Om värdet av ett silver

Det vore helt sjukt om man inte vore nöjd med ett OS-silver.

Så sa Haag. Fel säger jag. Det är kanske annorlunda i sammanfattningen efter spelen. Men just nu har jag väldigt svårt att vara nöjd med ett OS-silver.

Det började med ett klassiskt elda för kråkorna i semin. Kalla/Haag genomförde en helt onödig pulvriseringen av motståndet. Tyskorna vilade sig till final. I finalen tog Kalla tidigt kommandot. Och Haag fortsatte i offensiv stil. Och inför varje växling hade de ett par meter om inte mer. Ett litet försprång som vid varje växel raderades på grund av rent uselt stillastående växlingar. Sverige tappade ledningen i första backen på varje sträcka för att man inte kom dit med fart. Sedan gick man snabbt upp i ledningen igen. Tyskorna gick ikapp gång på gång utan att offra kraft. Den svenska duon var Tyskland fullkomligt överlägsen idag. Trist nog gav man bort det.

Till slut avgjorde tysk rutin. Svenskorna hade ödslat för mycket energi i semin samt på att vid varje växel starta stillastående. Nej. Jag kan aldrig vara nöjd med ett silver när motståndet aldrig var ett hinder ivägen för guldet.

Gnälligt? Aldrig. Får jag be om lite kritiskt tänkande? Skulle man vara nöjd även om Färöarna var det enda motståndet?

02:57 februari 23, 2010 Publicerat av | 6 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Unge Teo stor i sin uselhet

Teodor Peterson var onekligen ett rejält bottennapp. Och trots att jag tycker SVT levererar en ganska OK produktion från spelen har de ett område som de är direkt usla på. Att ställa de viktiga frågorna.

Är det någon som har hört en intervju med sprintchefen Aril Monsen? Hur försvarar man uttagningen av Peterson? Var stekhete Johan Olsson aldrig ett alternativ?

Lottningen var som efterrättsmenyn. Full av godsaker. Här i form av uselt motstånd. Den svenska duon skulle kunna spara massor av krafter till finalen. Det slutade med att Sverige fick stryk av Japan och kom undan med blotta förskräckelsen mot Rumänien… Va? Rumänien…?

Peterson föll visserligen. Men det spelade aldrig en avgörande roll. Hellner körde ikapp och skickade ut Peterson tillsammans med klungan på andra varvet. Peterson tappade nästan tio sekunder igen. Hellner körde ikapp på nytt och skickade ut Peterson tillsammans med klungan även på tredje varvet. Peterson dog och var chanslös till och med mot japanerna…

Jag lider lite med Hellner som visar kanonform. Och det är väl här man kan ge ett litet litet plus till Teodor. Han flamsar inte bort det som Ferry. Han gråter inte eller tystar inte bort det som Helena. Han är tydlig med att han gjorde en usel insats.

Och det är väl därför jag har riktigt svårt att ordentligt såga Teodor. Han var kaxig och nästan lovade att slå av Northug i en spurt. Men han var fullkomligt usel och fick nästan stryk av Rumänien… Va? Rumänien…? Men han gör vad ingen annan svensk klarar av. Erkänner sig usel. Därför, och bara därför, är lite av min respekt för Teodor intakt.

00:58 februari 23, 2010 Publicerat av | 3 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Kräver medalj, önskar guld

Idag är dagen under vilken vi på förhand skulle ta två guld.

Team sprint eller sprintstafett. Det verkar överlag svårt att enas om grenarnas namn inom längdskidåkningen. Nåväl. Kärt barn har många namn. Och det får i framtiden gärna ha hur många namn som helst om det nu betyder att vi har det än mer kärt som ett resultat av två guld ikväll…

Sverige är titelförsvarare i både herr och damklassen. Ingen av guldmedaljörerna från Turin är dock med nu. Då var det idel sprintspecialister i de blågula lagen. Nu är bara en i kvartetten renodlad sprinter. Teodor Peterson som ersätter sjuke Emil Jönsson.

Två guld på förhand skrev jag. Jag är fortfarande optimistisk även om Emil Jönssons frånvaro oroar en aning. Men vid närmare eftertanke ska vi kanske vara glada att Emil inte ställer upp. Emil syntes märkbart ur slag i sprinten och verkar som Helena Jonsson ha misslyckats kapitalt med att bevara formen. Hade inte Emil insjuknat hade han förmodligen inte petats. Och då hade vi kanske tvingats bevittna ännu ett fiasko.

Intressant noterar jag att Peterson lär matchas i avgörandet mot Northug. Hellner verkar inte tvivla ett dugg på att han slår av norrmannen i en spurt. Ändå ställer man Peterson mot honom vilket möjligen vittnar om att den unge reserven är ännu vassare på upploppet.

Anna Haag visade prov på vass avslutning i dubbeljakten där hon tog silver och får gå tvåa i duon där Kalla inleder. Att Marit Björgen vilar på distansen försämrar naturligtvis inte Sveriges chanser till ädlaste valör.

Att vi tar hem två medaljer i dag tar jag för givet. Damerna ser jag som klara favoriter. Herrarna rankar jag strax efter Norge men strax före Ryssland. Jag tror att dagens stafetter kommer skilja sig markant från världscupens sprintstafetter. Av den naturliga orsaken att den inte innehåller enbart sprinters och att just traditionella åkare som Kalla och Hellner är mer noggranna med att sätta upp ett rejält tempo framför det ständiga avvaktandet.

