Det får bära eller brista.
Jag är nu anmäld till Stockholm Halvmarathon.
Jag förväntar mig nu ett infriande av Pias löfte om flaggor, banderoller och glada tillrop längs den 21 kilometer långa banan.
Håll utkik efter bricka 1457. Starten går halv fem från Strömbron.
15:54 augusti 31, 2007
Publicerat av
rosenblom |
8 kommentarer
En mycket spännande frukost…
2 doser Kan jang
1 dos Frenadol (nån gammal spansk medicin som förmodligen är bra mot något)
Bucometasan (även det något gammalt spanskt, tror det är till halsen, vågar inte ta mer än en)
3 koppar grönt te med honung och krossade Vicks blå
3-4 piller av Naturapotekets Echinacea-kur Akut X2
Dubbel daglig dos Friggs multivitamin
1 glas citronvatten
Några Senega
Och till och med en Ibumetin
Och så lite Tigerbalsam påstruket strax under näsan för att rensa täppan
Jag har nu tryck i mig mer piller än vad jag gjort på trettio år. Om nu inte detta hjälper står i skåpet en flaska whisky redo att åstadkomma underverk.
30 timmar kvar till start.
10:38 augusti 31, 2007
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
Igår Tigger.
Idag Ior.
Känslan inför lördagens halvmara kunde varit gladare.
Jag är alldeles grön och svart i käften av alla örter och rötter jag tryckt i mig. Det verkar hjälpa föga.
18:55 augusti 30, 2007
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
Två dagar kvar.
Nog fan kunde det kännas bättre.
Nackdöden besöker mig åter och biter sig allt hårdare fast. Dessutom söker någon slags förkylning försvaga mig. Halsen mår alls inte som man kunde önska.
Bara igår kändes det riktigt bra. Idag riktigt dåligt.
Ska jag tvingas avstå starten i halvmaran?
07:40 augusti 30, 2007
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
Bara tre dagar kvar.
Trots att jag tidigare bestämt mig för att jag gjort mitt sista löppass innan loppet blev det ännu ett i måndags. Vad som bara skulle vara uppvärmning till ett styrkepass slutade i ett fantastiskt intervallpass.
Och benen är med mig idag. Det blir en lugn mil senare idag för att återställa kroppen genom mjukgörning och stretching.
Känslan inför Stockholm Halvmarathon är bra mycket bättre än jag vågade tro för en månad sedan.
08:52 augusti 29, 2007
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
När fredagen blir lördag inleds friidrotts-VM i och med att startskottet till marathonloppet brinner av.
164,5 timmar senare släpps fältet i Stockholm Halvmarathon iväg.
Jag ska banda loppet och se det om och om igen…
Inspiration får vara träning nog nu när jag bestämt att jag gjort mitt sista löppass innan loppet.
22:13 augusti 24, 2007
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
Om nio dagar går halvmaran. Det stressar mig. Det känns lite för nära inpå.
Det är åtta dagar kvar till ett mycket efterlängtat möte. Det känns som en evighet.
Hur är det möjligt?
Man kan tycka att jag borde hinna förbereda mig för halvmaran på en evighet plus en dag…
12:46 augusti 23, 2007
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
TV? Alkohol?
Varför det när man kan gå ut och springa? Fan. Att jag aldrig tänkt på det tidigare…
Och varför inte ta i alldeles för hårt utan att egentligen ätit på hela dagen? Det gick väl ok. Ändå. Och snabbt gick det. Men mitt lilla pass skulle locka man ur huse.
Toppen!
Jag var så slut när jag avverkat de elva kilometerna på en kanontid att jag fann det nödvändigt att falla ner på alla fyra för att införskaffa någon slags ny energi. Och när jag reste mig var magen i sådant uppror att jag tvingades ta stöd av en lyktstolpe i en obehaglig känsla av att möjligen tvingas kräkas.
Så slut som man möjligen kan tänkas bli.
Nu ter det sig inte bättre att jag trots löparmundering lyckas lura ett sällskap i ett närliggande hus att jag är helt vansinnigt jävla full. Att de vinglande stegen inte bara är slutkörda ben utan är försvagade steg styrda av mängder av alkohol.
Så uppe på fötterna igen och promenerandes i riktning hemåt har en kompis lämnat nämnt sällskap och rusat ikapp mig för att kontrollera att jag inte håller på att dö…
Toppen!
