande optimistisk även om Emil Jönssons frånvaro oroar en aning. Men vid närmare eftertanke ska vi kanske vara glada att Emil inte ställer upp. Emil syntes märkbart ur slag i sprinten och verkar som Helena Jonsson ha misslyckats kapitalt med att bevara formen. Hade inte Emil insjuknat hade han förmodligen inte petats. Och då hade vi kanske tvingats bevittna ännu ett fiasko.

Intressant noterar jag att Peterson lär matchas i avgörandet mot Northug. Hellner verkar inte tvivla ett dugg på att han slår av norrmannen i en spurt. Ändå ställer man Peterson mot honom vilket möjligen vittnar om att den unge reserven är ännu vassare på upploppet.

Anna Haag visade prov på vass avslutning i dubbeljakten där hon tog silver och får gå tvåa i duon där Kalla inleder. Att Marit Björgen vilar på distansen försämrar naturligtvis inte Sveriges chanser till ädlaste valör.

Att vi tar hem två medaljer i dag tar jag för givet. Damerna ser jag som klara favoriter. Herrarna rankar jag strax efter Norge men strax före Ryssland. Jag tror att dagens stafetter kommer skilja sig markant från världscupens sprintstafetter. Av den naturliga orsaken att den inte innehåller enbart sprinters och att just traditionella åkare som Kalla och Hellner är mer noggranna med att sätta upp ett rejält tempo framför det ständiga avvaktandet.

Det blir hur som helst intressant idag. Och möjligen jublar vi över två guld om några timmar.

16:39 februari 22, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Ferry orolig för övervikt

Det är svårt att förstå sig på skidskyttarna. Det är OS var fjärde år. Men Ferry och Jonsson verkar vara där på semester.

Ferry verkar på fullt allvar inte alls sugen på ett andra guld. Onödigt påstår han. Är han orolig för att få betala övervikt på planet hem? Vill man ha med en sån i stafettlaget?

Helena Jonsson hade inställningen att göra ett hyfsat lopp… Vad i helvete är det frågan om? Som om det vore ett träningspass. Är det inte lika bra att stryka stafettlaget med den inställningen? Så kan ACO komma fräsch och fokusera på längdstafetten istället.

23:56 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , ,

En saga med vackert slut

Som jag skrev strax efter loppet. Jag hatar att ha fel. Men jag måste älska det stunder som denna. Att Hellner, Olsson och Södergren alla hade goda möjligheter att nå topp tio var klart. Men att någon av dem skulle kunna ta medalj kändes lite väl optimistiskt.

Men när varken Bauer eller Cologna lyckades i sina försök att höja tempot på den klassiska delen började jag ana en öppning för framförallt Hellner. Det såg ut att kunna bli en spännande tävling. Men från spännande till medalj är steget långt.

Men sedan hände något. Johan Olsson skiftade skidor enligt skolboken och för övriga strulade det. Olsson chansade och fick en lucka. Resten är lite av svensk skidhistoria. Södergren och Hellner tar ett hästjobb och turas om att ta täten i klungan och slå på bromsen för att bistå Olsson all möjlig hjälp i hans flyktförsök.

Luckan växer och växer men med bara fyra kilometer kvar får Legkov nog och tar upp jakten. Efter 73 minuters åkning varav de sista 34 minutrarna i ensamt majestät känns det förbannat retligt när gruppen år Olsson med bara 100 sekunder kvar…

När man förstått att en grupp om fyra ska nå Olsson och att tre av dessa är icke-svenskar slås jag av den fasansfulla tanken att denna svenska historia kan sluta i en historia helt utan svenska medaljer. Men Northug försvinner. Möjligen för den trasiga stavens skull. Förmodligen för den dåliga formens skull.

Och tävlingens alla osannolika kapitel skall visa sig vara långt ifrån färdigskrivna. När man är helt övertygad om att Legkov ska passera Olsson svarar svensken och striden om medaljerna är en uppgörelse mellan fyra. Hellner flyger ifrån övriga tre och Olsson är osannolikt stark nog att försvara sin pallplats.

Säg är det inte underbart med sagor med vackra slut?

11:55 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Jag hatar att ha fel

Jag hatar att ha fel. Men stunder som denna kan jag inte låta bli att älska det.

Jag skrev kort om kvällens tävlingar. Olsson, Hellner och Södergren hade alla goda chanser att placera sig topp tio. Men medaljerna var på förhand vikta för en annan trio.

Jag tog själv lite av en medalj ikväll. Lämpligt nog i jaktstart. Från Melodifestivalens deltävling i Scandinavium tvingades jag besegra snökaoset i Göteborg i jakten på att nå soffan i tid för att se dubbeljakten. Bara ett par minuter innan start klippte jag mitt målsnöre.

Darin imponerade föga förvånande i festivalen. Förbannat mycket mer förvånande imponerade det svenska skidlandslaget. Guld och brons. Det är helt sjukt.

Hatten av för laginsaten. Hatten av för Hellner som fick revansch för det snöpligt missade bronset på inledande distansen. Och hatten av för Olsson som fick betalt för den friska satsningen.

00:56 februari 21, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , ,

SvD tvingas ändra Bragdguldsreglerna

Att tro på svenska medaljer idag verkar orimligt.

Anders Södergren, Marcus Hellner och Johan Olsson har alla goda chanser att placera sig topp tio. Men medaljerna känns på förhand vikta för Northug, Cologna och Bauer.

Stålkvinnan Anja Pärsson startar i Super-G. Skulle hon mot förmodan lyckas samla krafter till ytterligare en fantastisk insats och ta medalj är det läge för Svenska Dagbladet att riva statuterna. De regler som säger att en idrottare bara kan tilldelas guldet två gånger.

Annars kommer ingen någonsin mer bry sig om bragdguldet…

13:34 februari 20, 2010 Publicerat av | 7 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,