Det blir hur som helst intressant idag. Och möjligen jublar vi över två guld om några timmar.

16:39 februari 22, 2010 Publicerat av | 2 kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Festen som dog

Den blågula festen… Jodå. Det gick väl sådär.

Det var en mycket märklig kväll igår. Jag hade byggt upp förväntningar kring vad som skulle bli spelens roligaste dag ur blågult perspektiv.

Det började med att alla åtta längdsprinters klarade kvalet. Några minuter senare började kvällen på riktigt. Lindsey Vonn besegrade sina skadebekymmer och sina konkurrenter och stod som ledarinna när Anja Pärsson noterade mellantider med löften om silver och möjligheter till guld.

Jag studsade upp ur soffan för att skrika hem en ny medalj. Ett 105 sekunder långt störtlopp bemästrades av Anja i 100 sekunder. 98. 99. 100. Ridå. Anja tappar kontrollen och fladdrar iväg 60 meter och landar på ett sätt som inte skänker stora förhoppningar.

Allt blir svart. Jag finner mig själv lamslagen. Knappt kontaktbar av mig själv. Först bedövad av en oro. Och sedan misströstande över den förlorade medaljen. Det garanterade silvret. Det möjliga guldet.

När sprinten började orkade jag knappt engagera mig. Hanna Falk bröt efter två hundra meter utan att jag rörde en min. Ida Ingmarsdotters stav strulade på upploppet och bestal henne en semifinalplats. Jag förstod knappt vad hon sa. Vem bryr sig?

Nåväl. Emil Jönsson skulle rädda festen. Det skulle han inte visade det sig några minuter senare. Nåväl. Anna Olsson skulle fixa ett överraskande tröstpris. Det skulle hon inte visade det sig när hon inte hade vapen nog att besvara elden från en invalidiserad slovenska med.

Det var fan den sämsta fest jag någonsin varit på.

12:15 februari 18, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , ,

Sabotage mot Emil Jönsson

Norrmännen upprepar fiasko efter fiasko.

De var inte bara favoriter. De skulle i stort sett bara åka dit och hämta gulden. Svendsen har förvisso ett silver. Men sist floppade han och Björndalen, Northug och Björgen misslyckas gång på gång. Norge hade säkert räknat med fem-sex guld så här långt. Facit lyder: NOLL. Dessutom får de se sig besegrade av Sverige i varenda gren. Något som Svendsen anser vara genant. Med eller utan gevär spelar ingen roll. Det är upp-och-nedvända världen i Vancouver.

Jag befarar att desperation infinner sig i det norska lägret. Och jag drabbas av en ytterst obehaglig tanke.

Den klassiska sprinten idag är en uppgörelse mellan Emil Jönsson och tre norrmän. Dessutom har Norge en fjärde aspirant när spelbolagen listar topp åtta. Emil har vunnit allt den här säsongen. Den enda gången han förlorat var på Tour de Ski när Alypov körde över Emil på upploppet i finalen och förnekade svensken en säker seger.

Öppning för Norge? Desperation skyr inga medel? Norge kan bara vinna tre medaljer. Låt den fjärde norrmannen offra sig och köra över Emil. Att han diskas kanske kan vara värt besväret för att återställa balansen på skidor mellan Sverige och Norge. Ett säkert guld och seger över Sverige.

En konspirationsteori? Såklart. Men det verkar fan bara mer och mer sannolikt ju mer jag tänker på det…

18:35 februari 17, 2010 Publicerat av | 4 kommentarer

etiketter: , , , , , ,

Femte dagen – En blågul fest

Vi ser ut att gå en riktigt rolig dag till mötes.

Mitt medaljtips innehåller guld för Emil Jönsson på längdsprinten och brons för Anja Pärsson i störtloppet.

Men det kan bli så mycket roligare än så. Hanna Falk har imponerat i vinter. Faktum är att hon i sin sista start vann en klassisk sprint på världscupen. Men sedan har hon besvärats av sjukdom och skada och det kändes naturligt att exkluderade henne från mitt tips. Är hon däremot hel och het är en medalj högst sannolikt. Dessutom har både Magdalena Pajala och Ida Ingemarsdotter varit i final i klassisk sprint den här säsongen och Anna Olsson har två topp-tio-placeringar.

Emil Jönsson känns oslagbar i herrarnas sprint. Men även på herrsidan finns det fler som har möjlighet att göra anspråk på medaljerna. Jesper Modin har stått på pallen i klassisk sprint och både Björn Lind och Teodor Peterson har varit i final två gånger vardera iden här säsongen på just klassisk sprint.

Konkurrensen är givetvis stenhård, både på herr och damsidan. Men svenskarna är på intet sätt avhängda på förhand. Jag är optimist och tror på dubbelt blågult i båda finalerna. Jönsson, Modin, Falk och Olsson.

Dessutom har vi tre ovissa curlingmatcher att se framemot. Två för damerna och en för herrarna. Och sedan går Tre Kronor in i turneringen.

12:41 februari 17, 2010 Publicerat av | inga kommentarer

etiketter: , , , , , , , , , , ,