Jag tackar Herr Karlsson så mycket för visad omtanke.
Kul att man kan bjuda på lite underhållning och drama när det nu var så sjukt dåligt på TV.
10:26 augusti 18, 2007
Publicerat av
rosenblom |
2 kommentarer
Det blev elva kilometer med tempo igår.
Jag vill gärna ha koll på var jag står. Så jag låg på så pass hårt det var möjligt. Det var trögt redan efter fyra kilometer.
Men med hjälp av den smått fantastiska blandningen av Staffan Hellstrand och Proyecto Uno lät jag bedöva mina sinnen och fortsätta mala på.
Resultatet blev en god tid, bättre än väntat. Jag är i form. Skönt.
08:29 augusti 15, 2007
Publicerat av
rosenblom |
10 kommentarer
Har nu kontrollmätt sträckan som avverkades förra måndagen.
Det var minsann inget halvmaraton. Det var en kilometer längre än så.
Fyra varv á 5510 meter. Omräknat till den korrekta distansen 21098 meter var jag bara 90 sekunder sämre än förra årets halvmaraton.
Sjukt nöjd med det efter fem månaders stillestånd och endast tio dagars träning.
Debutens 1.42,47 från förra året lät siktet ställas in på 1.30 i år. Någon sådan tid lär det inte bli efter alla besvär. Men tiden från i måndags ger löften om möjligheter under 1.40 åtminstone.
18 dagar kvar.
13:36 augusti 14, 2007
Publicerat av
rosenblom |
4 kommentarer
Jo just det.
Den gode kiropraktorn såg till att benen mina numer är lika långa.
Det brukar alltid diffa en dryg centimeter. Nu var det en knapp centimeter. Men ändå en högst önskvärd korrigering.
Det blir ett drygt halvmaraton annars om man finner sig själv på stället rotera i axel kring sitt korta ben. Om det skall bli någon vidare tid efter alla försvårande omständigheter kan jag behöva den hjälp som är möjlig att tillgå.
21:37 augusti 10, 2007
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
Det blev ett besök till kiropraktorn nu på förmiddagen.
Äntligen.
Det blir lätt så när man vill till den bästa. En förbannad väntan…
Det var inte mycket som låg rätt i den här stackars kroppen. Inte ens efter tio regnfria år skulle kvistars knäckande under promenerande skor i skogen låta det knaka mer än vad det knakade när kiropraktorn gick loss på den trasiga kropp som nu får lida av att ägaren nu intagit något slags seriöst träningsläge.
Resterna av nackdöden skulle behandlas. Och framförallt skulle det göras en bedömning om huruvida det faktsikt rådit en så pass oreda bland muskler och skit i kroppen att det kan ha varit detta som orsakat de besvär och obehag jag upplevt kring hjärtat.
Nacken mår väl sådär nu. Men framförallt fann den gode kiropraktorn klara tecken på vad som förmodligen har orsakat mina så kallade hjärtbesvär. Detta är nu åtgärdat och skall vara i sin ordning.
Ska jag skratta eller gråta? Har jag gått i fem månader och trott att hjärtat varit trasigt för att den korkade medicinska läkarkåren inte ens kunnat gissa vad som har varit fel? När jag kunde ha fått detta åtgärdat för längesedan, sluppit all oro, ängslan, stress och kanske framförallt fem månaders träningsavbrott.
Förbannade jävla läkarsvin!
Ser framemot nästa pass, morgondagens långa, som möjligen kan avnjutas med total avsaknad av besvär.
13:49 augusti 10, 2007
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
Jag hoppas nu verkligen att det åskar och jävlas ikväll.
Som förutspått.
Så pass till den grad att det vore omöjligt att genomföra ett träningspass.
Annars kommer jag ont ångra att jag gick ut imorse. Istället för att avvakta till kvällen. Meterologens varning om himlars skådespel lurade mig ut.
Ett intervallpass på morgonen är knappast att föredra. Det är omöjligt att maxa. Benen svarar inte. Något slags klipp i steget ter sig omöjligt att framkalla. Så skörden av dagens pass är förmodligen inte den önskade och då kunde jag lika gärna ha låtit mig vila.
Därför tvingas jag hoppas att Tor med sin Mjölner pryder skyarna med jävelskap.
Så att jag gjorde rätt i att träna imorse och på så sätt inte gå miste om en hel dags träning…
10:19 augusti 8, 2007
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
En löprunda i Sundbyberg är som ett jävla safari.
Man hoppar hage över grodor och iglar. Tar sig medelst någon slags slalommässig framfart igenom svanar och kanadagäss. Blodtörstiga mygg söker även de påkalla viss uppmärksamhet.
Längs idrottsplatsen springer jag ikapp och ifrån en råtta och vid Råstasjön tvingas jag kapitulera i duellen mot en kanin, eller om det var en hare. Vet inte vad skillnaden är.
Någon är ute med sin hund och en katt satt i ett fönster i någon av villorna som passerades.
Längs Lötsjön promenerade ett par riktiga skator och vid samma sjö ett par feta kossor som tvingade mig ut i de rundaste svängar.
Som om det inte var nog med alla riktiga djur. När jag rundade Råstasjön vid dess träsklika parti efter ungefär 19 km var jag så trött att synen spelade mig spratt och jag kunde ana krokodiler höja sig ur läskiga vatten.
Väl hemma och efter att ha spolat linserna fria från alla knott som fastnat var jag så äntligen kvitt djuren.
15:03 augusti 7, 2007
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
Just det.
Jag skulle ta det lugnt hade jag ju sagt.
Jag äger inget sådant läge.
Hemkommen efter 21 km vid elva igår kväll och efter att noga ha ombesörjt stretching och påfyllning av depåer, duschat och ätit ännu mer somnade jag vid ett. Fem timmar senare slog jag upp ögonen för att inta frukost och bege mig till gymmet.
Antingen eller… Något lagom-läge existerar inte.
12:07 augusti 7, 2007
Publicerat av
rosenblom |
inga kommentarer
Jag skulle ta det lugnt hade jag sagt.
Det hade kanske varit att föredra. I dryga fyra månader har jag dragits med vad som befarats vara något slags hjärtproblem. Något som ännu inte kan avskrivas då inget annat kunnat konstateras.
I fem månader vilade jag ifrån löpträning. Obehagen kring hjärtat yttrade sig starkast vid just löpning. Jag gjorde ett par försök. Det blev en kilometer vid ett två eller tre tillfällen. Jag dog. Något var allvarligt fel. Det mesta kändes hopplöst.
Men utan åtgärder verkar det bra igen. Utan åtgärder. Vad var det då för fel?
Sedan en månad styrketränar jag igen. För tolv dagar sedan inledde jag satsningen mot Stockholm Halvmarathon. 25 dagar kvar nu. Första löppasset då efter fem månaders vila. Jag har inte haft några större förhoppningar. Att jag så småningom skulle klara distansen, 21.1 kilometer, tvivlade jag aldrig på. Men att klara distansen har aldrig varit intressant. Det skall göras en hyfsad tid för att det skall vara lönt. Jag skulle göra en bättre tid än förra året. Men hur det skulle vara möjligt efter så långt uppehåll syntes avlägset.
Efter ett par tempopass och några lugnare pass sprang jag igår fulla sträckan. Ett halvt marathon. För andra gången någonsin. Dåligt tränad, utan förberedelser under dagen, ätit och druckit alldeles för lite, aningen matt av solande och utan uppvärmning. Att jag skulle klara det kunde jag knappast våga tro. Jag är en seg jävel. Tydligen. Inte nog med det. Tiden blev bra. Sämre än loppet ifjol men med noggranna förberedelser skall den tiden slås.
Träningen har bara nyss påbörjats och jag är redan i närheten av tiden att slå.
Hjärtat håller.
Det går bra nu.
10:20 augusti 7, 2007
Publicerat av
rosenblom |
5 kommentarer
Kidnappad alltså…
Vem?
Jag!
Av den för var dag mer påträngande träningshysterin som jag förvisso själv satt mig i. Ytterligare en likhet då mellan Fabian och mig. Gärningsmannen var väl även i det fallet han själv, eller hur var det nu?
Igår kväll avslutade jag ett löppass vid halv elva. Stretch, dusch, mat, nedvarvning och diverse ytterligare mindre nämnvärda sysslor krävde sin tid. Klockan tre hittade jag till slut äntligen sängen och klockan sju var jag på gymmet. Inga konstigheter.
Varje tillfälle för vila erövras av träningshysterin. Så måste det vara. Jag håller själv i piskan.
29 dagar kvar.
10:10 augusti 3, 2007
Publicerat av
rosenblom |
3 kommentarer
